PRS om Divirgent mellan mig och Zandra00

Jag och Zandra00 ska rolla Divirgent. Eller baserat på den boken. (Bara första i serien)
Fylli i mallen här!

Namn:
Ålder: 16
Kön: Tjej
Ursprunglig falang:
Väljer falangen:
Utseende:
Personlighet:
Styrkor:
Svagheter:
Intressen:
Familj:
Övrigt:

Namn: Rebecka Mason.
Ålder: 16
Kön: Tjej
Utseende: Blont långt hår, gröna ögon och väldigt liten och smal för sin ålder.
Personlighet: Blyg, Modig, självständig och bra på att prata.
Styrkor: Snabb.
Svagheter: Hon har höjdskräck, klaustofobi, vara ansvarig för sin familjs död och vad hon själv vill ha.
Intressen: Sjunga.
Familj: Mamma, Pappa och storebror.
Falang: De Osjälviska.
Övrigt:

Namn: Cindy (Cyzz/Cizz)
Ålder: 16
Kön: Tjej
Ursprunglig falang: De tappra
Väljer falangen: De tappra
Utseende: Blont långt hår, isblåa ögon, smal, vacker, lång.
Personlighet: Kaxig, cool, snäll, våghalsig, självsäker (när hon gör saker som hon är bra på)
Styrkor: Snabb, stark, gymnastisk, bra på att klättra, bäst i sin grupp (har tränat sen hon var 1), atletisk, modig, jättebra på att smyga och gömma sig.
Svagheter: Klaustrofobi, "rädd" för de som mobbar henne/är elak med henne (men hatar de ändå), har väldigt svårt för att döda, lätt irriterad.
Intressen: Sjunga (är jättebra), våghalsiga saker, träna, musik.
Familj: Inga. Har bara låssasbrodern Four, som är falangbytare. (Samma som i boken, fast Tris finns inte)
Övrigt: Inget speciellt som jag kommer på nu


Börjar du eller jag?

Du!

Oki.
------------
Jag visste att testet inte skulle påverka något alls. Jag hade redan valt de tappra. Och ingen av de andra falangerna var passande för mig. Men jag hade ändå tränat i 16 år för att vara bra i de tappras falang. Och där var mina föräldrar och Four. Jag kunde inte lämna de. Det här testet var egentlige slöseri med tid...
"Hallå Cyss? Sover du? Titta vars vi är!" Jag vaknade till av Feccis röst. Eller då Felicia, men ingen kallade henne det. Nästan.
"Jag bara tänkte." Svarade jag henne.
"Är du nervös? För testet alltså?"
"Nej." Det var sant. 100% säkert.eller kanske 99.
"Bra. Inte jag heller." Svarade hon och vände sig fram igen. Vi skulle hoppa av alldeles strax. Vi gick fram mot kanten och gjorde oss redo att hoppa. Det var inte så roligt, längre, men det var ändå något kul. Och vi gjorde det alltid.
Jag tittade mot Fecci och log. Sen tog jag sats och hoppade av ner på marken. Jag landade stadigt på fötter. Det första jag såg var de osjälviskas gråa dräkter och sedan alla de andra falangerna. De osjälviska var jobbiga. De var väll snälla och å men jag fattade inte hur man kunde tänka på sig själv så mycket. Jag himlade med ögonen och började springa med de andra svartklädda från min falang. De Tappra.
-----
NOTE: Four kommer inte från de osjälviska, utan från där tappra ursprungligen.

Jag hör det gnisslande tåget komma farande med full fart i riktning mot staden, jag ser grupper med svartklädda människor slänga sig ut ur tåget många tappar balansen och snubblar flera meter medans andra tar sig av tåget med skrämmande lätthet.
Jag ler och tittar ner på mina bruna slitna kängor. Vi har möjlighet att hämta ett klädbylte var tredje månad, en enkel skjorta, vida byxor och ett par snörskor.

Jag går med korta snabba steg mot mig lektion i ''falang historia'' men jag hindras av att någon från de tappra puttar ner mig på marken och det sprids en dunkande smärta över hjässan när mitt huvud slår i stålväggen. Jag grimaserar och ställer mig försiktigt upp. Flera har stannat men har inte en tanke på att hjälpa mig upp.
Det hettar om kinderna och jag känner hur blickarna bränner i ryggen tills jag viker av och fortsätter till min lektion.

Idag är alla lektionerna halverade. Testerna börjar efter lunchen. Vi skulle inte troligtvis iallafall, gå i skola efter testen. Falangen vi väljer bestämmer om våran utbildning. Vi kommer bara träna om vem som kommer att vara kvar i falangen.
Jag jobbade lite extra bra eller koncentrerat för att det troligtvis var ett tag tills jag kom hit igen. Men jag kunde ändå inte sluta tänka på annat. Som tillexempel den där tjejen från De osjälviska som någon knuffat. Deras kläder var jättefulta... Men det var nog meningen. Och jag tyckte inte att det var rättvist att vara så elak mot de.

Jag sitter vid mitt bord och väntar på att mitt namn ska ropas upp. Jag tittar ut över alla bord ständigt sökande på någon annan att fokusera på. Jag ser en blond tjej som jag hör någon kalla Cyzz. Hon är vacker isblåa ögon, atletisk och främst har hon ett ansikte som man inte glömmer i första taget.

Jag vänder mig mot några av De osjälviska. Jag vill det såklart inte men det bara blir så. Jag ser en tjej från De osjälviska som tittar på mig. Vad ville hon? Jag fick ögonkontakt med henne och stirrade surt in i hennes ögon utan att blinka. Jag ville inte att någon från hennes grupp skulle titta på mig. Även om hon beundrade mig var jag för uppstressad för att låta henne vara.

En klingande röst ropar upp två från de tappra, två från de ärliga, två från de lärda, två från de fridfulla och till slut två från de osjälviska "Lova River och Rebecka Mason".
Jag ställer mig upp eftersom att det är vad jag förväntas göra och går med små steg mot de rummen där testen hålls.
Jag märker att mina händer darrar och håller hårt om skjortfollen, det är inte bra för när mina händer darrar så betyder det oftast att jag ska börja gråta.
Jag går in i rum 2 medans Lova går in i rum 3.