Tvillingarna Black invaderar Hogwarts (Marodör-fic)

Titel: Tvillingarna Black invaderar Hogwarts
Författare: the marauder
Språk: Svenska
Rating: PG, typ. Klarar du HP så klarar du nog det här också
Färdigskriven: Haha. Nope.
Uppdateras: Åtminstone en gång i veckan, förhoppningsvis mer.

Handling: Marodörerna är fyra, eller hur? Fel! Inte i den här berättelsen! I den här berättelsen finns det nämligen en femte – Astra Black – Sirius Blacks något irriterande tvillingsyster. Astra och Sirius ska i år börja sitt första år på Hogwarts, och självfallet hinner de knappt ens sätta foten innanför slottsportarna förrän mystiska saker börjar hända.


Såååå… Jag hade tänkt skriva en fanfiction, något som ni kanske redan förstår. Uh, hur som helst. Jag brukar vara en person som, ett: planerar mina berättelser alldeles för mycket, och två: jag lyckas ändå aldrig skriva klart dem! Så målet med den här ficen är att jag bara ska kasta mig ut och inte tänka så mycket, och förhoppningsvis också få den färdig. Men!! Eftersom jag inte planerar över huvud taget, har jag ingen aning om vart den här berättelsen ska ta vägen, och därför skulle jag bli gladare än gladast om ni läsare kom med tips och idéer, om ni vill.

Anyway. Hoppas ni gillar den, här kommer första kapitlet!



Kapitel 1: Resan till Hogwarts.

”Du skulle bara våga.” Astra Black lägger armarna i kors och blänger på sin tvillingbror, som för tillfället dinglar med hennes nyinköpta förvandlingskonst bok utanför tågfönstret.
”Klart jag vågar, kära syster”, säger Sirius Black med ett flin, och Astra finner att hon har stor lust att klippa till honom. ”Men jag måste inte, om vi kan göra något roligare än att läsa.”
Astra fnyser. Det var så typiskt Sirius att hota med att slänga ut hennes bok genom fönstret bara för att hon inte ville spela knallkort, eller något annat fånigt, med honom.
”Jag skriver till mor så fort vi kommer fram,” svarar Astra enkelt. ”Jag är säker på att hon kommer bli överlycklig över att få veta att du kastat ut mina alldeles splitternya skolböcker från Hogwartsexpressen.”
Sirius bleknar en aning.
”Du skulle bara våga”, utbrister han. Hans tonfall är nästan identiskt till det Astra använde, när hon för bara några minuter sedan uttalade exakt samma mening.
”Åh, jag vågar, kära broder!”
Plötsligt skjuts dörren till deras kupé upp, och två pojkar som ser ut att vara i samma ålder som Astra och Sirius själva, dyker upp i dörröppningen. Den ena är kort, något rund, och har ljusblont hår och vattniga blå ögon. Den andra har bruna ögon, som gömmer sig bakom ett par runda glasögon, ostyrigt svart hår, och han är nästan ett helt huvud längre än den blonda.
”Em…” säger den svarthåriga med glasögon, och tar in scenen framför sig. Astra antar att han har all rätt att se förvånad ut, då Sirius står upp i sitt säte och dinglar en bok utanför tågfönstret, samtidigt som Astra sitter mittemot honom med en mycket irriterad min. ”Kan vi, uh… sitta här?”
Sirius ser något ställd ut – han var helt klart inte beredd på att någon skulle vandra in i deras kupé exakt just nu – men harklar sig sedan och hoppar ner från sätet.
”Eh, visst. Varför inte?” Han kastar vårdslöst över förvandlingsboken till Astra, som med nöd och näppe lyckas fånga den. ”Känn er som hemma.”
Pojken med glasögonen flinar, skjuter in sin koffert under sätet bredvid Sirius, och slår sig sedan ner. Den blonda pojken, å andra sidan, ser tveksam ut.
”James Potter”, presenterar sig pojken med glasögon. ”Och det där är Peter”, tillägger han och nickar åt den blonda.
”Sirius”, svarar Sirius glatt. ”Och mittemot mig har vi Miss Så-irriterande-att-hon-inte-ens-borde-få-existera.” Han ler mot Astra, som fnyser igen, men väljer att ignorera Sirius kommentar.
”Mitt namn är Astra”, säger hon istället. ”Astra Black.”
”Wow.” James hajar till då hon nämner sitt efternamn. ”Black? Då förstår jag varför du inte vill ha något med henne att göra”, säger han, med en blick på Sirius.
”Tja”, börjar Sirius. ”Jag är också en Black… Vi är tvillingar.”
”Åh.” James tittar, först på Sirius, och sedan på Astra. ”Det syns”, säger han till slut, och till Astras stora förtret vet hon att han har rätt. Hon och Sirius är närmast identiska, med samma svarta hår som lockar sig svagt när det blir fuktigt, och samma grå, regnmolnsfärgade ögon. De har till och med likadana näsor, och de exakt på millimetern lika långa.
”Påminn mig inte”, gnäller Sirius. ”Det är hemskt!”
James verkar inte hålla med, för han skakar på huvudet. ”Skojar du? Det skulle vara sjukt coolt att ha en tvilling! Har ni någonsin typ, bytat plats? Du vet, låtsas vara varandra?”
Astra kan inte låta bli att le lite nu. ”En gång”, svarar hon. ”På moster Galateas födelsedagskalas.”
”Just det”, instämmer Sirius och skiner upp ännu mer. ”Det var awesome!”
Resten av tågresan går åt till att i detalj berätta hur de lyckats lura hela släkten i flera timmar, utan att någon märkte något över huvud taget – och när Astra väl stiger av på Hogsmeads station, kommer hon på sig själv med att tänka att familjen Potter kanske inte är så dålig ändå, även om hennes mor alltid tjatar om att de är blodsförrädare hela bunten.


