Lille James löser mysterium

Författare: Harry-Potter-Bokslukaren
Rating: G
Färdigskriven: Nej!
Antal kapitel: 2
Tidsperiod: 14 år efter Voldemorts fall.
Handling: 7-åriga James Sirius Potter anar att något är fel. Vad är det som pappa har i pannan? Varför har Hugo en farmor och farfar, men inte han? Vem är det som mamma och pappa pratar om jämt, någon Voldemort?

Första kapitlet kommer efter några kommentarer!

Jag gillar idén, hoppas du kan skriva bra!

Tack!

Ooh... Intresant... Skriv,

1. Pappa säger för mycket (James perspektiv).

Jag vaknade på morgonen i Godric,s Hollow. Solen lyste in i mitt sovrum och jag hörde Lily gnälla från köket att hon ville flyga på kvast.
"Men jag vill" skrek hon. "Jag är stor nu!"
"Lily, du är fyra år" sa pappa. "Jag flög på kvastar när jag var 11! Och till och med då var jag för liten!"
"Men jag KAN!"
"Nej Lily" sa mamma. "Du får önska dig en leksakskvast i julklapp istället."
"EN RIKTIG!"
De fortsatte gräla medans jag klädde på mig. Jag ville också flyga på en kvast. Pappa hade berättat allt om quidditch för de, och vi följer alla matcher på TV:n. Alla i familjen hejar på Chudley Cannons, precis som moster och morbror Weasley. Fast moster Hermione tittar inte. Jag har aldrig förstått vad hon har emot quidditch. Jag gick ner till frukosten.
"Hej mamma, hej pappa" sa jag.
"Åh, hej James" sa pappa. "Vill du ha bacon?"
"Ja, tack" sa jag och vi började äta medan Lily fortfarande skrek och slog på mamma.
"Ginny, går det bra?" sa pappa.
"Jadå" sa mamma. "Lily, stygg flicka!"
"JAG VILL HA KVAST!"
"Du är för ung" sa pappa. "Som jag när jag besegrade Volde..."
"VEM DÅ?" sa alla barnen i korus.
"Voldemort" sa pappa. "Men det är en lång historia. Jag berättar nar ni blir äldre. Ni är för små än."
"Är det därför du har den där blixten i pannan?" sa jag nyfiket.
"Inga frågor" sa mamma. "Gå och lek nu."

Sjuktbra

Mer

2. Funderingar.
Jag gick ut på bakgården och tänkte på saken. Pappa sa något om besegra Voldemort. Han var för ung för det tydligen. Jag måste ta reda på mer. Jag bestämde mig för att försöka lura ut svaret från pappa. Jag bad Albus om hjälp.
"Al" sa jag. "Vi ska ta reda på mer om det pappa sa!"
"Är du säker på det?" sa Albus. "Mamma kommer bli rasande."
"Vilken fegis du är" sa jag och skrattade. "Jag ska i alla fall ta reda på mer om pappa. Kommer du inte ihåg när vi var i Diagongränden?"
"Vi har varit där ganska många gånger" sa Albus.
"Jag menar den gången vi var inne på Weasleys Vassa Varor!" sa jag. "När den där gubben i hatt kramade om pappa och sa att han var en hjälte!"
"Det är faktiskt lite skumt" sa Albus. "Men varför bry sig?"
"Jag tänker ta reda på mer" sa jag och gick in.

"Pappa, kan du berätta om när du var liten?" sa jag till pappa.
"Njaee" sa han. "Vad tycker du, Ginny?"
"Är inte barnen lite för unga för det?" sa mamma.
"Jo, det är nog så." sa pappa. "Ni kommer få veta i sinom tid, men inte nu."
"Pappa, kan vi åka till Diagongränden?" sa jag. Jag tänkte att det måste isåfall finnas böcker om honom. "Jag har sparat massor av guld, jag skulle vilja handla."
"Det går väl bra" sa pappa. "Ginny, när har vi tid?"
"Imorgon kommer moster Hermione och morbror Ron" sa mamma. "Men vad sägs om nästa vecka?"
"Jaaaa!" sa jag. Det skulle bli det perfekta tillfället att ta reda på mer.
Jag tittade på min sparkassa. 8 galleoner, 12 siklar och 17 knutingar. Det borde räcka. Jag gick genast och berättade för Albus och Lily.

Skitbra meeeeer nu snälla

3.
"Al! Lily!" ropade jag över tomten.
"Vad är det?" sa Lily.
"Om en vecka ska vi åka till Diagongränden!"
"Vad kul!" sa Albus.
"Då kan jag få en kvast!" pep Lily.
"Kan du inte alls det" sa jag. "Pappa säger att du är för liten. Lille plutt!"
"Du är också för liten" sa Albus.
"Håll klaffen" sa jag.
"Vad ska ni köpa där?" sa Albus. "Jag ska köpa...en quidditchbok!"
"Jag ska också köpa en bok" sa jag. "Om pappa."
"Det finns inga såna" sa Lily.
"Gör det visst det, det har jag sett" sa Albus. "Du vill ta reda på mer, eller hur James?"
"Självklart" sa jag. "Vill inte ni det?"
"Du hörde, vi är för små" sa Albus.
"VI ÄR FÖR SMÅ FÖR ALLT!" skrek Lily.
"Du har rätt" sa jag. "Vi är faktiskt stora."

En vecka senare...

"Kom nu Al" ropade pappa.
Vi stod i trädgården. Pappa skulle transferera oss till Den Läckande Kitteln. Jag höll mamma i handen och blundade. Det här var inte det bästa sättet att färdas på enligt mig.
Nu började allting snurra. Hela familjen hamnade i Läckande Kitteln.
Bokletardags!