På tåget- Tony, Raquel, Oliver och Iris

Toby kommer långsamt gående med hela sin familj, man kunde se på långa vägar att det var trollkarlsfamiljen Weatherly som var ute och strövade. Deras vitblonda hår kunde synas på flera meters håll. Idag var det deras yngsta pojkes Tobys tur att ta sig i kragen och ge sig i väg till Hogwarts för första gången. När familjen Weatherly var framme vid tåget så vände Toby sin blick emot sin familj.
"Ja jag går väl på nu då"
Men hans mamma var snabbt framme och kysste sin pojkes hjässa och sa gråtandes.
"Lova att du skriver snart igen min lille prins" Toby tog sin hand och torkade bort kyssen han hade fått i pannan. Han gillade inte hans mammas pussar inte framför alla andra i alla fall. Hans pappa var också snart framme och kramade vaksamt om sin son.
"Ta hand om dig, och lova och att skriva precis som din moder sa" säger. Sedan vänder han huvudet emot tvillingarna. Som båda kommer fram och ger sin bror en snabb kram, innan de fortsätter att spana in killar som vanligt. Toby kunde knappt förstå att de båda hade gått ut Hogwarts förra året och deras beteende var ändå så löjliga. Sedan gick Toby fram till sin minsta syster av de alla hans nioåriga syster som skulle få börja på Hogwarts under hans tredje år, så det skulle dröja ett tag till.
Han satte sig ner på huk så han kom i samma höjd som henne, själv hade alltid han varit extremt lång för att vara elva år han var redan nästan 170 cm lång. Hans syster kollade sin bror i ögonen och bröt ut i gråt.
"Måste du åka, kan inte jag få följa med" Toby log vid sin systers uttalande. Han skakade försiktigt på huvudet och sa.
"Nej det kan du tyvärr inte, och jag måste åka, du klarar dig och jag kommer skriva brev till dig jag lovar!" Då sken den lilla flickan och kramade ytligare om sin bror.
"Jag kommer sakna dig i alla fall, och lova att du skriver!" Toby nickade och sedan ställde han sig upp och pussade sin systers hjässa. Sedan tog han sina grejer och gick på tåget som började tjuta lite grann, som en varningssignal att det var dags att gå på. Med sin väska i högra handen och sin uggla i den vänstra så letade han hastigt efter en ledig kupé. Tillslut längst fram i vagnen så fanns det en ledig kupé och där slog han sig ner. Han la upp sin väska på högsta hyllan och sedan så placerade han sin ugglebur bredvid sig.
"Jaha nu du Paul, nu bär det av emot nya äventyr!" Han tittade in i sin ugglas gula ögon och fick nästan ett leende ifrån honom, kändes det i alla fall som.

Oliver såg på sin mor och vinkade åt henne innan han klev på tåget. Hans syster stod också där. Teagan. Aileen var hemma med sin familj och hade inte kunnat närvara och Olivers far hade något viktigt han hade varit tvungen att sköta på jobbet, men Teagan och Olivers mor var i vilket fall som helst där och log och vinkade. Oliver var nervös, vilket han aldrig skulle erkänna. Han var inte den sortens kille som erkände något så utelämnande som nervositet.
"Vi ses Ollie!", skrek Teagan när tåget började röra sig. Oliver bara vinkade och log. Tåget sattes i rullning och Oliver var osäker på vart han skulle ta vägen. Han tog därför första bästa kupé och gick in med kofferten efter sig. Där satt en pojke. Oliver såg på honom och log, för trots att Ollie var lite blyg så var han alltid artig och försökte vara så snäll han kunde.
"Ursäkta. Är det ledigt här?" Han tecknade på platsen mittemot pojken, men kände att någon mer förklaring kanske behövdes. "Det här var liksom första kupén jag hittade, och jag tror att alla andra kan vara fullpackade."

Toby fortsatte att titta på sin uggla och han öppnade faktiskt ugglans bur och tog försiktigt upp ugglan på sitt finger. Sedan satte han den på sin axel. Ugglan började försiktigt nafsa på Tobys öra och det kittlades faktiskt lite. Han skrattade till och njöt av det. Det kunde inte vara mer gulligt sätt att säga dej gillar jag. Och det var nog en liten vänskap han och Paul hade byggt upp. Den första vännen han riktigt fått om man inte bortsåg ifrån hans lillasyster.
Plötsligt hörde han en röst vid ingången till kupén och Toby studerade figuren, och såg plötsligt det tomatröda håret på pojkens hjässa. Det var inte så svårt att lägga till honom. Toby svarade ganska coolt.
"Det går la bra antar jag!" Han ville inte utstå som för snäll då skulle han kanske bara bli utnyttjad försten så kände han inte pojken. Så det var bäst att passa sig.

