Vampire PRS

Elinthemagicwitch

Hon drog handen genom håret medan hon körde på vägen och lyssnade på han program. Ångesten och rädslan var som en tung blöt filt över henne. Det röda håret var uppsatt i en knut och de gröna ögonen bakom glasgonen var trötta efter en sådan lång färd.Han hade bett henne att komma föratt äntligen bli botad. Han var trots allt en expert. När hon kommit in på en mindre väg å såg hon sig om medan hon saktade farten. Efter 3 timmar till så var hon framme och hon tog sig ut bilen. Gäspade stort och tog ut sina väskor medan hon gick upp för trapporna. Han ägde å mycket mark och hela var privat å ingen kunde komma oinbjuden direkt

Han satt på sitt kontor. Idag skulle hans första patient komma. Han väntade med iver på henne.

Hon knackade på och hon åg på dörren.Huset var inget hus utan en herrgård Hon kollade mobilen och suckade.ingen tekning.Hur skulle hon få tag på doktorn om han inte var hemma?
"hallå?"

Plötsligt hörde han hur någon knackade. Det måste vara hon, tänkte han. Han reste sig upp och gick ner för trappan mot dörren. Han öppnade och gav henne ett leende.

" Goddag!, ni måste vara mrs...?, sa han tveksamt

Hon log när dörren öppnade och hon sträckte fram handen och log. "Mitt namn är Scarlett Dwit." Hon åg på honom och såg ner. "Jag mår inte å bra ni kontaktade mig och a ni kunde bota mig. Jag är här nu" Hon såg upp. "Är jag fotfarande välkommen?"

" Javisst mrs Dwit!, kom in!, sa han vänligt

Hon böjde sig ner och tog upp sina väskor och såg sig om innan hon klev in. Hon suckade.
"Du a det fanns regler?" Hon sågskrämd ut."Och sen en undersökning? Vad för undersökning?"

" Ja, jag måste ta alla dina tillbehörigheter, såsom mobil, sa han

"Även mina kläder?" Hon såg på honom och log snett. Sedan räckte hon över mobilen och såg på honom.
"Jag ska ge dig min dator sen?" Hon visade sina väskor."Den är å nerpackad å.." Hon sågsorgsen ut. "Kan jag få sova lite?"

" Dina kläder kan du behålla, sa han och blinkade.


" Jag tar väl hand om dina saker, hm.. sova.. ja, det ska väl gå bra nån timme, mumlade han