Alice i Underlandet (Privat med Mily, OBS kan förekomma mycket våld och blod)

(Mily, ska jag börja eller du?)

Mallar kan sättas här:

(Du kan börja och tänk på att dela upp det i stycken )

Namn: Sam
ålder: Han är över 250 år
kön: kille
ras: vampyr
vapen: Han kommer under rollet få tag i ett svärd
familj och bakgrund: Sam är född i underlandet hans mamma tvingades att ge bort honom för att hon inte hade råd att behålla honom. Han adopterades av en man han inte visste var vampyr när sam var 16 år så blev han skadad under ett arbete. vampyren blev galen och bet honom. Sam förvandlades till en vampyr då han blev biten. Sam flydde från Mannen och vandrar nu runt i underlanet.
gillar: han gillar blod
gillar inte: Vitlök och solen
övigt: Han har ganska svårt att motstå blod när han ser blod.


Namn: Laura
ålder: 16 år
kön: tjej
ras: människa
familj och bakgrund: Laura kidnappades från sin familj och fördes till underlandet som 8 åring. Hon var slav hos en man fram tills hon rymde nu vandrar hon runt i landet för att hitta någon som kan ta henne hem.
gillar: Hon gillar sin familj
gillar inte: Spindlar
övrigt: Hon vill mer än gärna komma hem


Namn: Jasper
ålder: 17 år
kön: kille
ras: magiker
Magi: Elementmagi och mörkermagi
familj och bakgrund: Jaspers familj har sedan länge fått lyda hjärter dam. Jaspers familj är ett släkte som i flera generationer har varit berömda magiker. Familjens krafter har varit element magi och mörkermagi. När hjärter dam kom till makten så tvingades alla magiker att tjäna henne. Jasper är egentligen en spion för de goda och sätter sitt liv för att hjärter dam en dag ska besegrss och ljuset ska åter komma i underlandet
gillar: han gillar att vara spion
gillar inte: Ondskan och dör hellre i kamp mot ondskan än att leva för att tjäna
övrigt: När han andvänder mörkermagi så kommer det upp märken på hans armar som kan göra honom ond om han andvänder mörkermagi för länge.

"Jag har dig nu flicka, snart ryker ditt huvud", sa den vita kaninen med de blodröda ögonen.
Han jagade Alice och hennes syster Lorina genom den dimmiga mörka skogen. Månen stod som högst på himlen. Man fick akta sina steg. Var som helst kunde kaninhålet dyka upp.

Kaninen kunde på något sätt framkalla svarta hål som dök upp mitt i marken för att fånga sina offer som sen överlämnades till sin drottning Hjärter Dam.
Kaninen blev arg när han såg att flickorna var smarta nog att komma undan och kastade stenar efter dem.

En sten träffade Lorina i bakhuvudet. Det började blöda och hon föll baklänges. Bakom henne var ett svart hål och lika fort som det dök upp försvann det.

"Lorina"! Grät Alice som stannade upp.

Kaninen kom närmare. Skrattandes.

"Varför gör du såhär mot mig och min familj? Vi har aldrig gjort dig något", sa Alice och backade.
"Drottningen måste tjänas, det är bara att inse. Straffet man får av att göra motstånd gör det hela bara värre", sa kaninen.
"Jag går ingenstans med dig, det som kommer ner i svarta hål, kommer aldrig upp vad jag hört"!
"Det stämmer delvis om man bortser från mig! Men nu måste jag säga... hejdå... lilla Alice"! Sa han och knuffade Alice så att hon också föll ner i ett svart hål.

Det smutsblonda långa håret kastades bakåt i vinden tillsammans med den svarta klänningen när hon föll genom en mörk atmosfär.

Jasper såg på hjärter dam hon gav honom en allvarlig blick.
" Jasper av någon anledning känner jag att du inte riktigt tjänar mig " sa hjärter dam.
" Kommer alltid tjäna dig ershöghet " sa Jasper han bugade sig djupt hur mycket han än hatade att buga så gjorde han det ändå. Hjärter dam såg på honom
" för att bevisa att du tjänar mig hellt troget så ska du skicka en hänsynslös arme med mörervarelser över landet " sa hon.

Jasper såg på henne han ville verkligen inte men vad hade han för val? Han var spion och måste göra som drottningen säger för att hon ska ge honom den informationen han behövde. Han nickade han tog fram sin bok och höll den i ena handen medans han gjorde en handrörelse med andra handen.

