Nummer 38 saknas

Det har nu gått tre generationer sedan Harry överlevde och dödade Voldemort. Sedan dessa tre generationer har familjen Weasley ökat hyfsat i antal, och barnen som nu går eller ska börja på Hogwarts är sammanlagt 38. De första 37 Weasleys kommer till Gryffindor. Men vad händer med barn 38? Vad händer när det yngsta barnet Cassie Weasley mystiskt försvinner precis när hon ska sorteras in i ett elevhem?
Ett år går och folk slutar leta. Cassies föräldrar är helt förtvivlade. Alla ger upp. Men - är det verkligen slutet för Cassie?
Denna fanfic handlar om femte generationen och om Adrew, Cassies tvillingbror som vägrar ge upp hoppet om sin älskade syster.

Kommentera om jag ska fortsätta

Låter bra

Här är första kapitlet. Det blir lite kort, jag hoppas att de andra blir längre :3

Kapitel 1, Kära syster

Andrew suckar och viker ihop brevet. Klockan är nio på kvällen och han är ensam i sovsalen. De flesta är uppe och firar första dagen på Hogwarts den här terminen. Men Andrew kan inte vara med - inte utan Cassie.
Han har lovat henne att aldrig fira något utan henne.
-Om jag missar något när vi kommer dit så ska du inte vara med på den saken, vi ska alltid vara tillsammans Andrew, eller hur?
- Ja, det ska vi.
- Lovar du?
- Jag lovar!
Minnet sitter som som inristat i Andrews hjärna och varje gång han tänker på den dagen känns som om någon stoppar in en kniv i hans mage och vrider om den, petar runt bland inälvorna så att blodet bara sprutar. Det var den dagen som hon försvann. De hade precis ropat upp hennes namn när de upptäckte att hon inte var där. Den dagen hade Andrew lovat att alltid vara med Cassie. Han bröt löftet
Med en suck lägger Adnrew brevet i sin koffert, som är fylld med brev som ser precis likadana ut. Ett brev för varje dag. Ett ord för varje gång han minns Cassie. Älskade Cassie.
Cassie som försvann, precis när hon var som lyckligast.
Alla säger att hon är borta, att hon säkert är död. Men Andrew vet att hon är vid liv. Hon gömmer sig någonstans, han vet det! Han måste bara lista ut vart...
Andrew blundar och drömmer sig bort.
Och där är hon - Cassie. Hon står alldeles framför honom i hans rum, och hon ler stort och lyckligt mot honom
- Andrew! Skriker hon. Hon springer mot honom med händerna knutna. Plötsligt ligger de på golvet, under den röd-grön-randiga mattan och slåss. Blod rinner ur Cassies näsa och på hennes panna ser det ut att bli en bula. Ändå ler hon, för sådan är hon. Alltid glad. Andrew ler också, för han är också alltid glad, eller var. Innan Cassie försvann. Bilden börjar bli suddig och Cassie försvinner.
Kvar blir Andrew som nu är tillbaka i sovsalen.
- Kom tillbaka till mig Cassie! Mumlar han och stänger kofferten. Andrews steg till fönstret är tunga, långsamma. Ändå går tiden för snabbt och Andrew finner sig ligga raklång i sängen på något som verkar vara tio minuter, när det egentligen gått en hel timme.
Vad hände på hela den tiden? Vad funderade Andrew på när han satt på fönsterkarmen och tittade ut i natten? Han minns inte. Tiden gick för fort för att Andrew skulle kunna komma ihåg sina egna tankar.
Om ändå Cassie varit här. Då hade allt varit bra. Då hade tiden gått lagom snabbt.
- Cassie kommer tillbaka! Övertalar Andrew sig själv innan han faller in i orolig sömn.