(Wolfstar) Beautiful Freak

Har aldrig skrivit en fanfiction om dessa pojkar förut haha. Har ingen aning om hur det blev lol.
~
1.
"Alltså jag fattade ingenting av provet.", klagade Sirius som snurrade runt på sin stol.
Han hade varit väldigt road av den där stolen enda sedan Remus gav honom den på sin födelsedag.
Det var en enkel kontorsstol som gick i färgerna röd och guld. Hjulen ändrade då och då färg, ibland var dom röda, ibland guldiga.
"Du kanske borde ha pluggat lite då.", sa Remus och tittade upp från sin bok.
Själv satt han i skräddarställning på sin säng. Det var en ganska oskön ställning, men han gjorde det av ren vana.
"Jag pluggade ju! Lite praktiskt, med Lilys vän.", flinade Sirius.
Remus stelnade till, fnös. Han visste inte vad han skulle svara och försvann därför bakom boken igen.
"Kom igen, Måntand. Var lite social.", sa Sirius och tittade på sin vän.
"Gå och var social med Lilys vän istället.", svarade Remus tyst och försökte koncentrera sig på texten han läste.
Han var töntig nu, det visste han. Men varför visste han inte. Eller så kanske han gjorde det, inners inne.
Lite diskret bet han sig i läppen, önskade att den mörkhårige pojken kunde gå. Lämna honom ifred. Samtidigt ville han att han skulle komma närmare, omfamna honom.
"Nu är du ju bara töntig.", muttrade Sirius och ställde sig upp för att slå sig ned bredvid Remus.
Töntig. Dom hade använt samma ordval för att beskriva honom. Remus kunde inte låta bli att le lite, la ned sin bok.
"Jag vet, förlåt. Men du är så sällan här. Du försvinner alltid med någon främmande tjej!"
Remus ångrade sig så fort orden lämnat hans mun. Lät han väldigt patetisk nu? Antagligen.
Men Sirius bara skrattade, la en arm runt pojken.
"Oroa dig inte, Måntand. Jag är din och endast din ikväll.", svarade han glatt.
Hans ord fick Remus att le. Han tittade på honom, glad över att han fick lära känna denna underbara varelse.
"Jag måste tyvärr läsa klart det här kapitlet. Du vet, Tramptass, vissa bryr sig faktiskt om sina betyg.", sa Remus.
En hög suck hördes från Sirius och han tog boken ifrån Remus, la den under sängen och sa enkelt:
"Nu finns den inte mer."
Remus skrattade till, skakade lite på huvudet.
"Du är konstig.", sa han leendes.
"Du med.", svarade Sirius.
Dom log mot varann.
Remus önskade att han kunde berätta för honom hur fin han är. Och kyssa dom där välformade läpparna som så många flickor har fått smakat.
Men det gick ju inte. Så istället drog han sig diskret undan, bet sig tyst i läppen. Om han bara kunde ta sig in i det där perfekta huvudet och läsa hans tankar.
Då hade allt varit mycket enklare.
~
Ehm. Mer? '-'

jaaa! mend u förstsätter väll på denna? o_O

Jadå. <<<:

när kommer nästa kapitelk?

Jättebra!

När jag kommer på hur jag ska fortsätta. xD

kom på det fort då!

Grymt bra!
*bevakar tråd*

Bevakar ^^

Jätte bra!
Bevakar helt klart!