En helt vanlig skotsk flicka, eller? [SV]

Titel: En helt vanlig skotsk flicka, eller?
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills:3
Färdigskriven: Nej
Rating: G
Beskrivning: Helen är en 11årig flicka som bor i skottland, hon bor med sin familj i en villa, sin mamma som äger en klädbutik och bryr sig mer om mode än om Helen, hennes pappa som är läkare och är upptagen med sitt jobb och hennes katt Pat, som är det ända bra i hennes liv, förutom hennes moster Katy, som förstår sig på Helen, och tycker att hon är speciell, är hon en helt vanlig skotsk flicka, eller?

Okej, någon som vill läsa? Är beskrivningen bra? ^^

Ja! braaa!
Totally awesome beskrivning!

Åh, tack så mycket Pixie, här kommer första kapitlet ^^

Kapitel Ett
Brevet

Helen satt i sitt rum och tänkte, på sitt liv.
Det var så, vanligt, det hände absolut ingenting i hennes liv, hon var en helt vanlig flicka i en liten stad i Skottland.
Hennes pappa var läkare och hennes mamma ägde en klädbutik, hennes mamma försökte även få Helen intresserad av mode, men det var hon inte intresserad i, det är bara någon som bestämmer hur alla ska klä sig och om man inte följer det, då är man ”ute” eller en knäppis.
Det ända bra i hennes liv var hennes katt, Pat, egentligen Patricia men Helen kallade henne Pat.
Helen tog Pat i sitt knä.
”Åh Pat, hur har du det? Du är min ända vän, du måste ha tusen, så vacker som du är, i kattvärlden.”
Helen hade alltid varit klassens bästa, i precis allting, hon hade alltid också varit lärarens gullegris, men det var ju faktiskt hennes moster.
Hennes snälla, omtänksamma, hjälpsamma moster, Katy Rutherford, hon var alltid så snäll och förstod sig på Helen, vilket hennes mamma inte alls gjorde.
Men i varje fall, så hade Helen inga vänner i klassen, för vem ville vara vän med en pluggis?
Plötsligt, när Helen var långt upp över molnen, knackade det på hennes fönster, eller, inte direkt ett knackande, mer ett pickande, det måste vara någon kvist.
Men Helen hade ju inget träd och ingen buske vid sitt fönster, och pickandet fortsatte.
Hon drog isär sina lavenderfärgade gardiner och såg, en uggla.
Hon tänkte just ropa ”Mamma! Mamma! Det är en uggla vid mitt fönster!” men sen tänkte hon om, detta skulle bli hennes lilla hemlighet, och Pats såklart, men hon kunde ju inte skvallra.
Hon öppnade fönstret och kollade på ugglan en stund, den var mörkgrå med bruna fläckar och var så fin, Helen hörde ett fräsande nere på golvet.
”Pat, jag tänker inte överge dig, jag kollar ju bara på ugglan, och försöker förstå varför den är här...” sa Helen lite frånvarande.
Sen upptäckte hon att det var ett brev fastknutet på ugglans ben.
Ett vitt kuvert med ett rött sigill med ett H på.

Bra...? ^^

Ja! o Meeer! btw, det e störande att kolla på din presentation, man vill trycka på ninerna!

Hihihi ^^ men dom är så söta så dom får vara kvar där
Här kommer kapitel två =)

