PRS :D

24301 Du får göra mallen

Namn:
Ålder:
Kön:
Personlighet:
Utseende:
Familj och bakgrund:
Vapen:
Övrigt:

Något jag glömt?

Tror inte det! Här kommer min Eller kanske... varelse också?



Namn: Bito Bogger
Ålder: 12
Kön: Han
Varelse: Hobbit
Personlighet: Väldigt äventyrlig för att vara hobbit, tycker om skogen, havet och som sagt äventyr.
Utseende:
Familj och bakgrund: Är ung så har inte upplevt så mycket än, har... vad ska man säga... vanliga föräldrar som heter Matil (mamman) och Dido. Inklusive ett yngre syskon vid namn Popit
Vapen: Inget vapen till att börja med (får ett svärd senare i historien)
Övrigt: Ses som FÖR äventyrlig av andra hobbitar

Namn: Anida Mae
Ålder: 14
Kön: Kvinnlig
Varelse: Alv
Personlighet: Rollas
Utseende: <--- Tänk dig henne som lite yngre
Familj och bakgrund: Hon har bott med alla andra alver i hela sitt liv och har inte upplevt så mycket. Hon vet inte riktigt vilka som hör till hennes familj
Vapen: Pilbåge och svärd.

Du börjaaaaar!

Nope ^^ Ska de känna varann från början, btw?

Ok, jag börjar, ska vi rolla med Sån här stil?
Tror att de får träffa varandra senare, tänkte nåt i stil med att jag söker äventyr elr nåt
Då börjar la jag då

Jag var inte vanlig. Jag hade hört meningen glida längs väggarna, hört den viskas bakom ryggen på mig. Och de hade rätt. Jag var inte vanlig, inte för en hobbit. Både min far och mor var vanliga hobbitar, de gillade mat, avskydde äventyr och åt oftast mer en fyra mål mat om dagen. Jag däremot gillade inte mat mer en de flesta, älskade äventyr av hela mitt hjärta och åt oftast bara två mål mat om dagen. Nu satt jag tyst och försjunken i tankar långt in i skogen. Lutad mot en fin ek. Ja, här satt jag och begrundade detta faktum.

Ofta satt jag här i den fina skogen. Jag drog in lukten av den, smekte dens träd. Länge hade jag funderat på det här. Länge hade jag funderat på att försvinna.
Ge mig av.
Söka äventyr i andra skogar en i dessa. Svinga ett riktigt svärd genom luften. Nu hade jag gjort det.
Jag var på väg.


Ledsen för att det blev kort du, men ville liksom dra igång

Oki :3
Asså måste bara få med en lama hit... Don't judge XD

Varma sommardagar var något jag älskade till och med mer än att sitta vid sjön tillsammans med min kära lama och titta på när alla jobbade på stranden. Idag var det en sådan dag. en solig sommardag som man bara ville lugna ner sig på och vila. Nu låg jag i skogen lutad mot mitt favorit träd som var en gammal ek där det bodde minst tio familjer med ekorrar och minst 20 fågelbon. Okej, nu kanske jag överdrev lite. Kanske 2 ekorrar och så fanns det ett fågelbo.
Trots att jag älskade livet här tillsammans med alla andra alver ville jag bort härifrån. Jag ville uppleva något som ingen annan skulle uppleva och se världen.

Jag lyssnade på prasslandet i trädtopparna och blundade. Skogen doftade underbart.
Min lama kom lunkande fram på stigen och satte sig brevid mig vid trädet. Jag klappade honom på ryggen och kände hur tjock och flottig hans päls var och tog äcklat bort handen. Smutsig var han.
Alla tyckte att jag var konstig och brukade stirra på mig då jag gick omkring med min lama som hette Lime, men jag brydde mig inte. Jag kunde gärna vara annorlunda.

OMG!!! WE ARE GOING TO MEET EACH OTHER!!!!


Jag drog en hand genom mitt lockiga och svettiga hår. Mödosamt kravlade jag fram genom skogen utan en tanke på var jag var på väg. Bort, bort, bort.
I min vänstra hand höll jag en grov vandringstav. Min perfekta far, Dido, hade erbjudit mig en fin, vacker, snidad stav med ett bekvämt handtag men jag hade bestämt vägrat ta emot den. Jag var en äventyrare.

Helt plötsligt kände jag mark under fötterna. Inte som marken jag tidigare gått på. Inte som marken där löven ständigt krasade under ens fötter. För att ta reda på varför denna förändring kommit såg jag upp. Jag var ute ur skogen. Och landskapet som slog mig i ansiktet.
Åh! Det var så vackert. Vinden dånade i mina öron då jag såg ut över slätten. I fjärran kunde jag skymta bergen, och innan de den omtalade skogen. Den jag hört om som liten.
Darklin skogen.
Jag hade hört en massa historier om den. Folk berättade om spindlar, spindlar lika stora som troll och om enorma jättar. Och vissa sällsynta barder sjöng om alverna. Om det vackra folket som levde i skogarna. Det och mycket mer hade jag hört om Darklin skogen.
Nej, nej! Jag var inte uppspelt.


Glömde att säga att det du skrev var riktigt bra skrivet Hoppas det här var ens i närheten av den HÖGA kvaliten

Haha, taaack Assåååh... Jag älskar lamor xD

Jag hörde steg en bit bort och ryckte till. Ingen annan än jag och min lama brukade vara här. Jag drog fram mitt svärd och gömde mig bakom trädet.
- Kom, viskade jag och drog Lime med mig bakom trädet. Jag hade problem med att hålla lime tyst och stilla han vinglade hit ock dit och till sist slapp han bort.
- Nej, kom tillbaka! Ropade jag och sprang efter Lime utan att tänka på vad det kunde vara som gömde sig inne i skogen.
Sorry kort. Ska äta xD Lol