Oliver nickade och lade med en kraftansträngning upp sin koffert på hatthyllan. Sedan satte han sig mittemot pojken.
"Vad heter du?", frågade han nyfiket. Ollie hade sett hur pojkens ögon hade dragits direkt mot Olivers hår, och han önskade att han kunde täcka över det eller färga det eller något. Det var de rödhårigas förbannelse. Alla stirrade så fort de fick syn på en. Det var hemskt.

Kupédörren öppnades igen och en flicka kom in. Hon såg förvirrat på de båda pojkarna. Hon hade lockigt, brunt hår och ljusblå ögon.
"Förlåt om jag stör", sade hon lika artigt som Oliver hade gjort. "men får jag slå mig ner? Det är omöjligt att hitta en plats på det här tåget."

Toby fortsatte att titta på pojkens hår undra om det var färgat eller om det var riktigt. Hans hår var själv ganska snövitt han var också van vid att folk stirrade på hans hår, för det var inte så vanligt att man såg ut så i huvudet. Fast hela familjen Weatherly var ju snövita figurer. Och kanske var det fint med de gröna intensiva ögonen till det håret han hade aldrig tänkt på det i alla fall.
Han hörde pojkens stämma och för en minut föll Tobys ögon bort ifrån pojkens hår.
"Namnet var Toby, Toby Timothy Weatherly" sa han ganska allvarligt igen. Han var fortfarande självsäker i sin röst sedan hörde han en annan stämma och det var en ljuv ganska ljus röst. Han kollade åt sidan och möttes av ett förvirrat utryck. Han trodde själv att flickan kanske var blyg eller så. Toby la märke till flickans bruna vackra hår och hennes blåa ögon. Hon var ganska söt om han fick säga det. Men det var ingenting han tänkte avslöja i alla fall inte det första han gjorde.
Han såg allvarligt på flickan och svarade med samma självsäkra röst som förut.
"Det går la bra" Sedan vänder han blicken emot pojken igen med det tomatröda håret.
"Jaha vad heter du då?"

Raquel är tidigt på plats en kvart kvar tills tåget går ja det ser bra ut hon slänger en blick på sitt fickur som väl är bevarat i hennes vänstra ficka i handen håller hon sin tunga väska, samt ett banjo fodral, sedan i den högra en ugglebur. Med en liten kattuggla vid namn Ziva. Hon ställer ner sina grejer på perrongen när hon ser det stora tåget hon drabbas nästan av en chock. Ett ånglok som drog tåget gud vad häftigt. Det var visst inte bara hon som tyckte det hon såg andra häpna barn och föräldrar som stod och tittade lika imponerat som hon. Hon vände sig om och såg sina två föräldrar. Tänk att de skulle skiljas åt, den tanken gillade hon inte direkt. Hon sprang fram till deras famn och tårarna började rinna. Hon kunde känna sin pappas hand smeka hennes lockiga svarta krusiga hår som idag var utsläppt. Han sa långsamt.
"Allt kommer att bli bra, vi träffas snart igen, och du skriver till oss och vi svarar, så oroa dig inte min lilla mudiwa"
Raquel älskade när pappa pratade Shona emellan åt hon tänkte tillbaka på Zimbabwe varje gång han gjorde det.
Hon gick ur sin pappas grepp och gick bort till sin mamma som gav henne en stor kram.
"Du klarar dig Rocky, det kommer gå bra det här skriv så fort du kommer fram, lova mamma och pappa det!"
Sa hennes mor och strök även hon sin flicka över hennes lockiga krusiga svarta hår. Då började tåget plötsligt tjuta och det var dags att gå på.
Med banjon och väskan i ena handen och sin ugglebur i andra gick hon på tåget hon vinkade och skrek hon efter de.
"Ndinokuda, vi ses snart igen" Sedan stängdes dörrarna och Rocky började försiktigt röra sig längre fram i tåget. Vid varenda kupé hon kikade in var det fullt plötsligt kom hon fram till en där hon fan två pojkar och en flicka. Hon såg de båda pojkarna skarpt i ögonen. Och hennes blick föll emot deras hårfärg hon stannade först på den första pojken som hade tomatrött hår, sedan gick hon vidare med blicken till den andra pojken som istället hade snövitt hår och han hade illgröna ögon. Det där håret såg nästan lite skandinaviskt ut, kanske var han där ifrån. Sedan föll hennes blick på en brunhårig flicka med ett par blåa ögon. Hon log emot de alla sedan vändes blicken emot den rödhåriga pojken.
"Ursäkta går det bra om jag och Ziva slår hos ner här, det är liksom fullt överallt!" Hennes brunsvarta ögon kollade vackert in den rödhåriga pojkens ögon och hon fortsatte försiktigt att le.

