The Troubles In Paradise [SV]

HEJHEJ och välkommen till min fanfiction.

Titel: The Troubles in Paradise
Raiting: PG Kan förekomma lite mer brutala scener i senare kapitel, men säger till innan
Författare: Jag, Lills
Språk: Svenska
Färdigskriven: Ja.
Utspelning: Tre generationer efter Harry Potter
Handling: Kim McRose och Victoria Malfoy går sitt fjärde år på Hogwarts.
Kims liv är precis det samma som året innan - knappt några vänner, knappt något liv – hon längtar desperat efter lite spänning i sitt liv. Och det är där Victoria kommer in.
Victorias liv är perfekt, hon kunde inte önska sig mera. Hon är den snyggaste och populäraste tjejen på Hogwarts, hon har massviss med vänner, hon har till och med den snyggaste killen i sina klor. Eller har hon det?
Kim börjar inse att hon har känslor för Victoria. Känner Victoria likadant och i så fall kommer det att fungera?
Häng med på en historia om kärlek, tonårsförvirring, svek och spänning.


Första kapitlet är färdigskrivet och redo att sättas ut efter att jag fått några läsare ^^

Jag vill läsa! Det verkar jättespännande och du verkar ha bra grammatik Och så vidare och det är inte ofta man får allt i ett

Bevakar helt klart!

Läser såklart!♥ Men tror du förstod det...

Har allmänt svårt för homosexualitet, men ger allt och alla en chans!
Bevakar!!

Tack för alla ni som vill ge min ff en chans. Vill bara säga att jag är ledsen om de tvp första kapitlen inte är så bra och är ganska känslolösa, men jag känner att allting inte får hända för snabbt
Ge mig gärna råd och kritik, och säg till om du tycker jag ska försöka förbättra på något eller hittar stavfel.

Ändrat felstavning och gramatikfel

1. This is me, this is my life
Kim
Kimara McRose. Kim. Mitt namn. Jag hatade att mina föräldrar gett mig ett namn som både tjejer och killar kunde ha. När jag hade haft kortsnaggat hår (När jag var 9) hade folk ofta misstagit mig till en kille, just därför hade jag låtit mitt röda hår växa – och nu hade det blivit väldigt långt – men det hade också blivit lockigt, inte sådär jätte lockigt, men ganska lockigt. Om jag skulle få det att bli rak skulle det antagligen vara ner till midjan.
Sara hade alltid avundats på mitt långa hår, och sagt åt mig att jag aldrig skulle klippa det – för då skulle hon inte vara vän med mig längre (Såklart skämtade hon, hoppades jag) och göra mitt livs stora misstag. Sara däremot hade axellångt ljust – nästan vitt – hår, hon var en sådan där tjej som passar in i beskrivningen ”dum blondin”. Då sa jag inte det för att vara elak eller så, hon är verkligen motsatsen till smart.
Sara och jag hade blivit bästisar redan första dagen på Hogwarts. Vi hade båda blivit i Hufflepuff, och vi gick i samma årskurs, så vi delade också sovrum (Tillsammans med Mikaela, Ninni och Anna). Vi hade liksom klickat direkt, och sedan dess hade vi varit bästa vänner.
”Sara” ropade jag irriterat i riktning mot badrummet. Sara och jag var sena till middagen, Sara hade insisterat på att hon skulle ta en dusch innan hon kunde visa sig nere i Stora Salen. Nu började klockan bli så mycket att jag tvivlade på att någon ens skulle hinna se oss - vi skulle knappt hinna dit innan middagen var slut. Jag var väldigt hungrig, och ropade på nytt till Sara.
”Jaja, jag kommer! En minut bara” fick jag som svar av henne. Jag suckade. En minut för Sara var lika med 10 minuter för en normal person. Jag hörde hur hon satte på hårfönen och började föna sitt hår. Det betydde att hon inte ens hade börjat sminka sig ännu.
”Sara! Vi har INTE tid! Om du vill ha någon mat får du ta och komma ut därifrån! Nu!” halvskrek jag över fönens oljud. Jag log mot henne när hon kom ut från toaletten, och hon räckte ut tungan mot mig. ”Kom nu så går vi” sa jag och krokade arm med henne.
Nere i Stora Salen satte vi oss bredvid våra vänner – Mikaela och Ninni som vi delade rum med och Siri och Alina från Gryffindor (De gick också fjärde året). Jag tog åt mig lite kyckling och några franskisar, medans Sara bara tog några klyftpotatisar. Mikaela och Alina hade en livlig diskussion om hur onyttigt franskisar var, och Ninni och Siri satte tyst och åt.
Jag hörde ett högt skratt, och vände mig om för att se varifrån det kom. Det var ”de populära” som såklart skulle vara så högljuda som de kunde. Tydligen hade den där killen Thomas sagt något väldigt roligt, och den där tjejen Rebecka hade skrattat så överdrivet mycket, att vem som helst kunde fatta att hon hade en crush på honom.
”Han där Thomas, han är verkligen en riktigt underbar kille. Synd bara att Rebecka har satt klorna i honom” suckade Sara och stirrade på Thomas. Jag himlade med ögonen, och vände bort blicken från Slytherins bord. Jag fortsatte i tystnad att äta min mat.
Jag ville inte säga det sådär öppet, men jag hatade faktiskt de där som kunde få vilken kille de än pekade på, och som hade pengar så att det växte ut öronen på dem. Kanske var jag bara avundsjuk för att jag inte var en av dem. Fast de kunde vara väldigt dumma ibland också, mobbade och tryckte ner folk som de inte tyckte var tillräckligt bra – det ville jag inte vara.

