Privat roll c:

Tippy

Om vi kör med mall kan du göra den snäälla?

åh, okey c:
men brukar alltid glömma nått, haha.

Namn:
Kön:
Personlighet:
Bakgrund:
Övrigt:

Namn: Sara Karlsson
Kön: Kvinna
Personlighet: Är alltid snabb att döma, fem sekunder räcker för att veta hur personen är... Hon tycker det är onödigt att prata med massa nya människor. Men till sina vänner är hon riktigt lojal.
Bakgrund: Hon började snatta i tioårsåldern för att få vara med i "gänget" sedan blev hon fast i det. Hon älskar att ha alla sinnen på topp som hon har då. Hon har åkt fast för det två gånger.
Hon har även hållit på med att ta cyklar, men just nu är hon fri.
Hennes mamma har inte riktigt orkat bry sig sedan pappan dog och Sara har länge fått klara sig själv.
Övrigt: Har en hund vid namn Trix, en golden retrver.

Namn: Jack Pellegrin
Kön: Manligt
Personlighet: Han är verkligen ingen man lägger märke till i första taget. Jack kan verka som tyst och känslokall, men det är mest därför att ingen pratar med honom. När man väl börjar prata med honom och tar tiden är han ganska trevlig. Men oftast är han en 'wallflower', som mer gillar att betrakta andra än att vara med.
Bakgrund: Han har haft en relativt normal uppväxt. Jack har dock aldrig haft en vidare bra relation till någon utav sina 6 syskon eller föräldrar. Han trivs bäst ensam.
Övrigt: Han har en papegoja som följer med honom överallt, Nooki.

Öhh, ja bah börjarrrr... Jag börjar lite random bara.

Sara stängde försiktigt igen dörren till sin lägenhet för att inte väcka grannarna. Klockan var närmare midnatt och hon borde verkligen sova, men helt enkelt kunde hon inte.
Trix skällde upphetsat men det räckte med en blick för att tysta honom.
Dom gick ut och den kyliga nattluften omfamnade dom genast. Den drog sig ner i lungorna och gjorde Saras hjärna iskall, iskall men helt kristallklar.
Vissa fönster lyste, andra inte. Som vanligt undrade hon vad som hände bakom glasen.

Tystnad. Det var ett tag sedan han hade kommit ut hit. Men det var det han brukade göra när allt började falla i hans liv. Han kollade ut emot den mörka tallskogen, hit far brukade ta honom när han var liten. Då det bara var han, mor och far. Det var nog en utav de ljusa perioderna i hans liv. Nooki flög runt ibland trädkronorna. Det skapade en slags vacker kontrast när hennes klara orange färg speglades emot dem mörkgröna tallarna.

Sara gick snabbt och stadens ljus försvann sakta bakom henne.
Trix gick lös och nosade försiktigt bland buskarna. Plötsligt stannade han och bara stirrade ut i mörkret, nästa sekund började han småspringa. Detta upprepades om och om igen. Sara skrattade lite åt hans lustiga lek.
Snörena på hennes skor hade gått upp så hon satte sig ner och knöt dom igen. Sedan gick hon och satte sig på en fuktig stubbe. Hon såg inte Trix som sakta började tassa iväg mot skogen, hon var för upptagen med att tänka på sina egna problem.

[kan dem inte typ hitta en död kropp då kommer polisen så tror alla att dem dödat hen. eller jag vet inte :c]

Nooki tjöt av lycka. Jack hade inte haft tiden att släppa ut henne på ett tag nu, så hon hade varit fast i sin bur längre en vanligt. Han följde henne med blicken. Nooki flög allt högre och synen av de fick Jack att le. Efter ett tag så flög hon ner och landade graciöst på hans axel. Hon var en ovanligt fin fågel, brukade många säga vilket var sant. Nooki skulle alltid vara där Jack var, annars blev hon orolig.

[Jo det blir jättebra!]

När Sara suttit på bänken i några minuter bestämde hon sig för att gå hem. Hon visslade på Trix, men han kom aldrig, och i vanliga fall var han där som en kanonkula.
Hon ropade ett par gånger och för varje rop slog hennes hjärta typ hundra slag snabbare.
Med hjärtat i halsgropen började hon småspringa. Det blonda, lockiga håret studsade mot hennes rygg i takt med hennes steg. Det var då hon såg honom. Han satt glatt viftandes på svansen och studerade en kille och en.. som det såg it som, stor papegoja.
-Trix, här, fräste hon och lydigt gick han och satte sig brevid henne, Hej, sa hon prövande till killen.

Jack studerade flickan. Han undrade vem hon var och vad hon gjorde här, så långt in i skogen. Han hade aldrig träffat någon annan här då det oftast var hans frizon ifrån verkligheten. Han försökte le emot henne för att verka trevlig, men det liknade nog mer utav en grimas.
"Hey" sa han lugnt. Nooki kollade missnöjt på hunden och kraxade högt och flaxade hotande vingarna.
"Lugn, jag kommer inte låta hunden göra något med dig." sa han försiktigt. Hon lugnade ner sig lite och buffade sitt huvud mot hans. Det var hennes sätt att visa kärlek.