The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Privat rollspel mellan mig och Vildvittra!

(Jag gör bara en mall för min riktiga karaktär x)

Mall:
Namn: Lia Everest
Ålder: 21 år gammal
Kön: Kvinna
Utseende:
Bakgrund: Lia har levt större delen av sitt liv på sjön med sina föräldrar som äger och jobbar på en större fraktbåt. De har dock aldrig farit långt med båten utan bara från vissa länder till andra nära.

Så det får bli min mall nu..

Vildvittras mall:
Namn: Mark Stone
Ålder: 24 år
Kön: Man
Utseende:

Mer muskulös och ärrad.
Bakgrund: Mark kom till ön då han var runt tio år. Han hade varit liten och oförstående i vad som skedde då han såg sin syster brännas. De hade båda tagit arbete på ett skepp som kökshjälp. Nu har han hårdnat, han är stark, kall och känslolös.

Namn: Mark Stone
Ålder: 24 år
Kön: Man
Utseende:

Mer muskulös och ärrad.
Bakgrund: Mark kom till ön då han var runt tio år. Han hade varit liten och oförstående i vad som skedde då han såg sin syster brännas. De hade båda tagit arbete på ett skepp som kökshjälp. Nu har han hårdnat, han är stark, kall och känslolös.

Jag börjar rollet då! Fråga bara om det är något du behöver veta

----------------------
"Kolla vad jag hittade Mark!" flinade Johannes och viftade med en flaska fylld med sprit. "Det här blir fint, jag har inte haft något att dricka på länge!". De hade tagit sig in i ett gammalt hus då de varit ute och jagat. Johannes korkade upp flaskan och tog en djup klunk. "Vill du ha?" undrade han och räckte flaskan mot Mark.
Johannes var en av de män som var vänligare av sig, han hade inte tappat sin mänsklighet eller blivit galen ännu av ön, bara ärrad.

(Glömde att bevaka, sorry xD)

"Ja för fan." svarar Mark och tar emot flaskan och tar en djup klunk. En klunk för att svälja att, glömma för en stund. Men han kunde inte glömma lika lite som Johannes de levde åda i helvettet.
Mark suckade och gav tillbaka flaskan till Johannes.
"Tack, det kan behövas." sa han med ett stelt leende på läpparna.

Johannes nickade och drack några djupa klunkar till innan han torkade sig om munnen. "Vi bör ge oss tillbaka nu...Vi har ju redan köttet, och den här". De hade lyckats skjuta en hjort som låg utanför huset.
Han gick ut och tog hjorten vid hornen och började släpa den. "Det enda som är bra med det här stället är ställen som de här" sa han plötsligt. "Lugnt, tyst, inga brända kvinnor eller lik".

(Säg till när jag kan ta in min andra karaktär!)

(Gör det du om du vill, det är väll mer när hon anländer men det går nog xD)

"Du har så rätt, du har så rätt." säger Mark och får upp hjorten på sina axlar med ett lätt stön.
"Åter till helvettet då." sa han bet ihop och fick den stela okänsliga mask som var det enklaste att bära. De som var galna, alla ett helvette som ingen kunde komma ifrån.

(Kanske hennes skepp förliser och Mark är på stranden då för att ta hand om passagerarna med några andra män?)

Johannes satte flaskan i sitt bälte och började gå. "Tror du på soldrottningen? Att hon verkligen håller oss kvar här?" mumlade han medan de gick på bland det tysta. "Ibland tror jag nästan på det jag med...Något håller kvar oss här...".

(Mm, så kan vi göra ^^ )

Mark funderade, "Något håller oss kvar, drar hit skepp. Men soldrottning vet jag inte, det låter inte klokt. Men vad är och vad är inte klokt?" han suckade inget var längre vad det hade varit, detta var hans liv och han skulle aldrig komma därifrån.

(Jag gör det nu på direkten då xD Hoppar till kväll^^)

Allt hade verkat vara så lugnt och frifullt. Lia låg i sin hytt på båten och läste en bok. Det var kväll och snart var det dags för middag. Hon såg ut genom sitt fönster och spärrade upp ögonen då hon såg en ö långt borta i horisonten, enligt kartan fanns det inget annat än vatten här.
Sekunden därpå hördes plötsligt en hög knall, åskblixtar, och vatten runt båten började kränga.
Lia for upp och sprang upp från sin hytt då kaptenen kom. "Mot livbåtarna! Båten blev träffad av blixten!" sa han med blek röst.
Efter något som Lia inte mindes mycket av, bara skrik, regn och blixtar så var de i livbåtarna, på strandkanten.

(Usch, känner att det här inlägget blev skumt X()

Mark hade blivit nedskickad bland andra män. Ett skepp hade förlist och livbåtar flutit i land. Det hade mörkna och skrik hördes. Männen och kvinnorna skildes åt, allt som förr. Mark var van vid det och gjorde det mer eller mindre mekaniskt och utan känsla.