Mythical creatures [SV]

Titel: Mythical creatures - mytiska varelser
Språk: svenska, kan förekomma engelska ord
Rating: Bestäm själv, förekommer strider, blod, svordomar och erotik samt skräck ibland
Kapitel: 0
Färdig: Nix
Genre: Romantik, lätt skräck, drama
Handling:

My scream will make your blood freeze
My eyes will make your heart stop
My breath will make you shiver
I am death
I am life
I am darkness
I am light
Do you trust me?
I would not


Theodora Rose Hastings har aldrig lämnat sitt hem från högsta våningen på ett hotell. Hennes fosterföräldrar är rädda för henne, hon har inga vänner och alla som möter henne blir genast livrädda för hennes härkomst. Ingen vill se henne, ingen vill prata med henne och ingen vill umgås med henne. Inom henne vet hon att hon är speciell, hon har inte skrattat under hela sitt liv, aldrig har hon heller gråtit. Vad är det med henne? Varför är hon så speciell? Sedan kom brevet och hela hennes liv förändrades.

"Hon är speciell"
Det var den första meningen som jag kunde komma ihåg att jag någonsin skulle ha uppfattat under mina första år på jorden. Det sades att man först kunde komma ihåg något efter tre levnadsår, men jag var säker på att den meningen hade uttalats redan under de första minuterna efter min födsel...


Vill någon läsa? Lägger upp första kapitel efter några kommentarer! :'

Jag vet att ni inte känner mig, men hoppas det inte gör nåt att jag taggar några av er som kanske skulle vilja läsa? Ni behöver förstås inte! :'

Black Forest
Inez*Malfoy
Choppa
fashion7
C3R4
Freddelito
ErisedStone
Hermione 1234
chokladgrodan:D
GinnyForever
Vendela
Salem
Melissa Malfoy
BarnOwl98
JuliaE
harryxxpotter
DarkAngel
TildeW

Låter skitbra hittills!! Bevakar!!

Oijj tack fashion7! :'

Prolog

”Hon är speciell.”
Det var den första meningen som jag kunde komma ihåg att jag någonsin skulle ha uppfattat under mina första år på jorden. Det sades att man först kunde komma ihåg något efter tre levnadsår, men jag var säker på att den meningen hade uttalats redan under de första minuterna efter min födsel...
Theodora Rose Hastings var mitt namn. Jag gillade det inte, det fick mig att känna mig mer speciell än vad mina fosterföräldrar ansåg mig vara. De stirrade alltid konstigt på mig medan de endast utbytte några ynka meningar med mig, precis som om de var rädda för mig. Jag var rädd för mig.
”Teddy, kommer du hit en sväng raring?”min fostermamma försökte alltid göra sitt bästa för att överdrivet göra sig gullig då hon ropade på mig. Jag klandrade henne inte, hon försökte i alla fall verka som om hon gillade mig.
Jag skuttade lätt nerför trapporna från övervåningen, precis som om jag inte vägde någonting eller brydde mig om den stickande lukten som kom från köket efter att Hans, min fosterpappa, hade bränt vid baconet.
”Vad är det?”frågade jag lätt med mina lysande, turkosa ögon mot min fostermammas. Hon svalde nervöst och tvingade bort blicken från min. Hon var rädd för mig, det hade hon alltid varit.
I sexton år hade jag befunnit mig i deras hem, efter att min biologiska pappa hade försvunnit direkt efter min födsel och mamma dött av cancer. Jag hade aldrig gråtit över deras död, jag hade aldrig gråtit över huvudtaget hur mycket jag än försökte anstränga mig att försöka få en silvertår att rinna nerför min kind. Det gick helt enkelt inte, jag var för konstig.
De som inte kände mig och träffade mig för första gången tyckte att jag var söt. Med lätt brun hy året runt precis som om jag hade varit två veckor i Thailands heta sol. Ögonen var som sagt turkosa, lysande och fulla av liv. Mitt hår var sådär kokosnötsbrunt, vågigt och föll perfekt över mina axlar. Jag behövde inget make-up för att göra mig extra söt, mina ögonfransar var mörka och långa rent naturligt.
”Du har fått ett brev”, sa Hans och pekade mot köksbordet.
Jag hade fått ett brev? Det måste nog vara ett misstag, jag hade inga vänner och jag hade internetskola vilket betydde att ingen bekant skulle bekanta mig via brev heller. Förresten fanns det telefoner nuförtiden, samma sak gällde internet. Vem använde sig av brev?
Brevet var nött, med gulnade kanter och jag var säker på att bläcket på framsidan var skrivet med en fjäderpenna. Hur jag kunde veta det fanns det inget logiskt svar på, jag hade alltid känslor som gick igenom mig som stötar och med ens hade jag svar på min fråga.
”Vill du ha något att äta?”Hans röst darrade lätt till då jag förstod att jag hade stått och stirrat på brevet i otaliga minuter. Mina händer var utsträckta mot brevet som om jag var rädd för att det skulle bränna mig om jag rörde vid det.
”Jag klarar mig”, svarade jag kort innan jag snabbt tog brevet i min hand. Jag hade små händer, alla tyckte det, eller i alla fall dem som hade varit modiga nog att våga påpeka det.
Min fostermamma Caroline utbytte en menande blick med Hans, hon var skräckslagen. Eller var det hopp som jag kände komma från hennes nervöst dunkande hjärta? Hon hoppades på att brevet skulle förklara min hopplösa existens, varför jag var annorlunda och inte klarade av att gå i den lokala skolan som jag borde.
Det var inte det att jag inte var intelligent, snarare tvärtom. Jag hade fulla A i alla ämnen, till och med i latin som jag hatade.
Mina fingrar gled över det sträva pappret, jag gillade att känna det tunna pappret under mina fingrar. Det fick mig att känna mig levande och mänsklig.

