Divergent

Mellan fashion7 och Vildvittra

Namn: Kai

Ålder: 16

Kön: Manligt

Utseende:

Falang: De tappra

Bakgrund: En av de populärare, intelligentare och mer uppskattade ungdomarna i De tappras falang. Har alltid haft lätt att få folk på sin sida.
Han har en rätt lyckad familj och är allmänt glad. Men under senaste året har det här med falangbyte smugit sig in i tankarna och han har känt stor press över saken. Alla tror nämligen att det är de tappra som gäller för honom, då han inte alls tycks passa in i de andra falangerna. Men Kai har en viss förkärlek för en viss falang...

Divergent ( ja/nej ) : Neeej :o

Namn: Sol
Ålder: 16
Kön: Kvinnligt
Utseende: Trotts sitt namn har sol svart långt hår och mörkt blåa nästan svarta ögon, hon är ljushyad med fräknar över näsan. Av medelängd och med en smal och smidig kroppsform.
Falang: De fridfulla
Bakgrund: Sol har varit en av dem man visste skulle byta falang. Hon är tystlåten och skrattar sällan, vilket gör att hon inte alls passar in. Vad hon väljer vet dock ingen.
Divergent: Nej

Kan du börja PLZ?

Dagen D var här eller snarare dagen F, dagen för falangbyte, för uppbrott med familjen. Hon Sol kramade om sina föräldrar, modern i en klarröd klänning matchande faderns byxor och slips dock hade han en kanariegul skjorta. Det hela såg anskrämlgt ut men Sol var van. Då hon hade tagit sin vad hon trodde avskedskram ställde hon sig vid de andra. Hon hade en mörkröd klänning på sig och håret hängde, inte ett leende och ögonen verkade dystra.

Kai stod tyst bredvid sina familj och sina vänner som pratade livligt om hur de äntligen skulle få tillhöra de tappra officiellt. Kais föräldrar bar båda svarta skinnvästar och svarta byxor på, och de log soligt mot Kai. Han log tillbaka. Men... Han kände sig osäker. Han hade aldrig varit säker på vilken falang han ville tillhöra, vilket var en skam då hela hans släkt tillhört de tappra.
Kai såg ner på sin yngre syster som såg upp på honom med ivrig blick. Hon hade en klänning med paljetter mest överallt och såg riktigt söt ut då hon sprang runt benen på deras far. Kai kände hur oron fyllde honom, hur skulle systern ta det om han bytte falang? Skulle hon kunna acceptera det? Kai hoppades då det.
Han såg ner på sig själv. Han bar en svart, hängig t-shirt och ett par svarta jeans. Runt halsen var ett slitet nithalsband som han ofta lekt med som liten. Det hade tillhört Kais morfar. Kai såg upp på podiet, en man nu stod med en kniv i handen. Alla i salen tystnade då mannen började prata.

Salen tystnar och Sol ser upp, mannen talar om falanger om historia och framtid och sedan en efter en ropas de upp. Det är först en kille från de tappra som väljer sin egen falang sedan en tjej från de kloka som gör detsamma, väljer sin egen falang. Sedan hör Sol sitt namn och hon kliver fram, skålarna står framför henne och hon tar kniven, drar ett snitt. Hon höjer handen men än nu tvekar hon. Hem till det gamla? Eller en ny falang? Men vilken?
De ärliga gick bort liksom de kloka, handen tvekade över de tappra och de osjälviska, vilken skulle det bli? Skulle hon bli den förste falangbytaren i år?

Kai hade spänt betraktat hur de olika ungdomarna valt falang. En flicka vid namn Sol ropades upp på podiet. Hon stod ett tag och Kai kände sig mer och mer nervös. Skulle hon byta? Till vilken falang isåfall? Borde Kai byta falang? Vad var säkrast? Vad ville Kai? Han visste verkligen inte, så han bestämde sig precis då precis där för att välja den falang som flickan Sol valde.

Sols ögon glimmade till, hon hade alltid varit bra på skådespeleri. Under dessa år alltid låtsats att hon alltid mådde toppen att hennes falska skratt var riktiga. Men hon ville helst glömma sig själv, hon hatade sig själv ibland. Det fanns bara en falang då. Hon höjde handen över de osjälviska, det var helt och fullt en självrisk handling för att klara sig själv. Hon lät blodet droppa, därmed hade hon bytt falang, lämnat sitt gamla liv och hon ställde sig vid de osjälviska.

Kai bet sig i tungan. De osjälviska. Flera namn ropades upp, men Kai lyssnade bara till blodet som dunkade högt i öronen. Han kunde skymta sin glada familjs leenden då hans namn tillslut ropades upp.
Han gick med nollställt ansikte upp på podiet och tog emot kniven som gavs honom. Han gick fram till skålarna. Han slår sig och såg hur blodet började sippra. Han blickade mot den glödande stenen som var de tappras.
"Kai!" hördes Kais lillasyster. Han vill både sparka till henne och gråta och krama om henne. Han blundade och tänkte på vad han lovat. Hans enda bloddroppe föll till de osjälviskas.