Raquel och Tom- Första mötet

Tom satte sig på tåget och såg genast ut genom fönstret. Hans mor stod där ute och fjantade sig som vanligt. Vinkade och höll på. Tom vinkade tillbaka lätt generat. Han hade redan lagt upp sin väska på hatthyllan och hade sin svarta pärluggleunge på sätet bredvid sig. Tom var mer nervös än han ville erkänna. Skulle han få några nya vänner? Skulle någon tycka om honom?

Raquel kom gående hand i hand med sin mamma och pappa. De såg lyckligt på sin lilla tös som hade blivit så stor. Hon vände sig om när hon kom fram till tåget till sina föräldar hon tittade långsamt ner på sitt armbandsur, tio i elva. Ja det kanske var bäst att gå på. Raquel pussade sina båda föräldrar och några tårar började rinna ner på hennes ena kind. Hennes pappa satte sig på huk framför henne.
"Det här kommer gå bra Rocky jag lovar dig"
Rocky hade alltid varit hennes smeknamn så länge hon kunde minnas men egentligen hette hon ju Raquel men många tyckte det var krångligt att säga. Raquel nickade försiktigt emot sin pappa och torkade bort några tårar. Hennes pappa ställde sig upp och pussade sin dotters hjässa innan han gav henne en liten skjuts i ryggen.
"Dags att gå nu Rocky!"
Raquel nickade och lämnade sina föräldrar bakom sig och gick på det stora tåget. Hon log emot några elever som precis som hon skulle åka till Hogwarts för första gången. Hon gick på tåget och trängde sig försiktigt fram till den första bästa kupén hon kunde finna. Hon höll buren och sitt bagage nära intill kroppen, för det fanns folk som stal det visste hon och det hade hennes mamma och pappa varnat henne för. Hon öppnade försiktigt kupédörren och fick plötsligt syn på en pojke i ungefär samma ålder som henne själv sittande vid ena fönstret.
"Ursäkta mig herrn, är det ledigt här?"
Hon brukade tilltala folk herrn eller fröken om hon inte visste vilka de var.

Tom såg på flickan. Hon såg snäll ut och kunde säkert vara i hans egen ålder. Kanske var hon en framtida vän?
"Javisst. Sätt dig bara." Han fortsatte att se ut genom fönstret. Samtidigt som han gärna ville bli vän med henne så ville han inte det. Tänk om samma sak skulle hända med henne som med Will om de väl blev bra vänner sedan. Han bestämde sig ändå för att säga något, främst för att inte verka oartig. Han såg upp mot henne och hoppades att hon inte skulle kommentera kontrasten mellan hans isblå ögon och naturligt svarta hår.
"Vad heter du?"

Raquel höll sitt huvud högt och la försiktigt upp sitt bagage på översta hyllan medan hon ställde buren vid sätet mittemot pojken. Hon öppnade försiktigt buren och hennes uggla Ziva började försiktigt sträcka på vingarna och flög och satte sig på bordet framför pojken och studerade figuren framför henne med sina vackra bruna ögon. Raquel log för sig själv medan hon försiktigt satte sig brevid buren, men flyttade den istället så hon kunde sitta närmast fönstret.
"Tack så mycket för er vänlighet sir, mitt namn är Raquel Emily Kinsley, men folk brukar kalla mig Rocky det är lite lättare, vad heter ni då?" Frågade hon vänligt medan hennes blick föll på Ziva.
"Jag tror Ziva gillar er!"

Han log kort mot Ziva, men vände sedan blicken åter mot Raquel.
"Du behöver inte kalla mig sir. Jag heter Thomas Smith. Du kan kalla mig Tom."
Han såg ut på landskapet utanför.
"Ska du börja första året?", frågade han utan att se på flickan. Rocky, var det det hon ville kallas. Lät ganska coolt.

Raquel slängde sin blick på Ziva igen och klappade henne försiktigt över näbben det hade hon gillat, det hade i alla fall försäljaren sagt när hon köpte henne. Medan hon gjorde det så kollade hon upp på pojken som sa något till henne.
"Åh ursäkta mig då" Sa hon ganska snoffsigt, hon brukade inte gilla när folk rättade henne eller sa åt henne att göra speciellt inte främlingar.
Hon nickade ganska kort och visste inte om pojken såg hennes nickning. Så hon tilltalade honom.
"Ja det stämmer Tom, alldeles riktigt, jag skall börja mitt första år på Hogwarts."

Tom höll upp händerna som att be om ursäkt.
"Jag med. Vad kommer du gå i för elevhem? Vet du det?" Han gav sin uggla en godis från sin jackficka
"Vad är din uggla för sort? Min är en pärluggla, men den är bara unge, det är därför den är svart." Han lät sina ljusa ögon möta hennes bruna. Tom kunde inte undgå att säga det. Kunde inte låta bli.
"Vad fina ögon du har."

Raquel nickade emot pojken och antog att hon godkännde pojkens ursäkt man kunde inte gå och vara irriterad på minsta lilla krabat som fanns där i världen hon var ju ändå en ordentlig flicka. Det sade alltid hennes pappa.
Hon hörde pojkens fråga om vilket elevhem hon skulle gå i och hon log emot pojken för första gången.
"Jo jag har läst lite extra om Hogwarts och det är klart att Gryffindor och Rawenclaw verkar vara de elevhemmen som är vettiga!"
Sen vände hon blicken emot Ziva och log emot sin uggla.
"Hon är en kattuggla,och precis som din så är hon bara en unge"
Sedan blev hon lite röd om sina kinder men det märktes inte på grund utav hennes mörka hy. Hon kunde inte säga detsamma det skulle bara låta töntigt och föresten var hon inte riktigt för komplimanger.
"Äh tack antar jag" Sa hon bara och kollade ut igenom fönstret.

Tom nickade frånvarande.
"Jag vill gå i Ravenclaw. Alla magiker i min familj har gått i Slytherin innan dess, men jag vill inte det. Alla verkar så obehagliga där." Tom bestämde sig för att vara mer öppen och lite vänligare. Han tog fram sin kortlek.
"Vill du spela ett parti knallkort?"

Raquel kollar frågande på pojken när han säger knallkort, vad är det. Själv är hon mugglarfödd och har aldrig hört talas om något sådant konstigt, som knallkort. Hon har kan bara sin vanliga familjs spel så finns i sjön, trumf, tecknet, chicago. Så några känner hon till men vad i hela friden är knallkort.
"Ursäkta mig men vad är knallkort?"