Victoria
”Seth, jag försöker att äta. Kan du ta och sluta?” sa jag irriterat åt Seth, som försökt att kyssa mig med munnen full av kyckling. Han rullade med ögonen och vände tillbaka sin uppmärksamhet mot kycklingen. Jag pillade i maten, jag var redan mätt. Jag väntade bara på att Rebecka skulle bli klar, så att vi kunde gå tillbaka till Slytherins sällskapsrum. Det var ingen idé att vänta på killarna (Seth, Markus, Liam och Thomas), de satt i Stora Salen ända tills de var proppmätta.
”Victoria? Har du en minut?” jag vände mig om där jag satt på bänken med ett leende, och visste redan vem det var jag skulle se. Micke – min älskade och bästa bror i hela världen. Jag skulle känna igen hans ljuva röst var som helst. Jag log ursäktande mot Rebecka, som besviket tittade på Markus och gav mig en ”lämna mig inte här med de här igen”-blick.
Hon skulle helt klart bli arg på mig om jag gick iväg med Micke nu, men jag brydde mig inte så mycket. Micke var definitivt värd det. Jag steg upp från bordet, gav Seth en snabb kyss på kinden, gick sedan ut ur Stora Salen med Micke.
”Becka kommer att vara så sur på mig resten av kvällen” suckade jag, när Micke och jag hade satt oss under ett träd, ute på gården – Mickes och min plats. Micke skrattade lekfullt mot mig. Jag älskade verkligen det där skrattet.
”Oj shit! Satte jag dig i Becka-klistret nu igen” retades han och skrattade ännu mer. Jag stämde in i hans skratt. Micke ställde sig upp, och skakade i en gren i trädet, så att det föll ner äpplen och blad från grenen. Ett löv landade i Mickes hår, han skakade på huvudet som en hund, så att hans bruna lockar flög runt hans huvud – ända tills lövet ramlade ner på marken igen. Han tog upp två äpplen och kastade det ena till mig, jag tog smidigt emot det och väntade på att han skulle sätta sig igen.
”Men jag börjar helt ärligt att bli väldigt trött på henne. Hon är så irriterande och barnslig ibland” suckade jag och tog en stor tugga ur äpplet – det var verkligen surt, jag grimaserade och spottade ut allt.
”Det där påminner mig om någon... Ja, just det! Det där låter exakt som Seth” skämtade Micke, men jag visste att han var seriös. Han hade aldrig gillat Seth, och kommer antagligen aldrig att börja gilla Seth heller. Han tyckte att Seth var ”ansvarslös, stökig, otrevlig, dum och verkligen ingen bra pojkvän”. Han kanske hade rätt med delen om att han inte var en bra pojkvän, för Seth var verkligen dålig på att vara romantisk – men annars var Seth inte alls så dålig som Micke beskrev honom.
”Sluta. Seth kan faktiskt vara väldigt oirriterande och obarnslig. Du måste bara ge honom en chans” försökte jag, men såg att jag gjorde det förgäves. Micke skulle aldrig acceptera Seth, inte om han inte ändrade på sig. Jag visste att Micke hade rätt ibland, om att Seth måste förändra sig, men jag ville absolut inte förlora Seth – han kanske var en skithög, men han var min skithög.
”Jag förstår fortfarande inte hur du kan vara tillsammans med honom, Victoria. Du förtjänar så mycket bättre än det” sa han omtänksamt och drog in mig i en kram. Jag kramade honom hårt och länge, och önskade att det bara kunde vara han och jag. Då skulle mitt liv vara helt perfekt.

Du borde vara med på mina historia, religion samt samhällskunskap -lektioner Sorry för offtopic Men jag gillar att du inte har att vanligt hetero förhållande där alla är vita och kristna.


EDIT. OMFG Du skriver ju jättemysigt!

Underbart kapitel!

Bevakar starkt du skriver på ett väldigt lättsamt och medryckande sätt och det ger det hela ett djup som trollbinder läsaren!

Väldigtbra karaktärer också, mycket av deras personlighet märks i första kapitlet vilket är jättebra!

Längtar verkligen efter nästa kapitel!

Asbra! Seriöst du skriver skiiiitbra!! (som jag redan sagt några gånger men aja...) Vill bara ha meeeer♥♥

Jättebra. Läser.