PRS(Dragon Fantasy)

Som titeln säger ett privat rollspel mellan mig och Vildvittra

Mall:
Namn: Stefan Dewood
Ålder: 25 år gammal
Kön: Man
Status: Lord
Utseende:
Han är rätt så lång och muskulös och har större delen av sin tid på sig 'fina' och dyra skjortor och byxor.
Personlighet: Stefan är i grund och botten en godhjärtad människa. Men han har ibland svårt att visa det och kan då uppfattas som kall och elak mot sina tjänare.
Bakgrund och familj: Han föddes som den första sonen till en lord och lady Dewood. För åtta år sedan mötte han en kvinna vid namn Daniella, de blev kära och hade tänkt förlova sig då det visade sig att hon varit tillsammans med en annan också. Det krossade hans hjärta och förändrade honom, så han blev kall och hård.
Övrigt:

Selina Dewood

Namn: Ina
Ålder: 20 år
Kön: Kvinna
Status: Tjänarinna
Utseende:

Personlighet: Stum, lyder alltid allt och snabbt.
Bakgrund och familj: Stefans fader köpte henne för att ge henne åt sin son.
Då Ina togs tillfånga bestämde hon sig för att aldrig mer prata och därför tror alla att hon är stum.
Hon kommer från en kuststad, det var då hon varit ut med båten hon blev fångatagen och sedan såld.
Övrigt:
Rollare: Vildvittra

(Tänkte rolla Stefans far och Ina lite här i början xD)

(Okej det blir bra xD Fin present åt sin son xD)

Stefan stod vid sitt fönster i sin kammare och såg ut över det han och hans familj ägde. Herrgården, mark och skog. Och såklart tjänare och andra som jobbade åt dem. Så hade Stefan alltid haft det.
Trots det kände han sig alltid olycklig och kall. Sedan Daniella bedragit honom...Han suckade djupt och gick från sitt fönster.
Han knäppte det sista knapparna i sin skjorta och gick sedan ut ur sitt rum. Han hade inte så mycket att göra här på herrgården, hans far ville bara att han skulle hitta någon att gifta sig med...Vara lycklig med. Men det kunde han inte.

(Eller hur xD)

Stefans fader mötte honom i korridoren han var hemkommen för ett tag sedan och stanade upp sin son.
"Jag har något åt dig, den väntar i biblioteket." sa han utan att avslöja något. Han tänkte att kvinnan kanske kunde muntra upp sin son. Kvinnan som var stum, som han köpt för en dyr penning då många ville ha henne för skönhetens skull. Sen i att hon lydde allt och tålde både sparkar och slag om det inte skedde snabbt, han hade provat under färden hem. Han var ingen ond man men sådant man köpt och ägde kunde man behandla efter humör, han såg kvinnan som ännu en ägodel inte en människa som de fria tjänarna. De var människor men mycket lägre stående.
Sedan gick fadern, han hade sett till att kvinnan blivit tvättad, märkt och påklädd. Hon hade brännmärkts på den vänstra handleden med sonens sigill så som man gjorde med sina saker. En av de tunnare klänningarna hade hon fått, då han inte visste vad sonen ville ha henne till. Ett halsband i svart läder som det satt fast en kedja på hade han också införskaffat och satt runt kvinnans hals, mannen han köpt henne från hade de på alla sina varor för att få dem dit man ville, ett mycket smart drag.
Han hade lämnat kvinnan mitt på golvet med nedslagen blick och sagt åt henne att inte röra sig, han hoppades att sonen skulle gilla presenten.

Stefan såg på sin far och bara nickade. Vad kunde hans far vilja ge honom nu då? Han suckade då han vänt sig om och började gå mot biblioteket. Han fick nog se vad det var.
Hans far hade försökt tidigare med gåvor för att muntra upp honom, vapen, fester, tjänare och allt annat som fanns. Men inget hade ens berört Stefan utan han hade bara bett sin far att sluta.
Då han kom in till biblioteket höjde han på ena ögonbrynet men såg annars uttryckslös ut. Vad var detta? Han gick fram till kvinnan och studerade henne, hon var vacker, nästan lika vacker som hand Daniella varit.
"Vad är ditt namn?" frågade han tillslut och satte sig ned på en stol som fanns i biblioteket.

Ina höjde blicken såg på mannen för i nästa sekund sänka huvudet och skaka på det. Hon kunde inte tala eller det var vad alla trodde, att hon var stum. Hennes ansikte var utrycklöst på känslor som att hon stängt ute allt, det var enklast så att inte minnas och bara leva nu. Mannen framför henne var alltså hennes ägare, det hade den äldre mannen sagt och hon skulle lyda honom i allt. Hur de skulle kommunicera var hans ensak att komma på.
Hon pekade åter på sin mun och skakade på huvudet.

Stefan suckade djupt. Var kvinnan stum? Även om han inte var intresserad av att äga henne förut så var han det ännu mindre nu. "Varför tror min enfaldiga far att jag skulle bli lycklig av det här?" muttrade han och såg sedan på kvinnan igen. Hon kunde inte sitta där för evigt.
"Kom, jag kan visa dig vart du ska sova" sa han kort och reste sig igen och började gå ut ur biblioteket.

Ina nickade och då han vände sig om kastade hon en sista blick i biblioteket så många böcker hade hon aldrig sett men att hon kunde läsa och skriva tänkte hon inte avslöja. Men hon var nöjd mannen var inte intresserad av henne. Hon kastade en blick på honom, han var stilig. Sedan följde hon med tysta steg efter honom och med sänkt huvud för att inte möta någons blick. Hon undrade vad mannen menade, inte lycklig? Inte lycklig då han hade allt och var en fri man?

Stefan gick tyst genom korridorerna och stannade tillslut utanför en dörr. Rätt så nära hans sovrum. "Här ska du sova" sa han och öppnade dörren. Det var ett litet rum, med två sängar. "Du kommer dela rum med en annan piga". Den pigan jobbade dock just nu.
"Har du några frågor så får du väl försöka få fram dem på något sätt nu" muttrade han sedan och väntade.

Ina nickade och neg till tack. Att vara stum hade sina brister men befallningar klarade hon av. En säng, sämre kunde hon få det och filt med det var hon tacksam då hon frös i sin tunna klänning och bara fötter. Hon var glad att han inte var intresserad av henne och inte rört henne ännu.