PRS(fashion7)

Som titeln säger fashion7 och jag har ett privat rollspel! Notera ordet privat tack, vill helst inte ha några andra som skriver här!

Mall:
Namn: Elenora Lovre

Ålder: 19 år gammal

Kön: Kvinna

Ras(människa, monster); Människa

Utseende:
En del tror nästan att Elenora är ett monster vid första anblicken, med hennes eldröda hår är det ganska lätt att tro. Hon har gröna ögon kantade av mörka ögonfransar och en fyllig rosa mun. Hon är väldigt blek och ganska kort, samt smal, men hon har former som täcker upp för det.

Bakgrund och familj: Elenora bor med sin familj i en liten by nära bergen. Hon har bott där hela sitt liv och knappt varit därifrån. Hon har sin mor och far, samt en storebror.

Övrigt:

Namn: T.O.P

Ålder: 24

Kön: Man

Utseende:
Har extra lätt att fånga dina byten då han inte alls ser ut som ett monster

Ras: Monster. Han lockar folk (med sitt utseende) följa efter honom. När de är i hans revir äter han dem hela.

Bakgrund & familj: Okänd.

En fråga bara, heter han verkligen T.O.P eller är det en förkortning? xD

Nåja men startar rollspelet!

Elenora svor tyst för sig själv där hon satt på huk. Hon stack sig igen. Hon hade tidigt på morgonen skickats ut av sin mor för att plocka bär och svamp. Nu hade hon varit ute hela dagen och ju tröttare hon blev, desto mer stack hon sig på de vassa buskarna som hade de godaste bären.
Efter att ha plockat lite mer reste hon sig tillslut upp och såg upp på himmelen, solen började gå ner och det var nog bäst om hon gick hem...Monstervargarna kom fram på natten.

(Alltså det är den riktige killens kändis namn och jag ville inte skriva Choi Seung Blablabla allt vad han heter XD Men det uttalas TOPP)

T.O.P drog girigt in den friska luften i lungorna och såg leende på skogen. Det var ett tag sedan han vart här sist...Han var oftast i de större byarna i närheten av sitt revir. Men idag kände han inte för att jaga. Han lyssnade noga efter andra ljud mellan träden.

(Okej jag förstår xD Är det okej om jag bara skriver Top, eller Topp?)

Elenora stannade plötsligt upp då hon hörde ett ljud, ett gällt skri, men det var inte en människa...Snabbt drog hon sin kniv hon hela tiden hade med sig och såg sig omkring. Och från ingenstans flög en monsterfågel ner från ett träd med utspärrade klor.
Elenora hoppade snabbt undan och studerade den snabbt. Det var en vacker fågel, med himmelsblå fjädrar. Men hon hade lärt sig som liten att aldrig lockas med av deras skönhet, de ville alltid döda en...
Fågeln attackerade igen och denna gång hann inte Elenora undan lika bra, kniven flög ur hennes hand medan fågelns klor borrade sig in i hennes axlar. Hon kunde inte hindra ett skrik av smärta att slippa ut från henne.

(Top)

TOP ryckte till och svor under andan, han hade inte varit uppmärksam nog att förutspå detta. Han hade betraktat flickan i några minuter nu, sniffat och trånat efter hennes blod. Nu hade han chansen han sprang enkelt fram och vred nacken av fågeln, som inte tänkt sig TOP som ett hot. De var ju trots allt av samma ras, monster, och monster emellan betedde man sig trevligt.

Elenora hade fallit ner på knä och fågeln hade precis tänkt sikta på något mer känsligt ställe än axlarna då någon vred nacken av den. Hon drog ett darrigt andetag och studerade först sina axlar, den ljusblåa klänningen hon haft på sig hade nu hål vid axlarna och blod trängde ut. Sedan tittade hon uppåt.
En man, en väldigt vacker man. Hon tog sig snabbt upp på fötter och stapplade bakåt. "Vem är du?" frågade hon istället för att tacka.

TOP såg först på blodet på flickans axel och det vattnades i munnen. Sedan såg han in i hennes ögon och log vänligt.
- Du blöder! Sa han.
- Du borde lägga snö på det där, det hjälper.
Han tänkte inte säga sitt namn, han tyckte inte om när folk visste vad han hette.

"Jag har märkt det" sa Elenora och såg på sina axlar igen innan hon såg in i mannens ögon. Han var verkligen vacker...Men hon hade som sagt lärt sig att kunna stå emot, och hon anade inte att det var ett monster hon pratade med.
"Jag vet..." mumlade hon sedan och böjde sig ner och tog en handfull med snö och la den sedan på sina axlar. Hon kved lågt, det sved men sedan spred sig en ljuvlig kyla. "Tack.." sa hon sedan. "Utan dig hade nog monstret dödat mig...":

TOP sa inget först utan lade bara huvudet på sidan och såg på flickan. Sen log han,
- Jag vet, du hade varit död om jag inte vart här. De blå fåglarna är mäktigast, efter de gröna. De blåa sväljer dig bit för bit, de gröna torterar dig först och äter dig sedan hel, utan att döda dig först.