Skuggvärld (PR Amaanda och DarkBells)

Amaanda
kan du göra mallen?

Toppen! Jag gör den nu på direkten!

Fullständigt namn: Lia Charlotte Watson
Tilltalsnamn/smeknamn: Lia
Ålder: 17
Utseende:
(Ignorera den jobbiga texten. Hittade inte ett sätt att ta bort den xc)

Personlighet: Tuff tjej som tar för sig och uttrycker sin åsikt. Under de svåra åren har hon lärt sig att sanningen är att föredra framför lögn. Sörjer i hemlighet sin splittrade familj, men ingen ser någonsin henne gråta (eller det är vad hon tror i alla fall.) Tycker om att ha sällskap och hennes största skräck är att bli ensam kvar i den ödelagda världen hon lever i.
Familj: Hennes mamma och pappa försvann för ett fåtal år sedan. Det är mycket troligt att de är döda.
Har också två syskon. Vanilia. Hennes femåriga gulliga syster. Och hennes några år äldre bror Will. Som i början av rollet har en svår skada i sitt högra ben.
Bakgrund: Lia bodde i den rikare delen av London tillsammans med sin familj. De hade ett tryggt och bra liv.
Tills det förändrades. Det går inte att förklara hur, men det hände. Skuggvarelserna förvandlade ljuset till mörker. Solen lyste inte längre lika starkt och träden brann ständigt.
Människorna blev nästan utrotade. Bara några få överlevde.
Lia och hennes familj tog sig ut ur centrum för att sedan hamna på gatan.
När föräldrarna försvann i ett moln av mörker och förstörelse kände sig de tre syskonen förstörda. Men de fortsätter att kämpa sig fram i en värld som inte längre innehåller något hopp.
Övrigt:

Fullständigt namn: Stella Sofie Chandler.
Tilltalsnamn/smeknamn: Stella.
Ålder: 17
Utseende:
Personlighet: Stella är ganska lugn och tyst och bryr sig inte mycket om sig själv. Hon skulle utan att tveka offra sitt liv för sina vänner.
Hon blir nästan aldrig arg men när hon blir det blir hon verkligen det.
Folk tror att Stella inte klarar av att förinta skuggvarelser men tvärtom - det är det enda hon gör.
Familj: Stellas föräldrar lämnade bort henne till ett fosterhem och hon vet inte vilka det var.
Ingen adopterade henne utan hon gick från hem till hem. När skuggvarelserna invarderade staden var hon helt ensam.
Bakgrund: Enligt hennes papper (som hon förvarar i sin ryggsäck) står det att hon föddes i en by strax utanför London och sattes redan efter bara några timmar vid liv på fosterhem.
Sedan började hon att bo på Miss Pergriwes barnhem och sedan efter ungefär fyra år flyttades hon.
Övrigt:

Kan du börja? Ser du bilden förresten? det gör inte jag hehe.. o.o

((Det kan inte jag heller se Men bra mall i alla fall! ))

Yes, I can start ;P))

"Din idiot till åsna", fräser Lia och drar ut svärdet ur det orörliga monstret. En skuggvarelse. Mörk och skräckinjagande, löses upp i en tjock svart rök då eggen avlägsnar sig från dess kropp.
Brodern gör en plågad grimas. Han försöker sig på ett leende, men det slutar i en katastrof. "Aj."
"Du din." Hon biter ilsket ihop tänderna medan hon betraktar vapnet i sin hand. Svart blod droppar från den vassa egg. "Vi har inte råd med några idiotiska skador."
"Som om det var mitt fel", säger han svagt. Hon har fortfarande inte kastat en blick på hans skadade ben. Men hon vet att det är illa. Väldigt illa. De har inte råd med sådant här. Inte dessa tider...
"Du kunde varit försiktig!" Skriker Lia. Hon är fasligt nära till tårarna. Men hon gråter inte, aldrig i livet. Hon vänder sig bort. När hon sluter ögonen ser hon skuggvarelsen. Hon ser hur dess långa klor rispar mot hud. Wills hud. Och hur hon sedan hugger den itu.
Plötsligt känner hon någon röra hennes egna ben. Vanilia. Hennes lillasyster.
"Hjälper du mig att slå läger, Van?" Frågar hon.
Systern nickar.
Det är den perfekta ursäkten.

(( ser du nu? ))

Stella satte ett pistol skott i huvudet på skuggvarelsen. Den började falla mot marken men innan kroppen nuddade den så dunstade den bort i en mörk rök.
Stella torkade bort svetten i pannan innan hon försiktigt närmade sig den blödande flickan som hade lockat till sig monstret.
"Hur är det?" frågade Stella mjukt och satte sig på huk brevid flickan. Hon skakade men tittade tacksamt på Stella.
"Tack", sade hon och tryckte Stellas hand. "Jag är bara glad att du inte förvandlades till en av dom", sade Stella dystert.
"Klarar du dig själv nu?" Flickan nickade och reste sig upp. Stella log hastigt mot henne innan hon började gå mot sitt gömställe. Det var resterna av ett av de få barnhemmen hon hade gillat att bo på. Dörren var sönderslagen och öppningen hade hon täckt igen med massor av plankor och salt så att varken andra människor eller skuggvarelser skulle kunna komma in.
Stella gick till baksidan av huset där ett litet fönster stod på glänt. Hon slank in igenom det och stängde igen det bakom sig. Stella tog upp sin mobil och efter några sekunder sattes ficklampan på. Hon tog upp den och lyste efter lamp knappen. När hon hittat den så stängde hon av mobilen och såg sig om runt i rummet. Köket var ovanligt rent för att befinna sig mitt i en apokalyps och maten stod prydligt radade i skåpen. Stella gick ut ur rummet och kom in i det gammla personalrummet där hon sovde för att de mjukaste sofforna fanns där. Hon la sig ner på sin "säng" och drog en av de gammla stora soffkuddarna över huvudet.

