Ökendammen (Öppet rollspel!)

Ökendammen
Öppet roll!

År 2047 startar. Varje stad är nu omringade med murar och nya säkerhetssystem då Tredje världskriget precis har haft sitt slut och folket firar, det vill säga människorna.
Kriget har fått människorna att ”inse” hur farliga mutanter, monster och magiker är och hela världens Poliser & Agenter är på uppdrag för att samla in ”de farliga” och sätta dem i de så kallade ”Menor”. De är fängelser likt mentalsjukhus.
Där blir dem behandlade som försökskaniner och brottslingar, allt från bäbisar till pensionärer, alla med annorlunda krafter! De ända sättet för dem som fruktar att hamna i dessa, är att gömma sina krafter. Och om man inte gör det måste man fly!

Det är just vad 3 tonåringar gör när de omedvetet hamnat samma plats där ett mord precis ska ta rum, en nattklubb, och hamnar mitt i utredningen. De måste då tillsammans, utan att veta vilka dem samarbetar med, lyckes ta sig ut utanför murarna in i den ödsliga vildmarken. Och om de lyckas fly, vad väntar dem?
Gömda historier uppenbarar sig på den resa som väntar där de upplever allt och inget, samtidigt som de följer en enda regel.
Allt är tillåtet i krig och kärlek...


Tänk på:
- Skriv i tredje perspektiv
- Gärna längre inlägg, särskilt om man är skild från gruppen för tillfället
- Försök vara så aktiva som möjligt
- Inte styra andras karaktärer
- Var ”snälla”

Okej, tänkte starta ett roll här.
Eftersom det alltid blir rörigt om man är många tror jag att 3 personer (inklusive mig) är ett bra antal som rollar.
Skriv gärna om ni vill vara med i tråden och fyll i mallen!
Om det är några frågor, fråga på!


Namn:
Smeknamn (Frivilligt
Ålder:
Utseende:
Kläder:
Tillbehör (Väska, kniv m.m.
Krafter:
Bakgrund:
Personlighet:
Övrigt:
Anledning för att hen är närvarande på brottsplatsen:







Namn: Cleopatra VII Thea
Smeknamn (Frivilligt Cleo
Ålder: 14
Utseende: Tjockt, platt mörk brunt hår med gyllene smala slingor, 156 cm lång, bruna orm-ögon som ändrar färg på humör, kraftig kroppsbyggnad och fylliga läppar, solkysst hy. Ofta långa naglar med nagellack.
Kläder: Vit långärmad luftig blus som går till 2 decimeter över knäna, ganska genomskinlig, med vitt linne under. Trekvart jeans shorts. Håret är två flätor på sidorna som sedan går upp och bildar varsin ring. Hon bär även ett par guldörhängen som liknar ormar med matchande halsband. Barfota.
Tillbehör (Väska, kniv m.m. På högra fotens vrist sitter ett brunt läderband med kniv i fodral. Örhängena och halsbandet kan bli ormar och lyda kommandon. Ett gammalt armbandsur.
Krafter: Kan manipulera reptiler och vissa människor när hon är stark. Drar kraft från solen.
Bakgrund: Kommer från antika Egypten men på något vis kom 2050 år framåt i tiden när hon kollat in i solen väldigt länge. Hittades av en mycket rik familj och togs hand om. Har många olika fall av amnesi, hon kommer inte ihåg saker som hänt på den tiden innan hon kom till framtiden och tror hon alltid bott här.
Personlighet: Jobbar inte bra i grupp, lite av en ensamvarg. Är alltid lite retlig och tar inget seriöst, ser på livet som en lek, hon har den där galna ”glimten” i ögat som säger, jag vet var jag gör men har ändå kul och är sällan allvarlig. Trots sina galna egenskaper är hon blyg när det gäller kärlek och när det blir djupa samtal och disskutioner.
Övrigt: Är bra på drycker och örter, älskar att rita då hon förut alltid skrev mycket hieroglyfer.
Anledning för att hen är närvarande på brottsplatsen: Föräldrarna är borta för kvällen och hon tänkte ha kul medans hon kan..
AV: Isse Weasly

Awesome idé! Är gärna med!

