Sagornas portal

Här rollar jag och Kim Potter ett rollspel om 4 ungdomar som genom en slump hittar portalen till sagornas värld. I sagovärlden finner de att det är där dom egentligen kommer efrån och att det står skrivet att dom ska stoppa ondskan

Namn: Nigel
ålder: Han är 13 år
kön: Killle
personlighet: Visas i rollet
Familj och bakgrund: Kommer från en familj som i flera generationer har varit magiker. Men när ondskan kom så fördes han till jorden för sin säkerhet
gillar: Han gillar historier och sagor
Gillar inte: Sysslor
Övrigt: Han upptäker inte sina förmågor fören han är 13 år


Vi kan ha en karaktär i början

Namn: Lia
Ålder: 13
Kön: Tjej
Personlighet: Kan vara rätt så kaxig, men är annars modig och smart, resten rollas.
Familj och bakrund: Hennes familj består av lilla syster Mariette, mamma, pappa och mormor. Hennes mormor samt mamma är magiker och dom tror också att Mariette kommer bli det, så när Lia's förmågor visades (då hon var 12) började hennes mormor lära henne om magi. Och även nu, då dom flyttade ner till jorden då Mariette föddes, så lär mormorn henne om magi på sin fritid då hon inte jobbar i sin bokaffär/bibliotek.
Gillar: Magi, sagor, böcker
Gillar inte: Snobber
Övrigt: -

Nigel satt ensam på skolgården utfryst som vanligt ingen ville vara med honom. De tyckte han var "Anorlunda" Nigel började fantisera sig bort till en värld fylld av magi.

Jag satt på en bänk med hörlurarna i öronen. Musiken dunkade rytmiskt i mina öron då jag plötsligt såg en pojke sitta ensam. Gick han inte i min klass? Jag ryckte lätt på axlarna och fortsatte gunga med i sången. Efter en stund tog jag ut musiken och gick fram till killen.
"Hey, är du okej?", frågade jag honom.

Nigel såg upp mot en tjej som pratade med honom.
" Jag mår bra " ljög Nigel

Jag rynkade pannan.
"Varför är du ensam då?", sa jag lite otåligt, om han var ensam så kunde han bara säga till.

" jag får inte vara med " sa Nigel

En våg av sorglighet välde över mig.
"Öh, om du vill kan du ju vara med mig?", sa jag försiktigt.
"Mitt namn är Lia", fortsatte jag och sträckte fram en hand för att hjälpa honom upp.

" jag heter Nigel och enlit de andra är jag en tönt " sa Nigel han såg tveksamt på Lia

Jag ryckte på axlarna.
"Man ska inte lyssna på vad andra säger. Det är bara en lektion kvar innan vi slutar, om du vill kan du hänga med mig till min mormors bibliotek", små log jag.