Övernaturlig förmåga/a förmågor?
Forum > Off Topic > Övernaturlig förmåga/a förmågor?
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Borttagen
|
Hej!
Nu undrar jag om någon här har en förmåga som skulle klassas som ovanlig, något som du eller många andra vet. Själv har jag en förmåga att se saker snabbare och bättre än andra, och så har jag lite tecken på att jag är häxa. Allting konstigt händer just mig. Hur är det med er? 24 nov, 2013 22:41 |
|
Borttagen
|
Jag kan se döda människor och komminucera med vissa djur
24 nov, 2013 22:52 |
|
Caius
Elev |
Det enda som jag vet är fel på mig är att jag är känslig. Och jag menar väl inte känslig som i att det är skitlätt att såra mig osv (visst, det blir jag också, som vilken annan människa som helst, men på samma gång krävs det en del), menar känslig som någon kanske skulle beskriva som "öppen".
Kan besöka platser som jag aldrig besökt innan och ifall det är väldigt livat där med övernaturliga fenomen märker jag det redan innan jag t.ex. gått in i någon byggnad. Och när jag åkte upp till norrland nu i början av November märkte jag t.ex. att tydligen tycker andrar och så om att jag är så pass känslig, för de följer tydligen efter mig vart jag än går (vilket jag inte hade märkt själv förens min vän som aldrig hade varit med om något övernaturligt tidigare och inte ens tror på sådant fick vara med om det bara för att jag kom dit på besök)... Dock kan jag inte påstå att jag är ett medium. För jag är väl som en vanlig människa på den biten och bara ser dem ifall de själva vill bli sedda, bara hör dem ifall de själva vill bli hörda (ok, menar inte bokstavligt nu att de pratar med mig, snarare för oväsen, flyttar grejor, går omkring i huset osv. visst, de har försökt att prata med mig ett antal gånger, men jag skulle ljuga ifall jag säger att jag hörde orden som de sade; för det gjorde jag inte), osv. Jag är inkapabel till att få reda på vad de vill och ifall det är någon särskild anledning till att de håller sig till mig... Det enda jag är i kapabel till är att jag vet att jag aldrig är ensam, för det är alltid någon där med mig vart jag är här i huset och tydligen utanför också (antar att jag är så van med att ha dem nära inpå att jag inte minns hur det kändes innan år 2005 när jag alltid var ensam). Sedan vettefan om det är en förmåga eller om det är något annat, kanske bara är någon av mina besökare som försöker få kontakt med mig på det viset... Men jag har vissa perioder under året, oftast precis efter årsskiftet och fram till sommaren någon gång som jag minst tre gånger per månad, oftast fler, drömmer en massa konstiga drömmar om att jag går runt ensam här hemma. Det går aldrig att avgöra ifall det är natt eller dag och i varje dröm händer en rad övernaturliga saker omrking mig. Dörrar som slår upp och smälls igen, osynliga väggar som stänger in mig i rum eller gör så jag varken kan gå upp eller ned i trappen. Och om jag väl lyckas ta mig ut ur huset så är det som om jag typ flyger eller svävar så fort jag stiger utanför dörren... Och de gångerna som jag har "tagit mig ut" är jag ganska säker på att det var natt i drömmen, men sedan så fort jag går in igen går det inte att avgöra än en gång. Och medan drömmen pågår märker jag att någon kommer in i mitt sovrum på riktigt, för man känner en såndär härligt äcklig närvaro och blicken som står och råglor på en. Sedan när jag väl vaknar helt kallsvettig ifrån drömmarna (för av någon anledning är de riktigt hemska känslor i dem och de drömmarna är det enda som jag klassar som mardrömmar nu för tiden, även om de inte är läskiga i sig) och den där äckliga jävla känslan är kvar i rummet, den känns rent ut sagt riktigt hotfylld. Vissa gånger ser jag inte något när man tittar ut i rummet, andra gånger ser man en skepnad av en ganska lång man som står i rummet på en av tre olika platser (vid foten av min säng i dörröppningen, vid sidan av min säng mitt i rummet, eller framför fönstret) och ett fåtal gånger har personen suttit i min säng, hukad över mig med en hand på motsatta sida om mig och lutat sig över mig (det var fan det värsta någonsin att vakna till, och det var nog första gången som jag fick för mig att jag ville skrika men inte fick ur ett ljud). Och juste, sedan brukar jag drömma andra drömmar också.. Dock väldigt negativa sådana i många fall... Som en tid senare sker i verkligheten. Kan inte påstå att det är så att jag drömmer något en natt och dagen där på sker det som jag drömde om i verkligheten, för det brukar oftast gå minst en vecka eller två innan det sker i verkligheten också... Så ja, man kan väl säga att jag hatar att drömma om verklighetsbaserade drömmar, för jag hatar att behöva se de som oftast är väldigt negativa bli till verklighet. Det här är vad vi kallar tankar. Det är något som är bra och som alla har rätt att ha. 24 nov, 2013 23:18 |
Du får inte svara på den här tråden.

Mugglarportalen