Impossible

Tönt-titel, jag vet xD

Han närmade sig henne sakta, och tiden verkade seg som sirap. Hon kunde se sig själv återspeglas i hans ögon. Hans vackra, underbara ögon. Snabbt, innan hon förlorade sig själv sköt hon ut handen mot hans bröst, försökte vinna tid genom att hindra honom.
”Stopp.” fick hon fram. ”Det här är fel.” Han log och greppade tag i hennes hand. Nonchalant höll han den, och utnyttjade hennes passivitet till att ta ett steg framåt.
”Det spelar ingen roll egentligen, eller hur?” Hans ögon glimmade till och sedan fann hon sig själv upptryckt mot väggen, och när hennes läppar fann hans så existerade inget mer. Han hade rätt. Det spelade ingen jävla roll.

Jag orkar verkligen inte skriva en förklaring igen xD
Kort: Azouras familj dör i bilolycka, men Az’s storasysters magiska krafter överförs då till henne, som förut varit mugglare. Att börja på Hogwarts är inte lätt, och värst blir det när vännerna, skuldkänslor och killar snärjs ihop till en enda trasslig boll.

PG eftersom hångel och så kommer förkomma, kan bli så att jag höjer ratingen c:

KAPITEL 1: sida 1

KAPITEL 2: sida 1

KAPITEL 3: sida 2

KAPITEL 4: sida 3

Bevakar

Då kommer det här första kapitlet för din skull då! :'D

Jag lyssnade på det här medan jag skrev: https://www.youtube.com/watch?v=lJqbaGloVxg&list=RDFOjdXSrtUxA

Kapitel 1:
Den första september var en regnig dag. Människor skyndade sig in på King Cross för att slippa undan de små dropparna som föll. Azoura var en av de människorna. Hon hade tagit på sig en regnjacka och dragit upp luvan över hennes mörkt blonda hår. Hon kröp ihop något när alla stirrade på henne, ovan vid all uppmärksamhet.
Förut hade hon sluppit den, men inte längre. Nu var hon utrustad med en stor koffert, och ovanpå den stod en bur. I buren satt Indira. Indira var Azouras vackra kattuggla, men tyvärr väckte hon alldeles för mycket uppmärksamhet. Az stryde snabbt vagnen i rätt riktning, och det dröjde inte länge förrän hon var inne på perrong nio och trekvart. Hon hade aldrig varit här, men däremot hade hon avundsjukt tittat på när systern försvann in genom spärren.
Nu stod hon här och beundrade det röda, blanka loket i några sekunder innan Indira skriade till, en påminnelse om att tåget gick om fem minuter. Hon skyndade sig att snabbt dra upp både ugglan och kofferten på tåget. Det tog lite tid att hitta en ledig kupé, eftersom det redan var människor i nästan alla. Tillslut hittade hon en tom och slank tyst in. Azoura var femton, och hon räknade inte med att det skulle bli lätt att hitta nya vänner. I skolan hon förut gått på hade tjejerna i klassen varit hårt uppdelade i gäng, och när det en dag hade kommit en ny tjej till klassen hade det tagit henne lång tid att kämpa sig in i ett gäng. Hon antog att det skulle vara likadant här.
En flicka öppnade dörren in.
”Är det ledigt där?” frågade hon och nickade mot sätet mittemot Az. Hon nickade.
”Du måste vara den nya tjejen, eller hur? Jag är Mary.” En ny tjej dök upp i dörröppningen och grinade brett mot henne. Den rödhårig blängde något på Mary, men ryckte sedan på axlarna.
”Jag är Lily. Du är...” hon tänkte efter och sken sedan upp. ”Azoura va?” Azoura nickade igen, något torr i munnen. Lily log och slog sig ned på sätet mitt emot henne, och Mary var inte sen att följa hennes exempel. Det tog inte tjejerna lång tid att bekanta sig med varandra. Lily och Mary var enkla och tycka om, och Azoura hade inte svårt att öppna sig.
”Så du var en mugglare förut?” frågade Mary fascinerat. Hon nickade.
”Innan olyckan...” Azoura avbröt sig snabbt och blinkade snabbt för att eventuella tårar skulle försvinna. Ämnet var fortfarande känsligt. Mary var taktfull nog att inte fråga mer, och de drog inte upp ämnet igen.
De fortsatte prata och skoja ändå tills en vänlig dam avbröt deras samtal.
”Vill ni ha något från vagnen?” Lily kastade en blick på smörgåsarna hon packat ner, och log sedan.
”Gärna!” Azoura följde henne med blicken. När Lily släppte ner godiset på bänken studerade Az fascinerat det. Chokladgrodor hade hon sett förut, men det andra var nytt.
”Ta för dig!” sa Lily när hon följde Az’s blick. Az sträckte sig efter påsen med Berties bönor i alla smaker. Mary flinade.
”Har du ätit de där förut?” När hon skakade på huvudet blev Mary’s flin bredare.
”Vad?” frågade Azoura och synade en mörkgrön böna.
”Inget.” flinade Mary. ”Vågar du äta den?” Azoura höjde på ögonbrynen.
”Var det där en utmaning? Jag har inget emot varken lime eller äpple, så…” Hon tittade på det en gång till innan hon stoppade den i munnen. Lilly smålog alltmedan Az’s ansiktsuttryck förändrades. Hon skrynklade ihop ansiktet till en grimas.
”Vad var det där? En krukväxt?” Mary föll ihop och började skaka av skratt. Lily skrattade också, både åt hennes väns reaktion och Azouras febrila försök att proppa i sig annat godis för att få bort smaken.
”Det var antagligen en böna med krukväxtsmak.” kved Mary fram.
”Vad är det roliga?” frågade en road röst. Lily rätade genast på sig. Hon skrattade inte längre, utan såg ytterst missnöjd ut över sällskapet.
”Inget du har att göra med, Potter.” Hon blängde på en snygg kille med mörkt rufsigt hår, bruna ögon som skymdes något av glasögonen han bar. En annan kille, med lika mörkt hår som istället var format i bedårande lockar trängde sig förbi.
”Åh, var inte så nu Evans.” Han fick syn på Az. ”Vem är du?” frågade han nyfiket och granskade henne.
”Azoura.” svarade Mary, som återfått lugnet och effektivt schasade ut killarna ur kupén. Killen med det ostyriga håret vinkade åt Lily innan han försvann.
”Vilka var det?” undrade Azoura.
”Den med glasögon är James Potter. Han har varit kär i Lily snart tre år, men hon tycker tydligen inte han är snygg nog, även om jag är säker på att Lily i hemlighet är kär i honom.” berättade Mary med ett leende. ”Den andra, Sirius Black är ännu snyggare, jag vet, men han är bästa vän med James och de gillar att hitta på... hyss. De brukar vara med Remus Lupin och Peter Pettigrew också, det blir som ett litet gäng.” Lily såg irriterad ut.
”Potter och Black är dessutom uppblåsta som…” hon verkade inte komma på ord för att beskriva dem. Azoura log.
”Jag fattar vad du menar Mary, störtkär.” Lily himlade med ögonen och suckade teatraliskt.

Sååå :3

Många korta eller lite färre långa kapitel?

Hm, intressant.. bevakar.

Jag älskar det du skriver jättebra!

Några läser, yay!

Kapitel 2 här!

Första anblicken av Hogwart var sannerligen magiskt. Lily och Mary skrattade åt Azoura’s överväldigade min när hon för första gången såg slottet. De drog med Az bort mot droskorna. Hon tvekade lite. Droskan drogs av vad som såg ut att vara en mager, svart häst, men mycket läskigare.
”Vad är det där? Som drar droskan alltså?” Hon rynkade på näsan oroligt när Mary och Lily utväxlade bekymrade blickar.
”De kallas teastraler. Jag har bara hört om dem...” Az oförstående ansiktsuttryck fick henne att skynda sig att förklara.
”Det är bara någon som sett någon annan dö som kan se dem.” En klump i magen dök upp. Sett någon dö… Azoura vägrade tänka på olyckan, och trängde effektivt undan de tankarna.
Tjejerna satte sig i droskan. Ljudlöst började den röra sig framåt, och Azoura passade på att stirra sig mätt på slottet genom ett fönster medan Lily och Mary glatt pladdrade på om hur skönt det var att åter vara tillbaka på Hogwarts.
”Az, hur gör du förresten? Du vet med lektioner och så.” Azoura vände blicken mot Mary. Hon fick den där obehagliga klumpen i halsen igen.
”Jag…” hon harklade sig. ”Jag fick ju som ni kanske vet mina magiska krafter av min syster...” rösten dog bort igen, men hon tvingade sig själv att fortsätta. ”... och av någon anledning kommer jag ihåg alla besvärjelser hon lärt sig, all historia, all fakta om magiska djur... ni fattar. Så jag behöver inte gå något för att komma ikapp.” Lily nickade.
”Det är fascinerande, är det inte?” Azoura ryckte på axlarna.
”Men… är du inte glad över att kunna utöva magi nudå?” Det var Mary som yttrade sig. Azoura vände sina mörkt bruna ögon mot Mary.
”Jag hade hellre haft min syster och föräldrar i livet.” sa hon enkelt, och satte därmed punkt på diskussionen.

