Borde jag skämmas?!

Jag har nyligen fått en ny närvän, och han är en kille. Så det var igår sent på kvällen så snackade vi i lur, jag satt på balkongen och jag frös ihjäl mig så jag började hoppa. Och så råkade jag dra med foten på sten golvet och det började höras röster som om någon pruttar och så hör man att min vän säger till sin bästa kompis som var hemma hos honom att jag prutta, och så frågar hans bästa kompis "prutta hon?" och så frågar min vän "prutta du?" Jag blev seriöst illröd i ansiktet och skrek; "jävla skitungar vad fan är det ni säger, jag hoppade och jag råkade göra det ljudet genom att dra min fot på stengolvet." Sen så skratta han och så sa han till sin bästa kompis "du vet när tjejer hoppad dom pruttar." Jag kunde inte hålla ut av pinsamheterna som just skedde så jag klickade dom och de ringde och ringde fast jag svara dom inte. Just nu när jag sitter här och skriver det här så skäms jag och vet inte hu jag ska bemöta honom face-to-face eftersom jag är rädd om vad han tänker och tycker om mig efter han trodde att jag prutta. Borde jag skämmas över det som hände?

öööh. Du behöver väl inte skämmas det minsta.
1. Fullt naturligt att prutta.
2. Ett töntigt missförstånd är ett töntigt missförstånd, så länge du vågar stå upp för ditt liv och vet vad som egentligen hände så spelar det väl ingen roll vad andra tror?

Förstår inte riktigt varför det skulle vara pinsamt, du skulle nog behållit lugnet när du förklarade vad ljudet kom ifrån och om du hade pruttat, so what?

Nej, du behöver inte skämmas.
Dock förstår jag om det känns jobbigt att prata med honom irl, men du kan ju börja med att skicka ett Sms till honom eller något. På så sätt märker du ju om han tycker att det är lungt.
Är nästan säker på att han inte tycker det, för på din beskrivning verkade det som att han bara skämtade bort allt, eller vad man ska säga.
Lycka till.
Edit, menade förstås att jag tror att han tycker det, och inte tvärt om.
Haha, nu kanske det var jag som borde skämas^^