(PG) Jag måste välja, måste ta en chans.

Titel; Jag måste välja, måste ta en chans.
Rating; PG.
Handling;
En trollkarl, en häxa ger sig ut, tillsammans, i den stora farliga världen. Tillsammans ska de slutföra uppgiften, en uppgift som är mycket, mycket farligt. Även om det är mycket, mycket farligt uppgift att slutföra måste de ändå ge sig ut. De utvaldes för det här, de måste slutföra uppgiften. Annars kan det vara slutet på var och en.

Karaktärer;


Kapitel 1.
Fiender men samtidigt inte.

- Draco Malfoy's Perspektiv. -

Jag kunde tala om för mig själv att det var inte bara jag bland ett par hundra elever som satt nervöst i den stora salen, och väntade på att professor Dumbledore skulle anropa högt de utvaldes namn. Jag slutade sakta på ögonen och tog ett djupt andetag när jag såg att professor Dumbledore lyfte upp sin blick ifrån den lilla lappen som han höll i sin ena hand och tittade sedan ut över stora salen och såg på hundra tals elever som försökte dölja rädslan som spred sig i deras ansikte.

"Först vill jag bara säga att det här är inte jag eller vi, personalen, som har valt ut de utvalde. Det har trollkarlministern gjort. Jag vill absolut inte att ni, utvalde, kommer med några klagomål." Dumbledores röst som fylldes av både oro och sorg dog bort direkt efter att ha avslutat sin mening.

Jag sköt upp ögonen ett par sekunder efter att den oroliga rösten dog bort. Vems namn kunde det stå på den där förbaskade lappen? En okänd röst skrek mig i huvudet. Rösten var fylld av ilska men samtidigt innehöll den rösten darrighet och oro.

"D-draco." En främmande röst viskade i mitt öra, jag hoppade till och alla tankar flög med. Jag fick syn på Pansy sitta på höger sida om mig, som jag inte la märke till, titta på mig med skräck i ansiktet.
"Vad vill du Pansy?" Viskade jag halv-högt. Jag fick inget svar av henne, men jag fick istället ett pekande med ögonbrynen. Hon pekade med sina ögonbryn mot Dumbledore som noggrant analyserade mig.

"Vill, unge Malfoy, vara snäll och resa på sig och komma fram?"

Jag hade totalt tappat bort mig själv. Varför ropade professor Dumbledore på mig, varför just mig? Var jag den unge trollkarlen som blev utvald? Det här är ett missförstånd, jag? Hur kunde det vara jag?

"Men professor ..." började jag.

Men professor Dumbledore avbröt mig genom att säga; "inga men, nu kan väl unge Malfoy vara snäll och stiga fram? Vi har inte så mycket tid kvar, det är snart lägg dags."

Jag svalde innan jag reste mig upp och gick med mycket långsamma steg och färdades framåt med hundra tals blickar som brände mig i ryggen.

"Det var inte så svårt, var det?" Sade Dumbledore när jag väl hade färdats klart och sköt mig ett litet leende.
"Det var det ..." mumlade jag mycket tyst för mig själv.

Jag vände mig om och stirrade ut över stora salen med bara tystnaden som vakade över den. Vilken dam står på tur nu? Frågan spred sig i hela kroppen, och för att vara ärlig, den här frågan var mycket viktigt. Vem skulle jag samarbeta med? Pansy? Susan? eller om inte värre, Granger?

Jag tog ett mycket djupt andetag och bara hoppades på att det skulle stå vilket namn som helst, förutom Granger's.

- Pansy Parkinson's Perspektiv. -

Jag stirrade på Draco, min Draco-Boo, med skräcken som spred sig i varje liten muskel och cell som befann sig i mitt ansikte. Tänk om något skulle hände honom, tänk om han skulle skada sig och om inte värre, dö.

Jag kände hur mina tårar trängde sig i mina ögonvrån, kände hur den stora klumpen hade fastnat i min hals. Jag försökte mitt bästa att svälja ner den stora klumpen. Men det gick inte, klumpen vägrade att röra på sig en enda millimeter, den väntade på att få gråtas ut.

"Håll ut Pansy, du får inte gråta, du får inte gråta här. Ingen får tro att du är svag." Rösten i mitt huvud hade rätt. Jag fick inte börja gråta, ännu.

Noggrant analyserade jag Draco, analyserade varje blick, varje rörelse och varje uttryck han gav ifrån sig. Han såg ganska rädd och orolig ut. Detsamma gjorde jag, vem ville ge sig ut i den stora farliga världen helt ensam, med ett missfoster?

Dumbledore drog sakta ut en liten lapp ifrån en liten glasburk som professor Snape höll i bägge händerna. Glasbruken, som var format som ett hjärta, tog professor Snape med sig över till andra sidan av det långa färglösa träbordet och la ner den hjärtformade glasbruken på bordet.

"Den andre utvalde är ..." professor Dumbledore lyfte upp blicken ifrån den lilla lappen, som han höll i sin ena hand, och stirrade ut över Gryffindor's matbord.

Jag bara visste det, jag bara visste att den dumma trollkarlsministern skulle välja en utav Gryffindor, för att de va så "lojala" och "modiga".

Medans var och en väntade på att professor Dumbledore skulle hojta den andre utvaldes namn, tittade jag över på Draco. Han såg ganska upprörd ut, men det är inte konstigt han är ju en av de utvalde .. såklart han är upprörd ..

Ett par sekunder hann inte gå till jag hörde hur Dumbledore anropade högt ut namnet.

"Hermione Granger, var vänlig och stig fram .."

Gud vad bra. Du bara måste skriva mer

Tack ska du ha. (,:
Ska skriva så fort jag har fått minst 2 kommentarer. C: