The Beauty and the Womanizer

Vet inte vad jag fick titeln ifrån men den får bli bra xD
Ett privat rollspel mellan mig och Vildvittra! Inte tillåtet att skriva här om man inte är hon eller jag, men man får läsa! x)

Mall:
Namn:
Ålder:
Kön:
Ögon
Utseende:
Personlighet:
Bakgrund:
Kraft:
Övrigt:

Jessica Tonks mall:
Namn: Jack Larks
Ålder: 25 år gammal.
Kön: Man
Ögon: Ett ljusblått och ett mörkgrönt.
Utseende:
Personlighet: Ett ord som beskriver Jack bra är: Womanizer. Han förför kvinnor hela tiden, han behöver ofta inte anstränga sig så mycket heller utan med en enkel flört så har han sällskap för natten. Men han är ändå ofta vänlig trots att han går från kvinna till kvinna.
Bakgrund: Jack kom tills slottet då han var femton och har levt där sen dess, han har dock aldrig haft det så svårt då han lyckats charma många där och till och med fått roa en hel del. Han minns inte mycket om sin familj.
Kraft: Helt enkelt stridskonst, hans största styrka är svärdet och knivar, men han kan använda andra saker med.
Övrigt:

Namn: Senira
Ålder: 20 år
Kön: Kvinna
Ögon: Det ena klarblått och det andra svart.
Utseende:

Blek, smal, klär sig tillbörjan i svart heltäckande klänningar från halsen ner till tårna. Har även en huvudduk som döljer håret och klänningen har långa armar. Trots detta syns det att hon har en välformad figur.
Personlighet: Till en början är hon blyg, tyst, tillbakadragen och extremt religiös.
Bakgrund: Har levt i en stuga med sin mor i en avlägsen by.
Modern som fart illa av män hade skrämt upp dottern, gömt hennes ögon och uppfostra henne strängt.
Hon vet att hennes ögon är djävulens verk liksom det röda håret, därför måste hon straffa sig.
Kraft: Troligen stridskonst
Övrigt:

(Kanske Jack blir hennes mentor eller något där för att lära henne saker? Men jag börjar nu i alla fall)

Jack var som vanligt ute på slottsgården och tränade. Han var bar på överkroppen och med svärdet i handen så stirrade många av kvinnorna där på honom. Han njöt lite av uppmärksamheten, ännu mer då han slog bort sin stridskamrats svärd och flickorna suckade.
Han gick åt sidan och fram till en brunn och drack djupa klunkar ur den samtidigt som han sköljde av sig lite. Solen var brännhett och stekande som vanligt.

(Japp ^^ låter bra )

Senira satt på en vagn som just kom in på borggården, hennes mor hade dött och hon hade dödat en man. Det var väl guds straff att hon kom hit? Hon satt tyst med händerna knäppta i knäet och blicken nedslagen, att inte möta någons blick, se på någon var viktigt. Senira var rädd, livrädd, hur skulle hon klara sig utan modern? Hon visste ju hur män var, hur folk var.
Men det var hennes straff, hon var trots allt djävulensavkomma, håret ögonen, allt tydde på det och modern hade sagt att hon var elak då hon straffat henne. Hon vågade inte ens se upp då vagnen stannade och kusken hoppade av.

Jack hörde ljudet av hästar och såg upp från brunnen. Han visste att det skulle komma en ny särling, en kvinna, och han skulle få äran att ta hand om henne tills hon visste hur det gick till på slottet.
Han drog på sig en skjorta som låg på marken och knäppte hälften utav knapparna innan han tog sig fram till vagnen. Han öppnade upp dörren och såg in på den unga kvinnan.
Jack log genast, hon var vacker så vitt han kunde se, ävne om hon såg ner i sitt knä. "Goddag Miss, jag är Jack, välkommen hit, jag ska vara din mentor här". Han sträckte fram sin hand för att hjälpa henne ut.

Senira stelnade till, det var en manlig röst. Snabbt kände hon att huvudduken dolde allt hennes hår, att klänningen dolde hennes kropp. Hon vågade inte ens se upp, inte se på honom. Hennes bleka kalla hand tog hans med mycket tvekan och hon kom ner på backen, än hade hon inte yttrat ett ljud, inte ens sett på honom eller något annat, nyfikenhet var en synd.

Jack höjde lite på ögonbrynet, hade han fått en blyg en? Han hjälpte henne ut innan han släppte hennes hand och drog handen genom sitt hår. "Så Miss...Vad är ert namn? En vacker flicka som du måste ha ett väldigt vackert namn". Hans leende blev charmigt.

Senira stelnade till och tog ett par steg bakåt. Förvirrad av hans ord, vacker? Vad ville han med det? Hon bad några tysta böner om vägledning och kastade en snabb blick på mannen, något som var oförlåtligt och straffbart. Hon skulle inte ha gjort det, hennes ögon blev stora innan hon åter sänkte dem, det var skamliga känslor hon kände.
"Senira." sa hon tyst, nästan ljudlöst och rörde krampaktigt sina händer i vanmakt.

Jack studerade Seniera lite roat och bugade lätt för henne. "Miss Senira, tillåt mig visa dig till ditt rum". Utan att vänta på något annat började han gå, förbi alla och upp mot slottet.

Senira följde tyst efter honom, som en rädd skugga. Varför kallade han henne för miss? Hon var ingen miss. Fast hon hade knappt umgåtts med någonannan än modern, att roa sig var trots allt en synd. Då och då slängde hon blickar på hans rygg, det var något tilldragande med honom. Snabbt vänder hon undan blicken och nyper sig själv för att hindra henne att tänka.