Prs(Dragon Fantasy)

Privat rollspel mellan fashion7 och Vildvittra, INGEN annan får skriva i denna tråd.

Namn: Uriah
Ålder: 17
Kön: Kille
Gudaförälder och eventuell andra förälder: Apollon, bor i stuga sju. Minns inte sin mor då han blev bortförd av en kentaur vid fyra års ålder. Har levt på lägret sedan han var sju. Nu blev det här både familj och bakgrund xD
Utseende: Uriah är en ganska tanig grabb. Han har brunblont hår som hänger en bit över ögonen. Han är lång. Han har mossgröna ögon och solbränd. Han går oftast klädd i säckiga kläder, såsom träningsbyxor.
Bästa vapen: Pil och båge.
År på lägret: 10
Rollare: fashion7

Namn: Mina Stone
Ålder: 16 år
Kön: Kvinna
Gudaförälder och eventuell andra förälder: Nike, hus nr 17 som gud mor (Segerns Gudinna.) Sin far Marcus.
Bakgrund: Mina vill inte prata om sina hemförhållanden, men de har inte varit goda. Hon lever på lägret hela tiden och har inte haft kontakt med fadern sedan hon kom dit.
Utseende: Ganska lång smal, isande blå ögon och svart långt hår, samt ljus hy. Ett ärr löper längst halsen ner mot axeln, ett minne från sin far.
Bästa vapen: Svärd
År på lägret: 7 år
Rollare: Vildvittra

Namn: Mina Stone
Ålder: 16 år
Kön: Kvinna
Gudaförälder och eventuell andra förälder: Nike, hus nr 17 som gud mor (Segerns Gudinna.) Sin far Marcus.
Bakgrund: Mina vill inte prata om sina hemförhållanden, men de har inte varit goda. Hon lever på lägret hela tiden och har inte haft kontakt med fadern sedan hon kom dit.
Utseende: Ganska lång smal, isande blå ögon och svart långt hår, samt ljus hy. Ett ärr löper längst halsen ner mot axeln, ett minne från sin far.
Bästa vapen: Svärd
År på lägret: 7 år
Rollare: Vildvittra

Vem börjar??

Börja du xD

Okej^^

***

"KABIN 7, VAKNAAAAA!!" Uriah satte sig upp med ett ryck och slog huvudet i taket. Muttrandes på något ohörbart tog han på sig ett par byxor och klättrade ner för sängen. Han kunde inte fatta varför han var tvungen att sova längst upp i loftsängen om han var näst äldst här. Det sög verkligen. Han drog på en säckig t-shirt och gick, halvt sovande halvt vaken, mot matsalen där han skulle äta frukost. På vägen mötte han Arnold, från kabin 5. Han daskade till Uriah hårt på ryggen. Det var menat som vänskapligt egentligen, men ynklig som Uriah var kändes det som om han skulle spy upp sina inälvor varenda gång Arnold hälsade på honom.
Uriah nickade ett sömnigt god morgon åt sin vän som verkade nöja sig med det. De gick in i salen där det var full rulle.

Mina vaknade av två av nykomlingarnas tjatter, "Käften på er." blev hennes God morgon till dem. Suckande kommer hon upp på fötter. Det hade gått en vecka inpå sommarlovet och hon längtade redan till det var lugnare i lägret. Det var som att hela hennes jag sköt undan var person som försökte komma henne nära. Vilket egentligen var synd då hon behövde det allra mest.
Hon drog handen genom det svarta håret och satte upp det i en snodd då hon tog sig till salarna. Ensam som vanligt satte hon sig vid sitt bord och hennes isblå ögon stirrade bara rakt fram.

Uriah tog för sig av maten. Han suckade och lyssnade med halvt öra på alla ungdomars tjatter. Hans blick fastnade vid en tjej som satt ensam vid sitt bord. Hon var väldigt ljushyad, med mörkt hår och isande blå ögon. Något med henne fick Uriah att vilja stirra på henne dagen lång - vilket förstås inte var rimligt. Han sökte hennes blick lite skyggt men såg bort efter tredje försöket. Märkte hon inte att han såg på henne? Nåja. Uriah plockade upp en krasse vindruvor som han åt av. Han sneglade på tjejen igen. Vem var hon? Han hade aldrig förr lagt märke till henne. Han log, hon skulle passa bra att rita av. Hon var väldigt vacker. Han kanske kunde fråga henne om han fick rita henne? Uriah rodnade vid tanken, tänk om hon sa nej? Men, bestämde sig Uriah för, det var värt ett försök.

Mina såg honom allt och hon visste vem han var. Trots att hon höll sig för sig själv och stötte bort folk av den rädsla att få dem nära visste hon vem han var. Uriah, ett år äldre, Apollons stuga, han hade varit på lägret innan hon kom och var där hela året som henne. Trots detta låtsades hon inte om honom, utan såg bara rakt fram då hon åt sin frukost innan hon gick. Svärdsfäktning stod på dagens schema och hon hämtade sitt innan hon gick dit. Hon började göra utfall mot träningsdockan, hårt gick hon på skicklig var hon.

Uriah gick ut med Arnold.
"Kom, du kan göra en tavla av mig när jag tränar!" skrattade han kompis. Uriah log och nickade. "Jag följer med, hon kanske är där!"
Arnold stannade upp. "Hon? Vem snackar vi nu om?" frågade han nyfiket. Uriah ryckte på axlarna, "Du vet hon som satt ensam vid frukosten? Med blå ögon och mörkt hår?"
Arnold visslade. "Hon är ju fett läskig, vad ska du göra med henne?"
"Hon har ett fint ansikte. Jag vill rita henne."
Arnold brast ut i skratt. "Du ska fråga en tjej om du får rita av henne? Du kan göra så mycet roligare saker, bror! Slåss med mig istället!" Uriah skakade på huvudet, "Nej. Jag måste måla henne, jag bara känner det. Om det så bara blir en skiss, jag måste göra det!"
De kom in i träningssalen. Uriah såg sig omkring en stund innan han fick syn på henne - tjejen. Utan att lägga märke till Arnold som skröt om sina muskler styrde han sig med raska steg mot tjejen.

Mina vände sig tvärt om, kastade sitt svärd i luften och fångade det på nytt.
"Varför stirrar du efter mig? Har du inget annat för dig Urih?" fräser Mina i fientlig ton med svärdet riktat mot honom. Hon var så egentligen var det väl ett sätt att ropa på hjälp att någon skulle se henne. Men henns barndom hade gjort henne så och nu var alla van att hon inte kunde ändra sig. Hon stirrade på honom, väntande på ett svar, väntande på att han skulle dra sig undan, att hon fick vara själv som vanligt, det var enbart sig själv man kunde lita på.