HungerGames Rollspel (PRIVAT FÖR MIG OCH GLINA2)

Så, glina2, ska vi göra våra mallar då?

Min mall:
Namn: Arabella Clivvie
Tjej/kille: Tjej
Ålder: 15
Distrikt: 9 (har typ alltid den xD)
Utseende: Mörkbrunt, revbens långt hår oftast uppsatt i en stor, slarvig boll på huvudet. Is blåa ögon, ljus brun hud. Ljus rosa aktiga och runda kinder.
Styrkor: Smidig och snabb. Bra med kniv efter att ha hackat mycket grönsaker hemma och kastat på träd utomhus.
Svagheter: Inte stark, inte duktig på att klättra, kan inte hålla andan länge under vatten.
Personlighet: Spelas fram.
Frivillig: Nej.
Karriärist: Nope (bor ju i distrikt 9 and stuff. )
Övrigt: Inget speciellt.

Gör din mall så kan vi köra sen eller?

Namn: Nathalie Smith.
Tjej/kille: Tjej
Ålder: 15
Distrikt: 7
Utseende: Långt brunt hår ner till midjan, nötbruna ögon, väldigt söt med en liten mun.
Väldigt smal.
Styrkor: Smidig, bra med mediciner, intelligent.
Svagheter: kan inte simma så bra, kan vara osmart.
Personlighet: Spelas fram.
Frivillig: Nope!
Övrigt:-

Alviis: kom ihåg att bevaka!

Nejdå, glina2

Vart ska vi börja?

Vi kan väl börja under nedräkningen?
Du får gärna börja!

Okej, men vilken arena ska vi ha? (så jag vet innan jag skriver )

Kan vi inte ha samma som i andra rollet typ?

Javisst! Vi kör så.
___________________________

"10, 9, 8..". Nu var de nere vid 5 redan. Hela kroppen skakade. Jag tittade på de andra spelarna. Jag såg karriäristerna. Alla var väl tränade, starka, långa och hade ögonen på hornet. Jag såg en gigantisk kille med massiva muskler och enorma händer. Han log smått med ögonen på alla vapen i hornet och det såg ut som om han hade ögonen på en stor slägga. När jag tänkte på vad han kunde och skulle göra med den rös jag.
"..3, 2, 1..", jag tog ett sista andetag, "..0..". Man hörde gonggongen högt och tydligt. Alla sprang. Jag frös fast, men började till slut springa. Vart jag skulle springa visste jag inte, men jag sprang ändå. Benen sprang mot hornet. Jag vet inte varför, men de gjorde det automatiskt. Det var som om jag susade förbi alla andra. Nästan på nolltid var jag framme vid hornet.

Rösten utropade "0" och jag började springa direkt.
Jag undvek en pil som kom farande framför mig och tog tag i ett svärd, pilbåge och en ryggsäck.
Jag mådde redan illa.
Jag ville inte vara med om detta.
Detta var det värsta som kunde hända!
Jag sprang mot den delen som jag trodde att skogen låg.
Jag kollade ju inte direkt mig omkring men framför mig så sprang en tjej.
Hon hade väldigt långt mörkbrunt hår.
Jag skulle kunna döda henne.
Det skulle vara så lätt....bara att sträcka ut handen vid svärdets fäste och svinga iväg det mot henne.
Men något höll mig tillbaka.
Jag ville inte.
Jag ville inte att blod skulle flyta så här tidigt på grund av mig.

En kille försökte attackera mig med ett långt svärd. Han hade rött, krulligt hår och blek hy. Utan att tänka mig för tog jag en liten kniv och kastade mot honom. Dåligt samvete gav mig en smäll på käften innan jag ens hann tänka. Kniven träffade honom rakt i pannan. Det var en reflex. Han föll ner mot marken. Långsamt backade jag och böjde mig ner och spydde. Varför hade jag gjort så? Varför? Hur? Jag skulle aldrig kunna döda någon.

Plötsligt ändrade jag kurs.
Jag antog att alla skulle springa in i skogen, eller i alla fall dem flesta, så jag började springa mot all sand i stället.
Öken hette det visst.
Jag gillade den inte, visste att det kunde bli alldeles för varmt, så varmt att man blev uttorkad och dog.
Där skulle jag lätt se ifall någon närmade sig mig och antagligen skulle inte många ta risken att gå dit.
Jag tänkte även att jag skulle kolla vad jag hade i ryggsäcken samtidigt.
Jag kom närmre och närmre den gula sanden.