Namn: Tristan Raven
Smeknamn (Frivilligt Blade
Ålder: 15
Utseende: http://ravermore.deviantart.com/art/Raven-326831680
Kläder: Som på bilden
Tillbehör (Väska, kniv m.m. Han bär ett simpelt svärd vid sidan och bär alltid omkring på en svart blomma i en liten vas
Krafter: Kan föra över hans själ in i andra varelser och ta över deras kropp för en stund
Bakgrund: När han föddes var det ett stort, svart sår i hans sida. Läkare sade att det var hans krafter som orsakade det. Hans själ försökte ta sig ut genom såret och det ända som kunde hindra den från att ta sig ut och virra omkring i all evighet var att överföra den till ett objekt. Hans mor valde den svarta blomman och dog strax därefter. Han har levt på gatan sedan dess
Personlighet: Ganska dyster och surmulen. Har lätt för att bli arg och ler nästan aldrig. Har aldrig haft en vän, känner inte att kan lita på någon och har därför bestämt sig för att aldrig låta någon lita på honom. Han har inget emot att se blod då och då och skulle inte tveka att döda om tvunget
Övrigt: Den svarta blomman innehåller hans själ. Om den vissnar dör han och han värderar därför den väldigt högt
Anledning för att hen är närvarande på brottsplatsen: Ingen anledning. Han söker sig vanligtvis till ensliga områden, men kände helt enkelt för att dricka något och se människor

<<Vad roligt! Då börjar jag sedan får någon hoppa på om hen vill!>>

Det var en varm sommar natt, månen stod högt på himlen och bla, bla bla...
På en nattklubb var det dock liv. En flicka, vid namn Cleopatra stod i baren och drack... Läsk.
Hon tog botten upp på sin drink och skrattade högljudd. Det var bra att personen i baren inte lät minderåriga dricka för om det var så här läsk påverkade henne ville man nog inte se henne dricka, skulle man tro. Men faktiskt så var det så här hon var varje gång hon hade chansen och hennes föreldrar inte var här.
"Ugh, nu är jag trött på socker, nån som vill dansa?" Frgade flickan kallad Cleo. När alla skakade på huvudet ryckte hon på axlarna och sa.
"Jaja, ha så kul era fegisar till soldater!" Och sedan gick hon ut på dansgolvet. Alla blickar som inte redan var på flickan for till henne där hon stod på det liv-fyllda golvet.

Blade stod där med den lilla vasen i handen. Många killar skrattade åt honom och han visste nog vad de kallade honom bakom hans rygg. En full man snubblade plötsligt förbi honom och stötte till vasen. I sista sekunden lyckades Blade fånga upp blomman, men vasen slog i golvet med ett kras. Han såg upp på mannen som med ett rödrosigt ansikte såg tillbaka. Sedan gjorde Blade ett plötsligt utfall och slet tag om mannens hals. Många riktade nervösa blickar mot dem, men sedan fångade en till synes full tjej deras uppmärksamhet då hon svepte fram över dansgolvet.

Ett antal killar kommer fram till Cleopatra och vill dansa. Eftersom dem ser helt okej ut rycker hon på axlarna, och kollar var dem kom ifrån och ser en man som ser ut att bli strupen. Hon skrattar vagt åt minen på hans ansikte och börjar gå dit. Hennes min blir rätt självbelåten när killarnas besvikna miner visas och ögonen får en lila nyans av lust och makt.
Flickan når fram till den rädda mannen och pojken som ser rätt så mordisk ut och sveper i mellan dem så mannen blir fri från greppet.
Hon är vänd mot pojken, ett fåningt leende klistrat på hennes ansikte.
"Whoa, ta det lungt där vargen! Ingen anledning att skada den här..." Hon vrider huvudet och tänker innan hon gör en gest mot mannen. "gubben! Vad har han gjort dig ändå?"
Hon kollar in i de isblåa ögonen och kan inte hjälpa att sucka. Ögonen på henne själv får en lila-röd nyans som glittrar silver.

