Känslan när det vänder (1.a generationen)

Tänkte göra ännu en ff..

Rubrik: Känslan när det vänder (1.a generationen)
Rating: PG ~ 11
Utspwlar sig under första generationen.

Handling:
Amye går sitt femte år och känner snabbt att detta är ett speciellt år. Hennes kompis Maya är väldigt förtjust i Sirius Black. Men Amye har aldrig fattat varför. Men snart får hon känslan av att hon är iaktagen. Men av vem? Hon börjar ljuga och allt blir bara väldigt fel..

Prolog:
Kära dagbok!
Vem skulle fatta bättre en du? ingen juste ingen... Den där korkade Sirius har följt mig hela dagen och han är bara sååå jobbig! Hjälp mig hur ska jag bli av med honom? Men en konstigare grej var att när jag sprungit ifrån Sirius och kom hem så låg ett brev där utan avsändare! Vem kan detta vara!

Jag är rädd!!! Det stod "Haha jobbig eller jobbig,Persornen som nästan rimmar på iris spanar dig.. vet att du snart får upp ögonen för mig istället..." Det slutade med "I,m watching you!" läskigt som f*n!! Vad skulle jag göra utan dig? imorgon börjar jag mitt femte år på Hogwarts.. bäst att jag får lite sömn!

Spännande??

Bästa ff,n hittills! Bevakar såklart bästie ♥

Bevakar såklart!!
En underbar författare är vad du är!!

Meeeen du skrev utspwlar iställer för utspelar.
Om du vill veta..

Kapitel 1~ Resan till tryggheten~

Det var mörkt ute.. rummets konturer började sakta falla på plats. Garderoben,byrån,mattan och kvasten jag reste på mig och gick mot det mörka fönstret. Jag rycker upp persiennen och skriker! Mitt hjärta måste slått världsrekord i dubbelhoppning. Jag känner hur det isar i magen. Där utanför står det en man. En svart man.

Lång,svart och grymt läskig. Jag står bara där och tittar på honom och rör mig inte ur fläcken. Då! Rycker han fram en arm och slår sönder glaset på det mörka fönstret. Han tar tag i min hals och jag bara skriker (igen). Precis innan själen åker till himmelen så rycks jag upp ur min dröm.


Mitt hjärta bankar. Men det är något mer som bankar. Dörren! Jag kliver upp i morgonljuset och lägger förskitigt handen på hantaget och ryser till. Dörren göider upp och där står.....

Mamma! Jag suckar av lättnad och hon ler stort.
"Hej" hon ger mig ett falskt leénde och hennes ögon kallnar snabbt..
"Vad!?" Ryter jag och hon tycks väckas i en dagdröm.
"Tåget går om en halvtimme!" Säger hon kyligt och jag kastar åt mig min koffert och jag skriker åt henne att jag kan gå själv. Hon ger mig en lättad suck som om det skulle vara skönt att jag gav mig av.

Nej,nej var inte dum. Hon kommer att sakna dig Amye. Jag springer när för trappan och ger mamma en kram som inte blir besvarad. Jag tittar konstigt på henne. Hon som jag alltid kunnat berätta allt för.
Margit! Min dagbok! Jag var nära att glömma!! Jag springer upp och lyfter på kudden. Men var? Borta? Jag letar under sängen och under kudden minst tio gånger.

Mamma står i dörren och börjar flina såsom han där severus brukar göra.
"Vad?" suckar jag. Vad är det med henne?
Hon lyfter dagboken i sin hand .
"Varför? den är privat!" Skriker jag och ilskan trycker på.
"Jag har läst den!" Säger hon och flinar hon glatt.
Vad gör hon?
"Ge hit den!" Skriker jag.
" Nepp!" Säger hon med en barnslig röst.
Hon gick vingligt mot köket och jag tågar efter henne.

Hon tar ner skärbrädan och en kniv.
"Nej!" Ryter jag och tårarna trycker på.
Hon gör ett knyck med axeln och snart ligger kniven mot min hals. Då kan jag se att hennes ögon är röda.

Jag får bara står och titta på när Margit skärs i trasor.
Mina tårar trycker bakom ögonlocken och jag skakar av det rapp som jag fick av kniven. Hon ser inte ut som en mamma längre utan som en lömsk hemsk häxa! Jacket i halsen svider och det blöder oavbrutet. Jag går mot mitt rum och rycker till en av mina gamla böcker. Jag springer nerför trappan med en galen kvinna hack i häl. Hon springer mot mig och jag gråter ....

Mer?.....

Vänta va...?

Men..

Snäll mamma, lugna ner dig.

Dagboken är brutalt mördad!


Jättebra kapitel, men lite förvirrande.
Allt blir bra och mindre förvirrande sen va ?

Lugn mamma..