Kapitel Två
Flykten

Helen öppnade det, Pat försökte hoppa upp på henne.
”Inte nu Pat!” sa Helen och föste ner Pat som sedan återgick till sin majestätiska kudde med tofsar.
I kuvertet fanns det några papper, Helen tog upp det första och började läsa.
Hon var antagen till en skola, en häxskola?!
Helen sprang ivrigt ner för trappan, det här kunde hon ju inte undangömma, då skulle hon inte kunna gå på den här fantastiska skolan!
”Mamma! Mamma! Jag har blivit antagen till en skola! Och den är, helt bokstavligt talat, magisk!” sa Helen.
Hennes mamma satt och kollade på TV, någon modeshow i Paris.
”Inte nu, Helen!” sa hon och gjorde en avvisande gest mot Helen.
”Men jag har blivit antagen till Hogwarts, en skola för häxkonster och trolldom!” sa Helen och betonade ordet häxkonster.
Hennes mamma kollade chockat på henne och ryckte kuvertet ur hennes händer.
”Har du blivit helt tokig!? Du får inte gå på den skolan!” sa hennes mamma.
Helen kollade undrande på hennes mamma medan hon tänkte ut en listig plan om hur hon kunde rymma, och vart, för hon skulle gå på Hogwarts!
Hon ryckte brevet ur hennes händer och sprang in i hennes rum, tog Pat i transportburen, gick ut genom bakdörren, tog hennes fjantiga cykel, som hon för övrigt blev retad för och cyklade det fortaste hon kunde till moster Katy.
Hennes mamma var i början henne hack i häl men som tur var så stannade hon, gav upp och slutade jaga Helen, hon insåg att det var ingen idé att springa i stilettklackar.
Men Helen slutade inte vara orolig, hennes mamma visste att hennes tillflyktsort var till moster Katys hus.
Det guppade och Pat hade det inte så bra i transportburen, och dessutom också i cykelkorgen, hon jamade förtvivlat.
”Förlåt Pat, men jag var tvungen, vi är snart framme.” sa Helen.
Helen svängde in på uppfarten och gömde sin cykel i garaget och tog extranyckeln under blomkrukan och gick in i Katys hus.
”Moster Katy!” ropade hon med en hemsk röst.
Katy kom springande.
”Vad har hänt?!” nästan skrek hon.
”Mamma jagar mig, du måste förstå, det kanske inte är så lätt, men det har hänt något fantastiskt, jag är antagen till...” sa Helen men Katy avbröt henne.
”Hogwarts! Jag visste det! Jag visste att det var något speciellt med dig! Ingen fara, jag hjälper dig, jag har en kvast, och bekanta som jobbar på Hogwarts!” sa Katy.
Helen hade en vidöppen mun, Katy, hon var också en häxa!
”Stå inte bara där! Vi ska öva.” sa Katy och gick och började leta efter något i ett förråd.
”På vadå?” frågade Helen och hoppades på det bästa, att det skulle vara något helt ofarligt.
”Att flyga.” svarade Katy som om det var helt självklart.
Det var inte det bästa, det var, det sämsta, Helen skulle aldrig klara det och hon skulle aldrig komma till Hogwarts, hon skulle dö! Kraschlanda eller någonting!
”Följer du med?” frågade Helen.
”Jadå, såklart jag följer med dig.” sa Katy och log mot Helen.
Det blev lite bättre, men bara lite.
Katy gick ut genom bakdörren och Helen följde efter henne.
”Här kan vi öva.” sa Katy och visade Helen hur man gjorde på en annan kvast.
Helen studerade den, den var inte så fin, den verkade vara ganska gammal.
”Du fick den bästa.” sa Katy och log.
De övade och övade men plötsligt sa Katy ”Schhh! Dom kommer! Vi måste åka!”
De susade upp över taket till Katys hus och sedan över vägen, och Helen såg sin mamma stå där nere på marken med vidöppen mun.
Helen skrattade och adrenalinet pumpade, hon var lycklig, och fri.
”Jag älskar det här!” ropade Helen och fåglarna kraxade och flög skrämda åt olika håll.
”Du kommer nog bli en duktig quidditchspelare.” sa Katy.
”Vad är det?” frågade Helen.
”Det är en sport för häxor och trollkarlar då man flyger och, ja, när vi är framme kan Clementine berätta.” sa Katy.
”Jag som är så dålig på idrotten!” sa Helen.
”Men du flyger ju jättebra nu!” sa Katy och log mot sin systerdotter.
De åkte över gröna kullar, glittrande vatten och höga berg, men till slut var de framme, vid ett berg, där fanns ett stort och hemtrevligt hus.

Bra? Mer? ^^

Jaa! men det är BARA jag som läser denna.

Ja
Men jag fortsätter ändå, ett till kapitel kommer snart, jag vill bara skriva lite, så jag är ett hack före!

ja!

I like it *bevaka*

Vad kul att jag fått en ny läsare!