Hogwarts hemlighet

Den här ff:en kommer skrivas av både mig och Lunas lilla syster.

Författare: Harry-Potter-Bokslukaren och Lunas lilla syster
Titel: Hogwarts hemlighet.
Utspelar sig: Första generationen (dvs. Sirius Black mm.)
Handling: Signhild och Pauli Coregan är 2 systrar som börjar sitt tredje år på Hogwarts. De ser fram emot sina nya ämnen, skötsel av magiska djur och mugglarstudier. Men vad är det för dörr som dyker upp när man vill ha någonting? Vart leder den? Är den farlig? Och varför försvinner alltid James Potter och Sirius Black in dit?

Några jag tror vill läsa:
Julia Ginny Potter Lele

Börja skiva nuuuuu

Låter bra "bevakar"

Kapitel 1. (Paulis perspektiv)
Jag satt på tåget till Hogwarts tillsammans med min tvillingsyster Signhild. Vi var alltid tillsammans, och vad vi än gjorde var den andra med. Nu satt vi och bytte chokladgrodekort. Vagnen hade precis kommit in och vi hade köpt varsin ask. Jag öppnade en groda. Nej, herregud!
"Kolla här!" sa jag till Signhild.
"Nej, hur kan de!" sa Signhild chockat.
Kortet hade Voldemort på sig. Hur kan de sätta an så vidrig trollkarl på bild?
Nu kom en pojke in dit. Eller två, den ena gömde sig bakom den andra. Det var Sirius Black och James Potter. De var vänner med oss och jag hade inget emot de. Den snygge Sirius och den artige James. De satte sig ner.
"Hej" sa jag och James gjorde en imiterad bugning.
"Det är en ära, miss och miss Coregan" sa han med en fånig röst. "Kan ni tänka er att göra er besväret att flytta på er?"
Alla skrattade. James var alltid så rolig! Sirius spelade med.
"Ja, kan ni tänka er?" sa han, också med fånig röst. "Det skulle väl inte passa sig!"
Jag skrattade igen. Signhild också. Vi hade det bra.
Då kom Snape och Evans dit. Jag visste inte riktigt vad de hette i förnamn, men Evans hade jag ingen aning om. Jag gillade henne, men inte den där Snape.
"Vad vill ni?" fräste Sirius, men James rodnade.
"Inget" sa Snape. "Vi umgås nämligen inte med såna töntar som ni. Eller hur, Lily?"
Hon hette alltså Lily.
"Njaee" sa hon. "Nej!"
"Visst" sa James. "Då kan ju snorgärsen och du gå då!"
"Bra" sa Snape. "Jag tolererar inte dig. Kom, Lily!"
De gick. Jag tittade på James. Han var blossande röd om kinderna. Jag gissadee att han var kär i Evans, för så blev han alltid när hon var i närheten.
"Potter, Evans" suckade Sirius. "Ett sånt vackert par."
"Håll käften" mumlade James.
Jag och Signhild kastade en blick på varandra. Exakt samma blick. Jag skrattade till. Det gjorde hon också. Sen kom Sirius och James in med värsta vrålandet. Då vrålade jag också. Och sen Signhild. Sen var hela tågvagnen på väg att skratta. Sen hela tåget. Jag fortsatte skratta hela resan.

Sorteringen hade börjat. Jag och Signhild tog farväl av James och Sirius och vi satte oss vid Ravenclawbordet. McGonagall tog fram listan.
"Abeer, Ryan"
En kille kom fram. Hatten sa:
"HUFFLEPUFF!"
Han satte sig vid Hufflepuffbordet.
När ceremonin var över ställde sig Dumbledore upp.
"Idag har jag bara 2 ord att säga" sa han. "Hog-Warts!"
Alla jublade. Jag också. Nu kom maten fram och vi började äta. Jag hade vant mig vid att maten var fantastisk go och att efterrätten var ännu godare, så det var ingen överraskning. När middagen var över gick Signhild och jag till sällskapsrummet.
"Vad hette rektorn innan Dumbledore?"
"Armando Dippet."
Vi gick in och det blåaktiga rummet stod där som vanligt. Vi rusade direkt upp till sovsalen och somnade med en gång.

Skriv mer

Just det, Lunas lilla syster!

(Signhilds perspektiv)

Nästa morgon vaknade jag av att min uggla Ella hade ett brev till mig.
Jag satte mig upp och såg att Pauli också vaknade.
-Har du fått ett brev,frågade Pauli.
-Ja,det verkar så,sa jag.
Jag vek upp brevet och började läsa:
Från anonym till Signhild och Pauli.
Möt mig klockan 12 i förbjudna skogen.
Annars får ni med mig och göra.
-Konstigt drev,sa jag.
-Tror du det bara är nåpn som vill busa,frågade Pauli.
-Jag vet inte riktigt...ska vi göra det,sa jag osäkert.
-Okej,sa Pauli.
Klockan var sju.Vi klädde på oss och gick ner till stora salen för att äta fukost.
Vi hade en trevlig pratstund.
-Vi måste gå till lektionen,sa Pauli.
-Vad har vi för lektion,frågade jag.
-Örtläta,svarade Pauli glatt.
-Toppen,sa jag.
Vi fick ingen läxa den här gången.
Efter vår lektion så gick vi ut och tog lite frisk luft.
Klockan var tio i tolv.
-Vi kanske borde gå nu,sa jag.
-Mm,sa Pauli.
Vi smög till den förbjudna skogen och gick en bit.
Där stog en man med en mask på ansiktet.
-Åh vad bra att ni kom,sa mannnen.
-Vem är du,sa Pauli.
Mannen tog av sig masken.
Jag kunde inte tro det jag såg.
Det kunde inte vara sant.

Skriv mer

Kapitel 3. (Paulis perspektiv)
Jag tittade på mannen. Jag tittade på Signhild. Mannen. Signhild. Det kunde inte vara sant! Det kunde det inte!
Det var Voldemort. Han hade med sig James och Sirius.
"Hejsan" sa Voldemort och log. "Ser ut som att ni tog ert förnuft till fånga. Jag vill tala med er."
"Tänk om inte vi vill det då!" fräste Signhild.
"Det kanske ni inte gör" sa Voldemort. "Men ibland får man tänka på andra också. Avada kedavra!
Signhild och jag väjde undan för förbannelsen och sprang iväg. Fort, fort, fort. Jag andades djupt. Voldemort fick inte ta min syster!
När vi kom till Hogwarts var det första vi gjorde att gå till Dumbledore. Vi sprang till professor McGonagall.
"Professorn, vi måste..."
"Voldemort är i..."
"Han ska..."
"Lungna er!" sa McGonagall. "Vad är det ni vill?"
"Vi måste träffa professor Dumbledore!" sa jag. "Det är viktigt!"
"Jag ska ta er dit!" sa McGonagall. "Följ med här."
Vi gick mot Dumbledores kontor. Jag höll mig tätt intill Signhild och hon kramade mig. Jag kramade tillbaka och sen fortsatte vi gå.
Jag hade aldrig varit hos Dumbledore och inte Signhild heller. Vi kom fram till en staty.
"Kräkskarameller" sa McGonagall och statyn började vrida sig och bildade en gång.
Jag och Signhild gick upp. Det var en lång trappa och man blev fort trött. När vi äntligen kom upp fick vi se något.
Dumbledore var inte där.

Skriv mer