För landet Uilá

Solen sjönk sakta och dag övergick till natt. Skogens gång befolkades av nymfer och andra magiska varelser. Människorna sov tryggt i sina hem och långt bort i väst så skrek odjuren från sin fångenskap i bergen.
Men i utkanten av Hilý så sprang en ung person. sugga till skugga för att inte bli sedd. När personen kommit utan synhåll drog den ner huvan och ett smalt ungt ansikte visade ig. Hennes drag var mjuka och hennes röda lockar lades över axlarna. De gröna ögonen gnistrade från eldens sken och hon sjönk ner på en bänk.
"Jag önskar jag vore någon Ingen tjuv utan någon" hon viskade fram orden och drog fram ett halsband i guld och diamanter. Fingrade lätt på tenarna innan hon stoppade undan det.
Ett skri fick henne att se upp och en fågel i en glödande ton flög över byn och försvann mot bergen. Det skulle bli ett krig och ingen kunde fly från mörkrets makter. Vié skakade på huvudet medan hon reste sig upp och drog huvan återigen så det dolde hennes ansikte och hon började ta sig mot ett stall för att sno en häst. Hon var tvungen att fly. Nu när det var oroliga tider kanske det var dags att satsa på något större mål. staden Byliú där Kungen av hennes släkte, människorna bodde. Det skulle bli sådan katastrof så ingen skulle märka av henne. Hennes öde var att ta sig dit.

(kort är en mening som jag brukade säga till min komis)

Hon började ta sig från staden och hästen verkade ivrig för att rida och hon log mjkt medan hon började ta sig till kungens stad
Hon såg mot bergen och drog huvan över huvdet medan månen jagade henne och hon tog av till en stig mot skogen.
Hon skulle inte komma fram på kanske tre dagar men det var värd att vänta.

Hon red länge innan hon stannade pp och hoppade av hästen och band fast den vid ett träd Hon behövde vila och hästen med Hon sjönk ner och drog fram ett äpple och åt det innan hon somnade mot trädets stam.
Hon drömde om en vacker kvinna och en mycket stilig man. Båda var väldigt rika och lyckliga. De hade ett barn. Men en dag så var de olyckliga, barnet var borta.
Hon ryckte till och drog handen genom håret.
Igen? Den här drömmen var ingen bra varsel. Varför hände den alltid henne?

Hon sov tungt med hvan nerdragen och håret hängde för henne ansikte medan hästen åt lite gräs. Efter några minuter så vaknade hon reste sig och kastade sig upp på hästen och de red vidare. Hon suckade medan hon gned sig i ögonen Hon sklle behöva ett mirakel för att klara sig. Hon var ju trots allt tjuvarnas prinsessa. Hon log åt smeknamnet och såg upp.
"skynda på"

Lenwë tyckte om att vara i skogen. Det var tidigt på våren och det var inte många blommor där men han tyckte ändå om att vara där.

Folk som var på väg mot skogen passerade honom medan han själv bara fortsatte framåt. Det var lugnare här.

Efter ett tag kunde han se en häst närma sig honom. En kvinna satt uppe på den.

(Säg till om färgen stör dig)

(bara det inte är rött har jättesvårt att se det. )

Hon red in i staden och hoppade av hätsen och en stallpojke tog hand om den och hon gav honom lite pengar Hon började gå medan hon såg sig om Hennes kontakt skulle vara här någonstans. Hon skulle få pengar för sitt byte.

(Går denna sortens röd bra, bara undrar, "Hej"

Lenwë såg när kvinnan red in i staden. Han kände igen henne men visste inte varifrån. Han började följa efter henne.
Han visste att det var fel att förfölja folk men han var ändå nyfiken.