Angelinaa & ErisedStone

Privat HG-roll mellan Angelinaa och ErisedStone.

Mall

Fullständigt namn:
Ålder:
Kön:
Distrikt:
Utseende:
Personlighet:
Bra på:
Dålig på:
Familj:
Övrigt:

Duger det?

Det blir jätte bra

Fullständigt namn: Taemi Rosewood
Ålder: 16
Kön: Kvinna
Distrikt: 11
Utseende: Mörkrött hår halvlångt hår och mörkblå ögon, ganska lång.
Personlighet: Taemi kommer från en av familjerna som har det bättre ställt. Hon väntade sig inte att bli lottad till spelen. Hon jobbar hårt när det finns något och göra och verkar ofta ganska glad. Hon är hundra procent säker på att hon kommer dö i spelen och en del av henne vill bara att hon ska lägga sig ner och ge upp. Samtidigt försöker den andra delen hålla henne vid liv till varje pris.
Bra på: Klättra, ganska stark efter allt arbete. Hon jobbar med att skära bort onödiga grenar från träd, och är van vid att hantera knivar.
Dålig på: Springa och är ibland väldigt klumpig.
Familj: Hon har en mamma, pappa, två äldre syskon som är 17 och 19, och en yngre bror som är 14.
Övrigt:-

Fullständigt namn: Nate Brolin
Ålder: 16
Kön: Man
Distrikt: 2
Utseende: Mörkbrunt kort hår, nästan kolsvarta ögon och ganska solbränd hud.
Personlighet: Väldigt modig, smart och brukar inte lita på någon.
Bra på: Att ljuga, ganska bra kondition, så han springer bra och snabbt.
Dålig på: Att klättra och smyga.
Familj: Tre småsyskon, och en mamma och pappa.
Övrigt: Han är bara karriärist för att han inte vet bättre.

Vill du börja?

((Okej ))

Taemi stod på plattan som sakta rörde sig upp mot arenan. Hennes hjärta slog så hårt att hon trodde det skulle hoppa ur bröstet på henne. När hon hade sett spelen på tv hade hon inte tänkt på hur hemskt själva "upplyftet" var. Hon skakade nästan av rädsla. Hon var säker på att hon inte skulle kunna hålla sig kvar på benen när hon väl var uppe. Hon skulle säkert snubbla till och sprängas tack vare landminorna. En del av henne ville bara hoppa och få slut på allting. Hur hemskt kunde det egentligen vara att sprängas i tusen bitar? Man borde väl dö så snabbt att man inte hann känna något? Men för sin familjs skull skulle hon försöka dö på ett lite mindre brutalt sätt om hon fick läge för det. Det skulle nog kännas bättre för dem.
Taemi knöt händerna vid sidorna, det var lönlöst att försöka lugna ner sig. Det kunde omöjligt finnas en värre rädsla än detta. Hon var på väg mot en säker död. Tänk inte så, sa en röst i hennes huvud. Du har en chans att överleva. Chansen att överleva är i alla fall mycket större än att bli lottad.
Taemi slöt ögonen och kände hur hon kom upp över marken. Hon öppnade ögonen och blev bländad av solljuset, nu gällde det.

Nate vinkade ett litet hejdå till sin stylist innan han klev på en liten platta på golvet.
Om ungefär tio sekunder skulle han få se arenan, och han kunde verkligen inte vänta. Inte för att han längtade efter att få döda folk, men han ville bara få slut på det här eländet så fort som möjligt.
Ett glasrör fångade honom på plattan, och han började hissas upp mot arenan.
Det kändes som att det tog en evighet, eftersom att tankarna strömmade bekymrat omkring i hans huvud.
När han tillslut började skymta lite ljus kändes hans ben som gelé, och han fick en plötslig känsla av hemlängtan.
Men det fanns ingen återvändo, han skulle döda eller bli dödad. När han var helt uppe tog han ett djupt andetag med stängda ögonlock, men sedan när nedräkningen började öppnade han ögonen för att ta en titt på arenan.
Det var nästan för ljust för att se något, men det verkade vara en skog ... eller en djungel. Eller kanske både och.

