Oneshot: Christmas With the Potters [SV]

Detta är något slags extrakapitel på The Crash of Life, så jag rekommenderar att du läst den innan du läser denna eftersom jag inte följer de riktlinjer boken ger fullt ut.

Hej. God jul. ^_^
You guys wanted to read it. Skrev denna i veckan, mest för att roa mig själv lite, men det blev ändå helt okej.

Observera att jag ignorerade "It's dark times, once again" helt när jag skrev det här. Den finns inte. Det hände aldrig. Eller något sådant.

Not much more to write, huh? Jag behöver sova, så jag struntar i att posta exakt vid midnatt och ger er kapitlet nu istället - Here you go! ♥





Harry insåg så fort han dragit upp mörkläggningsgardinen att väderspalten i The Daily Prophet hållit sitt löfte. Snömassorna på gräsmattan var uppåt en meter höga, och i hörnet på fönstret gömde sig vackra mönster av frost. Om någon hade oroat sig för snö till jul så var det totalt i onödan – snö fanns det så att det räckte och blev över.
”Har du sett, Naomi?” Han lyfte försiktigt upp sin nyvakna dotter ur spjälsängen och satte henne försiktigt i den vida fönsterbänken. ”Det blev faktiskt snö på din första jul. Finare än bara regn, eller hur?” Något svar fick han inte, men Naomis förtrollade blick och vidöppna mun talade ett ganska tydligt språk. En elva månader gammal bebis blir visserligen hänförd av det mesta, men det förvånade ansiktet var ändå lika bedårande den sextiotredje gången som den första.
”Hennes mormor var bra orolig för snön ett tag där”, kommenterade Ginny när hon släntrade in i sovrummet. ”Jag hörde henne diskutera med pappa om det var värt att trolla fram lite snö i trädgården på magisk väg. God jul, förresten.”
”Och vad svarade han?”
”Att hon skulle slappna av lite med sin barnuppfostran, speciellt när det gäller hennes barnbarn. Hon kommer bli utbränd annars.”
”För Molly gör det säkerligen inget om hon blir utbränd – det viktiga är att ingen av maträtterna blir det.” Harry skrattade, lyfte upp Naomi i sin famn och vände sig bort från fönstret. ”Hon tar fortfarande varje tillfälle hon får att fråga hur det egentligen går med min matlagning.”
”Ingen har blivit märkbart förgiftad än och spisen har bara börjat brinna en gång, så frågar du mig skulle jag säga att det går bättre än förväntat.” Hon skrattade vid minnet av den brinnande spisen.
”Jag är bättre på… äh, fasen.” Harry grimaserade. ”Jag tänkte säga Quidditch, men du har vunnit fler mästerskap än jag.”
”Ah, den ljuva känslan av överlägsenhet.” Ginny slängde med håret i ett försök att se professionell ut, men tyvärr såg det mest överdrivet ut.
”Så länge du inte försöker vänja dig vid det…” muttrade Harry och kastade ett snabbt öga på sitt armbandsur. ”Frukost?”
”Ja, men var snäll och försök inte laga pannkakor igen. Snälla.”
”Vi får väl se.” Han flinade, plockade upp Naomis gosedjursuggla från golvet i farten och gick ut ur rummet.

Harry lyckades faktiskt hålla sitt löfte denna morgon – inget försök till pannkakor. Det senaste hade slutat i att en tredjedel av smeten var utspilld på bänken, en tredjedel på hans favoritpar jeans och den resterande tredjedelen hade resulterat i vidbrända pannkakor – han hade lyckats läsa fel på receptet och haft i för lite mjöl. Inte blev det bättre av att han försökte väga upp det med ännu mer mjölk och sedan blivit uttråkad för att pannkakorna aldrig stelnade… Kort sagt, Ginny hade lovat att inte säga något till Molly så länge Harry lovade att aldrig försöka sig på pannkakor igen, inte ens om han försökte öva upp sina kunskaper i matlagningsförtrollningar.
Allt fungerade helt klart bättre om Harry serverade mat som krävde minimal tillagning på spisen.