Oliver flinade mot Toby. Det var ett ganska fånigt namn i hans mening. Inte för att hans egna var det finaste i världen, men ändå.
"Jag heter Oliver. Ni kan säga Ollie. Du då?" Han vände sig mot flickan med det bruna håret och de blå ögonen som just satt sig ner.
"Iris", sade hon och log mot de båda. Det kändes som personer hon skulle kunna bli kompis med. De såg trevliga ut trots sina udda frisyrer. Han som presenterat sig som Toby var ganska söt, tyckte hon och Oliver såg också snäll ut. Just som Iris skulle till att fråga om de också skulle börja första året så öppnades kupédörren ännu en gång.

Oliver började undra hur många de skulle bli när ännu en gestalt kom igenom dörröppningen. En mycket söt flicka kom in med en koffert, ett banjofodral och en kattuggla. Oliver hörde hennes fråga och var glad att hon frågat just honom.
"Ja, det är klart du kan", sade han med ett leende och rodnade lite. "Öh.. jag menade: Ja, det kan du väl." Oliver harklade sig. Han hade inte kunnat stoppa sig själv från att vara sitt gamla överentusiastiska jag.

Toby fick nästan ett par blixtar i ögonen när pojken Oliver flinade åt hans namn. Hans namn var fasiken inget att flina åt och speciellt inte på familjen Weatherlys bekostnad men istället brydde han sig inte om pojken. Han flinade också ganska taskigt emot pojken när han avslöjade sitt namn, Ollie det lät som någon liten hund, om man nu kunde uttrycka det så.
Han såg emot Iris och nickade emot flickan vid tilltalet av namnet. Det var ett ganska annorlunda och vackert namn, finare än Ollie i alla fall. Sedan avbröts han när han tänkte ställa en fråga av en mörkhyad tjej, men svart utstående hår och ett par riktigt vackra ögon. De var de som gjorde att han fick lite intresse för flickan. Det var nästan som hon förförde folk med sina ögon han skakade på huvudet och iaktog flickans alla rörelser.

Raquel log vänligt emot den rödhåriga pojken och försökte få upp sin väska på hyllan men det var ganska svårt om hon fick säga det själv inte det lättaste i världen.

Toby var snabbt uppe på benen och hjälpte den svarthåriga flickan upp med sin väska.
"Det här skall inte kvinnofolk göra" Sa han och la försiktigt upp både koffert och banjofodral på hyllan mycket vaksamt och försiktigt sedan gick han tillbaka och satte sig bredvid Iris igen.

Rocky blev lite förvånad när den ljushåriga pojken ställde sig upp för att hjälpa henne men gillade inte riktigt hans kommentar om kvinnofolk, men kanske hade han gjort det för att vara snäll och inget annat men i hennes öron lät det lite som en förolämpning emot kvinnor i ren allmänhet. Men Rocky visste mycket väl att man inte skulle ta saker så himla seriösa så hon log vänligt emot pojken och tackade så vänligt. Sedan slog hon sig ner bredvid den rödhåriga pojken. Ugglan satte hon bredvid sig och var tvungen att flytta lite närmare den rödhåriga pojken hon blev lite generad när hon råkade nudda hans hand men sedan låtsades hon som ingeting. Hon vände istället blicken emot Ziva och log emot den lilla kattugglan. Hon pratade vänligt till henne.
"Ser du Ziva nu börjar tåget rulla iväg!"

Oliver hade gärna hjälpt flickan själv, och tyckte det var lite tråkigt att den andra pojken hann före. Men det han hade sagt var bara hemskt. Det lät ju som att han var van vid någon slags 1800- tals samhälle där kvinnor var hemma och sydde medan män jobbade.
"Ni ska väl också börja första årskursen va?"

"Ja", svarade Iris tyst och såg blygt på dem. Hon visste inte varför hon betedde sig så här. Iris var aldrig blyg. Aldrig någonsin. Det kanske var för att det här var nya människor, och för att alla de andra tre verkade så perfekta. Raquel såg ut på det sättet Iris själv hade velat. Oliver kanske inte var väsldens snyggaste i Iris ögon men han verkade vara rolig och hade ändå något som gjorde honom attraktiv. Toby...ja, han var ju bara hur snygg som helst. Iris undrade vad hon gjorde med dessa människor. Hon var inte i deras klass. Hon var inte lika cool och snygg som de var.

