PRS mellan mig och Haleey - Fantasy, kärlek

Fyll i mallen här Haleey

Namn:
Kön:
Figur:
Utseende:
Personlighet:
Styrkor:
Svagheter:
Intressen:
Familj:
Övrigt:

Min mall:
Namn: Cassiopeja (Cassi) Galaxia
Kön: Tjej
Figur: Alv
Utseende: Helblont långt vågigt vackert hår. Snygg/vacker. Lång, smal.
Personlighet: Snabbtänkt, kvick, kaxig, står upp för sig själv, smart.
Styrkor: Snabb, stark, gymnastisk, bra på att smyga, bra med pilbåga och svärd. (Alltså typ det alla alver är )
Svagheter: Kan inte simma, är känslig med ämnet mamma typ.
Intressen: Sjunga (sjunger gudomligt) och allt som man kan göra av hennes styrkor
Familj: Pappa - Alvkungen. Elak styvmamma. Styvsyster.
Övrigt: Inte nåt jag kommer på nu.

Namn: Jack Anderson
Kön: Kille
Figur: Svartalv
Utseende: Kort, mörkbrunt hår, bär oftast svarta kläder och lite smått smutsig
Personlighet: Elak för det mesta, men riktigt snäll när han väl vill det
Styrkor: Lurendrejeri, springer snabbt, kvicktänkt och magi
Svagheter: Allergisk mot gräs och pollen
Intressen: Luras, dansa och att göra sysslor
Familj: En mamma, en elak pappa, jag och en äldre halvstyg bror
Övrigt: Gillar gammaldags musik och att dansa

------------------

Detta var svårt

------------------

Hehe okej Men det gör inget
Vi är typ i tonåren. Och våra arter hatar varandra?
Iallafall: De bor ju i en skog, så när är han alergisk?? Hela tiden...??

Inte hela tiden, det finns något så kallat medicin

Haha, ja okej
Vem ska börja?
Och glöm inte att bevaka tråden!
(Har du läst min mall förresten?

Ja, jag bevakar och jag har läst din mall
Kan du börja snälla? (vet inte riktigt hur man gör detta än)

Visst jag börjar

----------------------------

Jag satt på mitt hemliga ställe. Ovanpå stocken som hade fallit över vattnet som en bit bort blev ett vattenfall. Jag älskade hur det såg ut här. De limegröna löven där daggen samlades och det kristallklara vattnet. Det här var min favoritårstid. Jag så plötsligt en vacker rosa blomma växa nära mig. Det va fler påväg att slå ut från sina knoppar, men det var bara den hör som var utslagen. Det var som att den bad mig att ta den. Jag drog försiktigt loss den och betraktade den. Den var väldigt vacker. Jag luktade på den. Och den luktade gudomligt.
Jag satte fast den bakom mitt högra öra och la mig sen ner på stocken. Jag var tvungen att kisa för att inte bli bländad. Det är var en av de få ställena i hela skogen där man såg solen ordentligt. Jag lör ögonen och lyssnade till fåglarnas vackra kvitter.
Efter en stund så började jag sjunga med de. De verkade tycka om det och hjälpte mig. Jag älskade det här. Mer än allt annat.

Jag torkade bort snoret från min näsa med ett papper, jag slängde pappret i soptunnan och tog tag i sopkvasten igen och borstade ihop de små porslinsbitarna som låg på golvet i köket som jag av "misstag" tappat i golvet när jag skulle bära den till bänken och tvätta av den. Jag skrattar lite hånfullt för mig själv och ler elakt för mig själv. "Om jag dansar lite kanske det går snabbare" tänkte jag och tog några danssteg. Efter ett litet tag är jag äntligen klar med att borsta bort porslinsbitarna och ställer tillbaka sopkvasten där den ska vara.
Jag dansar iväg till mitt lilla rum och kollar ut genom det ända fönstret jag hade, 'vilket fint väder det är idag' tänkte jag och drog ut skrivbordslådan och tog upp en medicin mot pollen och stoppade den i munnen och svalde den.

"Du ska dööööööö... Döööö..." Viskade rösten och ordet död ekade om och om igen.

Jag hoppade på två sekunder upp på fötter och drog fram min pilbåge och spände en pil i den. Redo att skjuta. Sen förstog jag att det bara varit en dröm. Jag sänkte långsamt pilbågen och drog ett djupt andetag.
Ta det lungt. Ta det lungt.
Jag stoppade undan de igen och började gå in i skogen igen. Där var jag van vid att gå. Mina steg styrdes mot den mörka delen av skogen. Svartalfernas. Jag visste inte varför. När jag kommit fram till den osynliga gränsen som jag bara visste var där stannade jag och bara stirrade in i skogen.

Jag nynnade på en melodi som min pappa brukade spela för mig när jag var liten, en melodi från tidigt 80-tal. Jag kollade fortfarande ut genom mitt fönster, jag kunde se nått röra sig en bit bort, men det var nog bara ett djur som sprang där. '"Man borde inte låta djur springa här, vidrigt" tänkte jag, först var jag sur men tanken slog mig att djuren har sina rättigheter.

Jag tog min tygpåse som stod på golvet bredvid min säng och gick till hallen. Jag satte på mig de ända skor jag ägde och en mössa för säkerhets skull och jag öppnade dörren och gick ut. Det var skönt att komma ut lite. Inte för varmt och inte för kallt, helt perfekt. Jag traskade vidare i skogen till ett ställe där jag alltid brukar vara på när jag vill vara ensam och tänka på några elaka saker som jag skulle göra och hur jag ska lura min familj nästa gång.