Snön fortsatte falla utanför fönstret. Stora samlingar av snöflingor, varenda en unikt formad och ensam i sitt slag, singlade ner på marken och anslöt sig till de andra, allt medan Naomi hänfört tittade på – åtminstone en halv minut åt gången, sedan var det något nytt som fångade hennes uppmärksamhet. Ginnys hår, till exempel.
”Ångrar du jordgubbsschampoot?” Harry skrattade åt den lustiga synen när hans dotter försökte stoppa in röda hårslingor i munnen.
”Skratta lagom. Du är bara lycklig för att ditt hår inte är lika långt…” Naomi gnällde högljutt när Ginny befriade sitt hår från hennes mun. ”Snälla Naomi, kan du inte intressera dig lite mer för din gröt istället?” Hon gjorde ett ytterligare försök att få in en sked småbarnsgröt med fruktsmak i sin dotters mun, men den lilla flickan slog bestämt bort den och sträckte sig istället efter Harrys skål med Weetabix. När du är elva månader gammal, och dessutom råkar vara väldigt söt, är det ganska lätt att få som du vill, och snart hade Harry fått ge upp sin frukost.
”Du kan få gröten, om du vill”, skrattade Ginny och gav Harry den ljusgröna plastskålen.
”Tack för omtanken…” Han himlade med ögonen och tittade sedan ut genom fönstret. ”Det är en konstig tanke att tänka att det var två år sedan jag firade jul sist. Det är nästan svårt att komma ihåg.”
”Jag har mest försökt att glömma förra julen”, svarade Ginny efter en stunds eftertanke. ”Jag vet inte. Allt kändes så fel… Jag är bara glad att det inte behövde upprepas en jul till.”
”Det blir en bättre jul i år. Eller hur, Naomi?” Han försökte fånga sin dotters blick, men hon var fullt upptagen med att riva lite i gårdagens exemplar av The Daily Prophet.
”Definitivt. “Hon lutade sig framåt över köksbordet, och Harry gjorde detsamma, och deras läppar möttes halvvägs i en God jul-kyss. Så romantiskt som det nu går, när man hela tiden måste ha koll på att köket inte blir vandaliserat på något sätt.
Men det gjorde ingenting.
Det skulle aldrig göra någonting.
Inte så länge de var tillsammans.

Åh så fint♥ Underbart skrivet, man blir verkligen helt fångad av dina ord. Det går inte att sluta läsa!

Slutet var väldigt fint också, du får alltid till så bra slut på dina berättelser/kapitel/vad det nu är!

Vilken fantastisk julklapp! ♥

Vad fint att en hann läsa i alla fall ehehehe.. var är alla? ^^

Josefin_Weasley, Aivilio, Cindy, GinnyForever, Elma00 A.k, Victoire Weasly, Tonks_xD Ugglan Hedwig sanna1324567 Hermia, amanda1104, T3DDY, Hängslebyxor , HannaPanna, M.Potter

Alltså det här är så frickin’ amazing att det inte finns. Du har fångat karaktärernas persoligheter så jäkla bra och Naomi måste man bara älska ♥
Gud, världens bästa julklapp, tack så jättemycket

Och jag kommer inte kalla dig nästa J.K Rowling, för du är Johanna; en tjej som skriver bättre än J.K och kommer bli ihågkommen som dig själv, inte som någon stor författare. Du är helt otrolig på att skriva och jag lovar att jag antagligen är ditt största fan, haha ♥
Helt fantastiskt skrivet!

Kunde inte läsa det fören nu

Men, som vanligt, var det sjukt underbart skrivet! Och när Naomi fick se snön för första gången, det var precis när mina småsyskon (de yngsta syskonen iaf) fick se snö för första gången! Om jag skall vara helt ärlig så påminner hela kapitlet (antar ett det kan räknas som ett kapitel) ommi julmorgonen för 1 år sedan (den med min yngsta lillasyster)

Har inte varit online så...
Men underbart! Jag gillar verkligen hur du ger varje karaktär en unik personlighet, sen tycker jag om alla såna här detaljer du lyckas få in som t.ex om att Harry inte kan laga pannkakor. Det är såna saker som får det att kännas levande och det är en av de saker jag älskar mest med hur du skriver

wow! åh vad duktig du är! hoppas du vet om det
du har verkligen en himla massa talang, målar jättebra med ord och allting! skulle inte förvåna mig om du blir författare någon gång i framtiden, hehe! god jul i efterskott, kram ♥

Tack så himla mycket för de fina kommentarerna!! Hoppas ni haft en bra jul och fått fina julklappar ♥

Nu har jag kommit hem och fått Internet och skriver på min mobil och så

Nejmen Johanna, du skriver helt fantastiskt underbart bäst osv. Just nu så kan jag inte skriva en hel novell om hur bra det var, men du vet om att det var otroligt awesome, va? ♥

Helt underbart! Tyvärr är jag helt usel på att skriva sånna där långa och användbara kommentarer, så tänk bara bort mig och kolla på alla andras är du snäll. Men det här var sjukt bra ska du veta! ♥