Raquel fortsatte titta på sin uggla och ut igenom fönstret plötsligt kom hon ihåg att hon inte visste vad någon i kupén hette utan Ziva, eller vart de var ifrån. Kanske skulle hon fråga, eller skulle hon låta de ta insiativet. Nej det var bäst att hon visade att hon inte var någon tönt.
Hon hörde den rödhåriga pojkens fråga om de skulle börja första året.

"Ja det skall jag föresten jag kom på att jag inte har presenterat mig. Jag heter Raquel Kinsley, men nästan alla kallar mig Rocky, och om jag får säga det själv gillar jag det namnet bäst, jag kommer ifrån en liten stad som heter Ely. Ja jag har inga syskon men min pappa har Zimbabwisk ursprung där av att jag är lite mörkare i huden än ni. Jag fyller år den 31 December, ja vad heter ni och vart kommer ni ifrån?" Sa hon med ett ganska brett leende. Sedan vände hon blicken emot den brunhåriga flickan som hon tyckte verkade vara snäll.

Toby log att han hann före Oliver med att lyfta upp flickans väska men han gillade inte att hon satte sig brevid Oliver. Fast nu fanns det ju bara den platsen. Iris satt ju redan brevid honom, men det var inte dåligt det heller. Han drog bort en slinga som råkade hänga framför hans öga och sedan hörde han Olivers fråga.
"Ja det stämmer till 100%!"
Sedan dröjde det inte längre ifrån den nya flickan började prata och oj vad hon pratade och fick plats med mycket i samma mening! Ja Rocky var ett coolt namn det måste han erkänna.
"Vilket coolt namn du har och coolt att ha en pappa som är ifrån Zimbabwe!"
Toby flinade ganska självsäkert när flickan var färdig, han gillade att prata om sig själv, då fanns det ju plats att visa upp sig och visa att man var något i Tobys värld handlade det om att vara cool inget annat.
"Ja jag heter Toby Timothy Weatherly, jag kallas bara Toby, jag är född den 2 September så jag fyller faktiskt år imorgon!" Sa han överlägset.
"Ja jag kommer ifrån en liten by som heter St Davids, som ligger i Wales. Där bor jag ihop med mamma, pappa och tre systrar. Mina systrar gick ut skolan förra året, så nu är det min tur. Jag är en renblodig trollkarl, men bryr mig faktiskt inte om man är mugglarfödd eller vad man nu fasiken är, det kvittar, alla är liksom lika mycket värda. Min yngsta syster är också min bästa vän hon heter Esther och kommer börja på Hogwarts när jag går i trean förhoppningsvis, om det inte visar sig att hon blir en ynk eller något sådant men som det ser ut nu vårdar det gott"
Han var stolt över sig själv och sitt uttalande det kunde ingen ha gjort bättre, i alla fall inte lika bra som en Weatherly. Han hoppades att han hade fått tjejerna att smälta lite grann i alla fall med det där med att alla var lika mycket värda.
Han kollade sedan upp på sin axel och än satt där Paul och nafsade på hans öra.

Iris log mot pojken. Han verkade självgod, kaxig och en aning jobbig på det sättet, men det skulle de nog kunna ändra hos honom. Toby verkade ju ändå vara en snäll kille, men både han och Oliver verkade mest intresserad av Rocky. Henne gillade Iris redan. De verkade vara samma sorts tjej. Hon lyssnade på vad Toby sade.
"Vad kul! Vi får fira dig imorgon då."
Sedan såg hon blygt på de andra och rodnade en aning.
"Jag heter Iris Harper. Jag bor i Oxford med min familj och jag fyller år den 23:e december så de brukar fira mig på julafton. Annars är jag väl ingen speciell.."

Oliver gav till ett kort skratt.
"Ingen speciell? Du vet om att du sitter på tåget till Hogwarts va? Man måste vara gaaanska speciell för att hamna här." Han log brett mot henne så att hon skulle förstå att han inte skrattade åt henne.
"Jag heter Oliver. Folk brukar säga Ollie. Jag bor i en by på Irlands västkust som typ ingen känner till. Jag har två äldre systrar. Jag fyller år i april. Den tolfte."
Han log brett mot de andra.
"Kommer ni från trollkarlsfamilj eller är de mugglare?"

Iris såg på Oliver med stora ögon. Alla verkade så intressanta. Roliga. Iris var inte säker på att hon ville vara här. De hon satt med nu skulle bli de coola. De tuffa. De som alla såg upp till. Iris platsade inte in där.
"Trollkarlsfamilj", sade Iris tyst. "Borde vi inte byta om till våra klädnader snart förresten?"