Blade fnös åt den fulla tjejen.
Han vände bryskt om och
sparkade undan skärvorna av
krossat glas. "Han är skyldig
mig en ny vas", sade han hest
och lade armarna i kors.
Den lilla blomman darrade
lätt i brisen från ett öppet fönster
och Blade lade beskyddande en hand
över den.

Cleopatra hölls sig för skratt när han sa det där.
"Okej då vargen, är det en vas du vill ha kan..."
Men hon han inte avsluta då ett skrik hördes bakifrån. Hon vände sig snabbt om i tid för att se alla peka åt deras håll. Hon tittade ner.
På golvet, några meter framför dem, låg en killes kropp, orörd men förmodligen död.
Hon kollade upp. Alla fingrar var pekade åt dem, henne och den mystiske pojken.
Cleo är inte orolig, mera nyfiken. Blicken vandrar och ögonen blir lite lila-gråa.
Mannen hon nyss räddat skinnet på skriker.
"Det var dem, de är mutanter!!"
Varsågod då! Tänker hon bittert!

Blade vände sig inte om.
Skriken tydde på att någon antingen var död eller döende.
Han visste att det inte var han som gjort det, men om polisen fick syn på honom här skulle han få problem.
De visste redan vem han var.
Den fulla mannen skrek ut vad alla i rummet redan tänkt.
Att de, eller åtminstone Blade, var mutanter. Innan han hann säga ett ord till låg han på golvet bredvid den blodiga kroppen.
Blades svärd låg stadigt pressat mot hans hals och Blade själv kilade fast hans ben och armar. "Ett ord till...",
varnade han och spände blicken i mannens ögon.

Cleopatra trodde sina ögon, hon litar ganska mycket på dem, men sina öron var en annan sak. Hon hade altid hör mer än andra. FLickan hoppades att det här bara var en av dem sakerna, hoten i musiken, som inte stämde. Men med tanke på vad pojken gjort visste hon två saker.
1. Han hade också hört det.
2. Han var också anorlunda.
Med röda blixtrande ögon knöt hon sina nävar för att inte göra något hastigt.
Syrenernas ljud väckte henne till liv och hon kollade på pojken igen. Agenter, doktorer och poliser kom inrusande och dem var många.
Hon var mäktig, galen och farlig, men hon var berusad av sockret och det fick henne att inte tänka helt klart, kunde hon ta ner alla dem? Och hur skulle hon någonsin komma hem om de visste vem hon var?
Ormarna i guld sökte sig ur sina smyckes positioner och satt skyddande runt henne, en runt halsen och de somm suttit i öronen hamnade på axlarna i själförsvar medans hon tänkte. NÅgra "Ssss..." ljud hördes.

Blodlusten fyllde upp Blade.
Han njöt av att se rädslan i mannens ansikte, men när sirenerna hördes fick han panik.
Dags att pysa.
På tre sekunder hade han stoppat undan svärdet igen och hoppat undan från gubben på golvet. Varför hade han bestämt sig för att komma ut idag?
Det var typiskt!
När han vände sig om igen fick han syn på den fulla tjejen som skrattat åt honom.
Ormarna i hennes öron hade flyttat sig och såg på något sätt levande ut.
Uppenbarligen var hon unik som han.
Han litade inte på henne och han ville inte att hon skulle tro att hon kunde lita på honom,
men om hon var en mutant så...
En allierad kunde väl inte skada?
Blade bestämde sig snabbt och sprang mot fönstret som stod öppet och vinkade tydligt åt ormtjejen att följa efter.