Miss T.Hastings
Loftet, högsta våningen
56 Street Upper East Side
New York

Jag stirrade mot det smaragdgröna bläcket, hur kunde personen som skickat mig brevet veta att jag bodde på loftet i sviten? Det kallades för stalking i min fantasivärld, eller den delen av mig som var galen i tv-serier som egentligen var min enda flykt från den verkliga världen.
”Ska du inte öppna det?”Caroline stirrade på mig med sina stora uggleögon.
Nervöst vände jag på brevet och upptäckte till min förvåning att det var förseglat med ett blodrött sigill. Jag hade endast sett sådant på teve förut och hade aldrig kunnat förutspå att de var äkta. Min tid inlåst på hotellet hade nog gjort mig mer galen än vad jag annars var.
Ovanför sigillet fanns ett sorts märke eller vad man kunde kalla det. Ett sköld, med ordet Hogwarts ovanför sig inuti en banderoll, under märket fanns en till banderoll där det klart och tydligt stod på latin: Draco dormiens nunquam titillandus.
”Kittla aldrig en drake som sover”, mumlade jag för mig själv. Jag var inte säker på ifall Caroline eller Hans hörde mig men jag brydde mig inte.
Inuti skölden fanns det fyra djur, en orm, en örn, en grävling och ett lejon. De alla omringade ett ett stort, maffigt H som jag antog att stod för Hogwarts.
Jag öppnade försiktigt brevet för att inte söndra sigillet eller kanterna. Det var första gången som jag hade öppnat ett brev, vem hade kunnat ana att det var så spännande?

Till: Miss T.Hastings
Loftet, högsta våningen
56 Street Upper East Side
New York

Dear Miss Hastings

Vi har äran att upplysa er om att ni har blivit accepterad en plats id Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.
Alla studeranden har även fått en inköpslista med brevet, märk att skolan börjar den första september
Ni har även blivit tilldelad en biljett med Hogwarts expressen som tar er direkt till Hogwarts
Vi ser fram emot att träffa er

Med vänliga hälsningar
Minerva McGonagall

Jag läste igenom brevet åtminstone femtio gånger, häxkonst och trolldom? Visst, säkert! Vem var det som ville jävlas med mig nu då? Varav det jag visste så kände ingen direkt till min existens längre, förutom ett fåtal av Hans och Carolines bekanta som fortfarande var modiga nog att komma och hälsa på då och då.
”Är det här ett skämt?”frågade jag bittert och kastade brevet tillbaka på bordet innan jag satte mig på en av de fyra stolarna med huvudet gömt i händerna.
Jag kunde höra Hans försiktiga steg då han gick mot bordet och plockade upp brevet. Jag tittade upp mot honom då jag upptäckte att ett litet leende spred sig över hans läppar. De var väl glada över att äntligen bli av med mig.
”Jag gick där”, sa han kort och mötte min blick med säkerhet för första gången sedan jag flyttat in hos dem. ”Det var i och för sig väldigt länge sedan, men tro mig då jag säger att du kommer att trivas där.”
Caroline sa ingenting om saken, inte ens då vi packade mina väskor fulla med kläder och mediciner som mina psykologer hade gett mig. Inte för att jag någonsin åt av dem, men Caroline ville vara säker.
Jag kunde inte förstå det, jag skulle slippa bort från loftet. Sexton år hade jag varit där, jag hade en gång satt foten utanför hotellet men det var bara på grund av en dum brandövning. Annars hade jag bara stirrat på de vita väggarna, det gråa taket och försökt få något vettigt ur mig. Kanske jag äntligen kunde bli normal...

__________________________________________________________

Det var bara prologen, skriv gärna kritik om ni har något som jag borde förbättra eller förklara bättre! :'

Det låter jättebra, men jag har tyvärr inte tid att följe fler fanfictions Jag kommer nog läsa här då och då
Jag tänkte också skriva en text som jag kanske lägger upp på mugglis när den är klar, men jag har ingen inspiration. Är det okej om jag tar din idé och gör om den? (inte kopierar såklart, men lite samma ''inriktning''?) Det låter säkert dumt, så jag kollar med dig först så att du inte stör dig på det. Om du gör det ska jag självklart låta bli

aa okej
Säkert får du det, bara det inte blir alldeles för liknande min idé, för är ganska nöjd med själva grundidén om jag får säga det själv x'D

... :0
Okej, det är inte skitbra längre, det är bättre.
Jag älskar dina beskrivningar, handlingen, allt! Och den där Hans är cool En sak dock: Man ska alltid ha mellanrum mellan citattecknen och nästa ord, typ såhär:
"Hej" sade jag.
Istället för:
"Hej"sade jag.
Såg du skillnaden?
Det är mellanrum mellan "Hej" och Sade jag i första alternativet, om du inte såg det^^
Annars har jag inget annat att säga än typ... MER!

Ååååh tack!! :'' )) ♥

Ojjsan, jag har inte ens märkt det själv :O kollade upp det i en bok, du har rätt... skriver på det sättet i nästa kapitel x'D Tack för att du rättade mig!

Självklart ska det inte bli för likt
Jag kommer förmodligen inte alls ha samma handling som dig, hogwarts eller annan magiskola är inte inblandat

Okej! skicka en länk till mig då du har lagt upp den! blev nyfiken nu och vill gärna läsa! :'

Okej det kan jag göra! Men det lär ta ett tag... De var mest den där ''I am Life iam death'' eller vad det nu var jag fastnade för