Kommentarer? Pretty please? ♥ Ni kan få virituella kanelbullar! c:

Taggar några underbara mugglisar som antagligen är alldeles för bra för att vilja läsa det nonsens jag skriver:

JA! Jag läser! Tack för taggningen

Bevakar, väldigt bra skrivet :3

Nejnej, det var jättebra! Bevakar, tack så mycket för taggningen!! ♥

(Är jag en underbar Mugglis? Du är ju!)

Bevakar, bra. Kanske inte kan vara så jätte aktiv! Men bevakar XD

Vadå nonsens! Det där var ju jättebra! Såklart jag bevakar!

Hmpf... vilken oförskämd syrsa du är! Men bara för att du är min syrsa så läser jag den... (fast det kan ju också vara för att du är väldigt bra på att skriva )

Måste ju läsa om du kallar mig en underbar mugglis och erbjuder mig bullar..

Och du skriver bra också!
Väntar på nästa del!

Oh my gosh! Tack för alla kommentarer! Ni är så snälla, jag tror jag dör här borta! Dessutom läste jag typ alla kommentarer på min mobil när jag var ute och gick, och då började jag självfallet le som en galning, och tja… låt oss bara säga att folk tittade lite konstigt på mig… o.O

Anyway, för att ni är så awesome får ni nu ett till kapitel! *öser kanelbullar över er allihopa*

(Och Trädkatten, jag mobbar inte alls Peter, han är bara lite blyg )


Kapitel 2: En sorteringshatt och en bokmal.