När de tre tjejerna klev in i entréhallen bemöttes de av ljus och värme. Lily tog tag i Az’s arm och drog med henne in i Stora Salen. Azoura tappade hakan.
Salen dominerades av fyra långa bord. Levande ljus svävade runt omkring i salen, och lyste upp det mörka taket. Längst bort fanns ett långt bord, men vänt åt andra hållet. En grupp vuxna satt utspridda där. Mary fnissade åt Azouras reaktion men Lily satte igång och förklara.
”Varje bord representerar varje elevhem. Det där är Gryffindors bord, det elevhem jag och Mary är med i” hon pekade. ”det där är Hufflepuff, Ravenclaw” Hon pekade ut de nämnda borden.
”Och där sitter Slytherin.” sa Mary och pekade. Det fanns en tydlig ton av avsmak i hennes röst. ”Svartkonstälskarna.” Lily öppnade munnen, men innan hon hann säga något kom en kvinna emot den. Hennes hår var uppsatt i en stram knut, och hon tittade allvarligt på Azoura.
”Miss Jackson, kom med här.” Azoura följde, efter en kort sekunds tvekan efter. Kvinnan ledde dem in till ett enskilt rum. Hon gick rakt på sak, och det var Azoura tacksam för. Hon orkade inte med utdragna samtal.
”I och med att du är ny här så tillhör du inget elevhem. Din syster tillhörde Ravenclaw, men vi har bestämt att du ska få sorteras tillsammans med förstaårseleverna, eftersom två olika människor är helt olika. Bara för att du fått din systers magi så behöver inte det förändra hela din personlighet.” Kvinnan granskade henne innan hon log ett stramt leende innan hon vinkade åt Azoura att följa med henne ut. Azoura följde efter henne, torr i munnen. Förstaårseleverna stod på ett långt led när de kom ut. Azoura försökte huka sig så gott som det gick utan att det såg konstigt ut, men sanningen var att hon var ganska mycket längre än elvaåringarna som förvånat tittade på henne. En maläten hatt med en lång reva i stod längst fram på en pall. Az märkte att alla tittade på den, och plötsligt började den sjunga.

Håhåjaja, här igen vi nu står!
Hufflepuff, Ravenclaw
Slytherin och Gryffindor!

Hatten fortsatte sjunga och Az lyssnade, fascinerad av faktumet att en hatt kunde sjunga. När den sista tonen klingade ut kom en våg av applåder.
Kvinnan ställde sig längst fram. Hon höll upp en pergamentrulle och harklade sig något.
”Då sätter vi igång då!” sa hon med högt och bestämd röst.
”Abbott, Eric!” En nervös kille skyndade sig fram till hatten. Azoura väntade spänt på vad som skulle hända. Hattens reva vidgades och den vrålade:
”Hufflepuff!” Så fortsatte det. Kvinnan fortsatte ropa upp namn medan Azoura försökte ignorera alla blickar medan hon köade sig framåt.
”Hubbles, Chlara!” Azoura bet nervöst i en nagel. Ravenclaw!
”Ijin, Matthias!” Snart hon. Slytherin!
”Jackson, Azoura!” Hjärtat gjorde en volt och hon tog de få stegen upp och placerade hatten på huvudet.

Hm… mycket speciell ser jag. Du har sannerligen fått din systers begåvning... är det i Ravenclaw jag ska placera dig kanske?

Az knep ihop ögonen. Inte Ravenclaw. Gryffindor, för det var elevhemmet där Lily och Mary fanns.

Inte Ravenclaw? Nå, du har mycket annat också. Gott om mod, men också lojalitet. Hufflepuff kanske?

Azoura blev medveten om hur tyst det var i salen.

Hm... det får nog ändå bli… GRYFFINDOR!

Det sista ordet skrek den ut högt och hennes hjärta tog ett skutt, den andra gången den kvällen, men den här gången av glädje. Hon tog av sig hatten och skyndade sig bort mot Gryffindorbordet som högljutt hurrade och begravdes av kramar från Mary och Lily.

Azoura hade blivit mycket häpen över maten som dök upp på faten, men ännu mer häpen över vad som fanns på dem. Efter två portioner sköt hon ifrån sig tallriken. Det dröjde inte länge innan faten var tomma, men fylldes genast på av alla olika sorters desserter av alla slag. Azoura tvingade sig själv att smaka på nästan allt, och hon älskade nästan allt, men äppelpajen hade särskilt fallit henne i smaken.
När tjejerna släpat sig upp till Gryffindortornet hade alla tre stönande kastat sig på varsin säng, oförmögna att göra något annat.
”Om varje måtid är som den där..” mumlade Azoura. ”Så skippar jag lätt alla lektioner och äter hela dagarna istället.” Mary grinade brett mot henne.
”Tyvärr. Det där var en festmåltid.” Azoura nickade, men sedan så sov hon. Hon drömde den natten om hattar som skrek att hon borde blivit en Hufflepuffare.

♥_♥ jag äslkar det

Awesome!!! Ny läsae!

Hdjdjfbjfkspqlmw haha vi läser typ alltid samma xP

Kanske för att vi är bästisar? du har näästan lika bra smak som jag