PRS om Divergent med mig och DarkBells

Här är mitt och DarkBells roll om Divergent

Ska vi välja falangen De tappra??

Här är mallen:

Namn:
Ålder: 16
Kön:
Ursprunglig falang:
Väljer falangen: De Tappra
Utseende:
Personlighet:
Styrkor:
Svagheter:
Intressen:
Familj:
Övrigt:

Bevaka tråden!

visst


Namn: Stella Winchester
Ålder: 16
Kön: Kvinna.
Ursprunglig falang: De lärda
Väljer falangen: De Tappra
Utseende:
Personlighet: Stella har väldigt svårt att lite på folk och är oftast ganska bitchig mot folk hon inte känner.
Fast för hennes vänner skulle hon göra allt för-
Styrkor: Stella är väldgt snabb och bryr sig inte så mycket om vem hon skadar om hon inte känner denne.
Svagheter: Stella är ganska liten och svag och ingen tar så mycket henne på allvar.
Intressen: Hon har i hemlighet från sedan hon var 12 lärt sig att använda vapen. Mest pilbåge.
Familj: Stella bodde med sin mamma som föddes i De tappra och hennes pappa som föddes i De ärliga.
Övrigt: Stella har alltid känt sig som en outsider i De lärda och har sedan hon varit 11 år bestämt sig för att gå med i De tappra.

Namn:
Ålder: 16
Kön: Tjej
Ursprunglig falang:
Väljer falangen: De Tappra
Utseende: Rosa, kort hår. Mjuka bruna ögon som kan se ut som svarta hårda ögon.
Personlighet: Kaxig, irriterande, tuff, modig, kan också vara snäll.
Styrkor: Snabb, stark, gymnastisk, bra på att hantera vapen, atletisk, tuff, bra på att se när någon ljuger.
Svagheter: Irriterande, klaustrofobi, litar inte på personer som hon tycker verkar "tvekande/döljande".
Intressen: Våghalsiga saker, sånt som De Tappra gör, sjunga.
Familj: Mamma, pappa och lillebror i falangen.
Övrigt: Bäst i sin grupp. (Har tränat hela livet)

Och Tris finns inte, men Four finns?

namn?

visst, kan du börja?

Nu börjar jag

Jag står uppe på ett hustak. Jag är nervös för testet fast än jag inte borde vara det. Jag vet redan att jag kommer att välja De tappra. Men jag är endå nervös. Jag borde gå ner och äta frukost, men jag tvivlar på att det skulle gå. Jag är för nervös. Mina fötter för mig till kanten av taket och jag lutar mig lite framåt för att känna vinden mer. Jag har inte höjdskräck, och det är nog tur. Jag älskar höga höjder. Jag sluter ögonen och låssas att jag faller.
Det skulle vara fantastiskt. Vinden skulle vina kring mig och mitt hår blåsas bakåt. Jag skulle bara behöva ta ett litet steg till så skulle det hända. Då ekar en fras i mitt huvud.
Det farliga är inte att falla. Det farliga är när man kommer ner.
Jag ryser till och öppnar ögonen. Jag ser en bild framför mig där jag ligger blodig och söndertrasad på marken. Nej. Det kanske inte är så smart att hoppa.
Jag vänder mig om och går tillbaka för att hinna med tåget till testdagen.