”Wow!” Sirius och James ser sig om i salen med stora ögon, och till och med Astra måste hålla med om att det är mycket imponerande. Tillsammans med de andra förstaårseleverna vandrar de fram mellan de långa elevhemsborden, ovanför dem svävar tusentals levande ljus och ännu högre upp blinkar stjärnorna.
”Det här är awesome!” Sirius ler stort, men Peter, som går bredvid honom, ser något fundersam ut.
”Borde det inte regna in?” säger han, och sänder taket en varsam blick.
”Nej, nej”, skyndar sig Astra att säga. ”Det är förtrollat, taket finns fortfarande där, det bara ser ut som att det inte gör det. Jag läste i ”Hogwarts, en historia” att-”
Sirius avbryter henne med en högljud suck.
”Syrran, snälla börja inte babbla om dina tråkiga böcker igen!”
Astra himlar med ögonen och ska just öppna munnen, då någon plötsligt svarar i hennes ställe.
”Böcker är inte tråkiga.”
Astra snurrar runt på stället. Bakom henne står en annan förstaårspojke, med brunt hår, trötta ögon och en lappad klädnad. Han verkar något blyg, för så fort Astra möter hans blick, tittar han ner i golvet.
”Precis”, instämmer hon, och vänder sig mot Sirius med en överlägsen min. ”Här är någon som vet vad han talar om.” Hon tecknar glatt åt den brunhårige pojken, och skyndar sig sedan att presentera sig.
”Mitt namn är Astra Black”, säger hon.
”Remus”, svarar pojken. ”Remus Lupin.”
”Sirius”, säger Sirius, knuffar Astra åt sidan och skakar entusiastiskt Remus hand. ”Och jag är enormt glad över att äntligen ha hittat en lika stor bokmal som min syster. Du får se till att hålla henne sällskap när ni båda hamnar i Ravenclaw.”
”Eh”, börjar Remus, och ser mycket tveksam ut. Astra klandrar honom inte. ”Jag-”
Längre än så hinner han aldrig, för i samma stund tystnar småpratet i salen, och professor McGonagall – som lett in dem i salen tidigare – tar fram ett långt pergament.
”William Abbott!”
En pojke med lockigt hår och röda kinder snubblar fram till en pall, som Astra inte upptäckt förrän nu, och tar på sig den luggslitna hatt som ligger placerad ovanpå den.
”HUFFLEPUFF!”, skriker hatten ut, efter några sekunders väntan.
Sorteringshatten, tänker Astra förundrat, och sedan blir hon plötsligt nervös. Tänk om hon inte hamnar i rätt elevhem? Sirius tjatar som sagt ofta om att hon skulle passa i Ravenclaw, men Astra vet att mor antagligen kommer bli mycket mer stolt över henne om hon hamnar i Slytherin.
”Astra Black!”
Astra rycker till. Hon har varit så upptagen av sina egna tankar, att hon knappt ens lagt märke till allt som händer runt omkring henne. Nu går hon på darrande ben fram till pallen, och låter hatten falla ner över huvudet.
”Ååh!”, säger en tunn röst, som Astra förstår måste vara hatten själv. ”En mycket klipskt och begåvad ung flicka. Skulle passa bra i Ravenclaw, ja, det skulle du verkligen…”
”Nej”, viskar Astra. ”Inte Ravenclaw, snälla!” Hon vill ju hamna i Slytherin!
”Inte det?”, fortsätter hatten. ”Nåväl, vart ska vi då placera dig? Ah! Jag vet! Det får lov att bli…”
”GRYFFINDOR!”
Astra är så, så säker på att hon måste ha hört fel. Gryffindor? Nej, det kan inte stämma.
Med darrande händer tar hon av sig hatten och blickar ut i salen. Vartenda ansikte stirrar på henne, och många ser uppriktigt chockade ut. En Black i Gryffindor. Det var något som bara inte hände.
”Eh”, börjar Astra svagt. Hon vet inte alls vart hon ska ta vägen, och vill helst av allt bara försvinna genom golvet. Mor kommer mörda henne!
Men så plötsligt får hon syn på Sirius, som står bredvid James, Remus och Peter. Han ler som en galning åt henne och gör tummen upp, och sedan dröjer det inte länge förrän Gryffindorbordet tveksamt börjar applådera. Astra springer snabbt bort och sätter sig, och sedan fortskrider sorteringen.
”Sirius Black!”
Hatten behöver knappt ens röra vid Sirius huvud förrän den skriker ut ”GRYFFINDOR!” och återigen chockerar salen.
En Black i Gryffindor är ofattbart i sig – två borde vara nästan omöjligt.


(De här första kapitlen kanske blir lite tråkiga eftersom det liksom inte händer sådär jättemycket, men jag ska försöka göra det mer spännande snart! Och var inte rädda för att ge kritik, förresten! Det uppskattas bara )

Taaack!!! *äter kanelbulle*

Du ääääger på att skriva!!!

Och det är inte tråkigt!!! Vad fick du den lilla *hrm* tanken ifrån?!