Ur skuggorna kom hans mörervarelser märkena hade smått börjat växa fram på hans armar.
" Attack " sa Jasper varelserna började gå mot landets invånare.
" Jasper jag vet hur mycket du hatar det här men med tiden kommer du tillslut gilla ondskan " sa hjärter dam hennes skratt ekade i hans öron.

Alice föll och föll.

Hur länge skulle hon falla?

Till slut föll hon ner i en mörk underjordisk tunnel som såg ut som något liknande en grotta. Bakom sig landade också den smutsiga vita kaninen med de röda ögonen och den svarta kavajen. Hans silverfärgade fickur tickade högre ju närmare han kom.

"Du kan springa, men aldrig gömma dig! Jag kommer förfölja dig tills du blir utmattad. Denna labyrint leder bara runt, så du har ingenstans att ta vägen", sa kaninen med den hånfulla rösten.

Alice sprang. Att fly från en kanin kändes så konstigt. Kaniner var egentligen ganska harmlösa.
Förutom denna kaninen då. Den var nästan lika lång som hon själv och dess vassa klor var vassa som dolkar.

Tunneln delade sig i två gångar. Hon sprang till vänster och efter en stund kom hon in mot en vit dörr. Men den var nerstänkt med blod och på det runda handtaget var det fullt av spindelväv.

Laura vandrade i en skog hon stannade då hon märkte mörkervarelserna. Hon gömde sig bakom ett träd och studerade dom hon kände igen magin
" Mörkermagi " mumlade hon och såg hur de jättelikna monstervarelserna hänsynslöst gick till anfall mot landet.
" Hjärter dam har väll tvingat en av sina magiker att göra det här " sa hon för sig själv och gick fram. Hon tog upp en sten och kastade den med all sin kraft mot en mörkervarelse
" Försvinn " skrek hon. varelserna vände sig om och såg på henne.

Innan kaninen hann komma efter Alice så hade hon redan gått in genom dörren. Hon tog bort spindelväven från sina händer med sitt vita förkläde.
Rummet hade svart och vit rutigt golv och väggarna var av sten som utanför. Högt upp, mycket högt upp i taket kunde hon se en slags vägg av något som liknade den synen när man såg hur det såg ut under vattnet. Fast det var inte vatten utan något glasaktigt, även om det liknade vatten. Men det droppade inte.

Däruppe kunde hon se den mörka vinterskogen. Det var december månad och ganska kallt. Fast hon inte riktigt var där så var det iskallt i rummet och det kändes som att vara utomhus.
Rummet var runt och det var många dörrar i olika storlekar som stod där. De var i olika färger, men vissa kunde man inte urskilja färgen då färgen bleknat bort genom åren.

I mitten av rummet var ett gammalt trebent träbord. Det var en nyckel ovanpå det.

Mörkervarelserna började springa mot Laura hennes hår reste sig i nacken hon vände sig snabbt om och började springa. " vad tänkte du på ? " tänkte hon för sig själv medans hon sprang. Snön hade nu börjat falla ner. vintern hade kommit till underlandet.

Laura sprang panikslaget genom skogen tills hon krokade med någon hon såg upp i ansiktet på en vampyr.
" Snälla döda mig inte " bad hon men vampyren hade sin uppmärksamhet riktad mot varelserna. Han lyfte upp Laura i sin famn och sprang i blixtens hastighet mellan träden. Laura försökte håla sig kvar i vampyrens famn.

I en annan del av Underlandet sov katten Dinah uppe på en trädgren. I en så mörk skog som denna där träden lade sig som ett tak över skogen kamouflerade hon sig lätt med trädet som också blev mörkt.
Bara hennes gnistrande gula ögon kunde avslöja henne.

Dinah reste sig upp. Ljudet av demoner var helt borta nu.
Hon sträckte på sig och gäspade.
Hon log smått för sig själv. Hon var bland de få som undkommit Hjärter Dams soldater. Sen klättrade hon ner från trädet och gick för att leta efter mat.

Svansen reste sig och hon sprang skrämt iväg när en armé av demoner förklädda som kort sprang en bit bort. Hon fick fort klättra upp i trädet och gömma sig själv igen. Hon hade nog tur att ingen såg henne.

Sam sprang med flickan i famnen från varelsena han sprang upp i ett träd. Han hoppade från träd till träd. Magin som de här varelserna kom ifrån var ingen magi att leka med. Han förstod att det var en av hjärterdams magiker som hade skickat magin mot sin vilja.