(( I can see it now ;3 ♥))

När tältet - som i ett mirakel - står på plats i den smala gränden, skyddssaltet är utlagt kring öppningen och sovsäckarna placerade innanför, frågar Van en fråga hon inte vill fråga. Men hon måste.
"Vad gör Will? Mår han inte bra?"
Lia sväljer. Hon står med ryggen mot det saltspår som nyss skapats av hennes händer. Några meter bort i mörkret sitter brodern. Han lutar sig mot den mörka tegelväggen. Det ena benet är böjt och det andra utsträckt. Och händerna är knutna. Två nävar som försöker genomborra marken. Det blöder lätt från knogarna och skuggskadan är omöjlig att se. Det böjda benet skymmer hennes sikt.
Hon tittar inte på sin syster då hon mumlar fram ett svar. "Jag vet inte, Van."
Vanilia tar hennes hand. Den är kall, varm och blodig på samma gång.

Stella vaknar upp och sträcker på armarna. Hon kastar en blick på klockan som visar att det är dags för lunch.
Hon gäspar en till gång innan hon beger sig ut i köket.
Stella tar fram en konservburk och öppnar den med konservöppnaren som ligger i en låda bredvid kylskåpet.
Stella visste att hon hade det bra. Bättre än det flesta andra. Hon undrar över flickan hon räddade för någon timme sedan.
Hur mår hon? Sitter hon och fryser med bara ett tält som skydd eller har hon ännu värre blivit dödad av någon skuggvarelse?
Stella skäms över att hon inte hade erbjudit flickan att bo hos henne på barnhemmet.
Stella försöker att inte tänka mer på det medan hon tar en tugga av den saftiga fruktsalladen inne i burken.
Sedan dricker hon upp saften som fanns och torkar sig om munnen. Sedan går hon till barnhemmets sällskapsrum och tittar på de gamla sagorna som personalen brukade läsa för dom.
Stella stryker ena fingret över de nötta bokraderna. Snövit, Askungen, De tre små grisarna...
Hon väljer tillslut Alice i Underlandet, sjunker ner i en av fåtöljerna och slår upp boken.

(( Hur ska de mötas då? ))

((Hmm... I have an idea. .__.
Det skulle vara bra om din karaktär hörde skriket... ;3 ))

"Här." Lia räcker den öppnade pasta-bolognese-doftande konservburken till sin bror.
Han tar emot den med en missnöjd grimas. Inte precis favoriten efter sådär hundra identiska konservburkar med samma innehåll.
När Lia öppnar maten åt sin syster slänger hon en snabb blick mot Wills skada. Benet är inlindat i en brun, smutsig filt. Perfekt för blodförgiftning. Men vad ska han göra? Utan något slags bandage kommer benet att förblöda.
Hon känner ett stick av obehag i hjärtat då hon räcker Vanilia burken. Han kommer inte att klara dig.
"Gott", suckar systern då hon stillat sin hunger en aning.
"Inte precis", muttrar Will och ställer ifrån sig konservburken.
Lia skulle kunna spy då hon känner den äckliga smaken av spaghetti i halsen. Det är helt förfärligt. Hon önskar de haft någon annan mat att...
Ett gällt skrik. En flickas skrik fyller den tysta och mörka världen.

((Flickan du tidigare mötte är i fara och både Lia och Stella springer för att rädda henne? Så möts de x3 What do you think? ))

(( Det blir bra ))

Stella rycker till och spetsar öronen. Ett skrik. Hon reser sig snabbt upp och springer ut i köket och slinker ut genom fönstret.
Skriket hade tystnat och Stella lyssnar efter ett till. Hon småspringer mot det hållet hon hörde skriket och hon hör ett till skrik. Stella snabbar på sig mer.

(( sorry att det blev å kort. hoppas det var okej ))

((Nej, det var jättebra c: Man kan ju inte alltid skriva långt x) ))

Lia handlar snabbt. Plåtburken skramlar mot golvet då den släpps av hennes händer. Hon plockar upp svärdet och störtar ut genom tältöppningen.
Men en hand tar tag i hennes. Greppet är hårt. Hejdar henne.
"Du går ingenstans, Lia", väser Will. Orolighet, ilska och smärta speglas i hans ansikte. "Det gör du bara inte."
"Du skulle gjort samma sak!" Skriker hon ursinnigt. Skriket i natten tar fart igen.
"DU VET ATT JAG KOMMER DÖ!" Hon hoppar till. Styrkan i hans röst är obeskrivlig.
Lia biter sig hårt i läppen. Hon vet inte vad hon ska ta sig till. Vanilia tiger. I tystnaden som breder ut sig mellan dem hörs skriket. Det är ett plågat skrik. Det slutar aldrig.
Hon rycker åt sig handen. "Jag kommer tillbaka snart."
Sedan lämnar hon dem.