Taemi tittade sig omkring runt skogen. Den skulle bli enkel att gömma sig i, förhoppningsvis. Det fanns en lovande ryggsäck ganska nära henne, hon tänkte springa efter den och sedan röra sig in i skogen. Problemet var att väskan låg lika nära Taemi som personen som stod till höger om henne. Hon skulle behöva vara snabb. Hon ville inte blanda i sig i slagsmålen närmare mitten, det skulle antagligen bli hennes död.
Nedräkningen närmade sig noll, både alldeles för sakta och alldeles för snabbt.

((Skulle Taemi slå ihop sig med karriäristerna på en gång? ^^))

Jaa, om du vill, annars skulle det kunna gå ett litet tag ... du bestämmer
--

När Nate var helt säker på att nedräkningen var över, och spelen börjat, sprang han så fort han kunde mot ymnighetshornet. Bredvid honom sprang Scott, Stacy och Carolina - de andra karriäristerna.
Deras ögon törstade efter alla vapen som låg utspridda. Dem var bara några meter ifrån deras mål. Nates mål var två lagomt långa knivar, och han fick snart tag på dem.
Killen från distrikt 6 kom springandes mot honom med ganska galna ögon, och Nate högg snabbt med båda knivarna i hans hjärta.

((Då gör hon det på en gång, försök att inte döda henne XP))

Taemi rusade rakt mot väskan, det verkade tyvärr som om personen till höger om henne hade samma plan. De kraschade samman. Det var en ung kille från något av "mellan distrikten", Taemi visste inte vilket. Hon slog honom i hårt i ansiktet hårt med sin knytnäve. Killen staplade bakåt med händerna över ansiktet. Men han gav inte upp. Han kastade sig emot henne. Taemi sparkade honom hårt, och upptäckte en kniv på marken bredvid sig. Hon tog upp den och stack den rakt i bröstet på killen. Det varma blodet flödade över Taemis händer, och killen föll ner på marken död. Taemi flämtade förskräckt till, det var inte meningen. Hon hade inte tänkt, hon hade bara handlat. Plötsligt dök en tjej upp bakom Taemi. Taemi hörde det och snurrade runt. Tjejen gjorde sig redo att försöka ta kniven och väskan av Taemi. Åter igen handlade Taemi utan att tänka, hon skar tjejen i halsen. Tjejen föll på marken på samma sätt som killen. Taemi stod som förstelnad, det här var inte alls vad hon hade tänkt sig. Det var försent nu, hon var en hemsk människa. Hon sprang mot ymnighetshornet, för att få tag på bättre vapen.

Haha, ska försöka
--

Han gjorde hotande miner mot de som kom nära, och vissa sprang iväg och nöjde sig bara med något litet, men vissa var så modiga att de vågade försöka ta sig förbi Nate. Fast utan positiva resultat, de föll till marken med knivhugg i kroppen.
En tjej från distrikt 11, gissade han på, sprang rakt emot dem, bara med blicken inställd på det som fanns bakom karriäristerna.
Nate sprang lite åt vänster för att blockera henne.

Taemi fann plötslig vägen framför sig blockerad, av killen från distrikt två. Taemi ångrade att hon inte hade flytt in i skogen när hon hade haft chansen.
Hon fortsatte springa med full vart framåt, fast hon visste att hon knappats skulle klara sig mot karriäristerna.
"Döda mig inte" ropade hon övertygande. Hon trodde hennes röst skulle komma ut som ett litet pip, och blev väldigt nöjd över hur stadig hon lät. "Jag kan hjälpa er." Det syntes tydligt på henne att hon hade dödat, hon hade blod över händer och armar, och på kniven hon hade i handen.