Hungergames

Ett roll mellan mig, kanelpumpa och luna_rav.

Mall:

Namn:
Ålder:
Distrikt:
Utseende:
Vapen:
Familj:
Frivillig:
Övrigt:

Namn: Vera Swann.
Ålder: 16
Distrikt: 3
Utseende: blont hår, ganska långt, smal, fräknar och en liten mun. Gröna ögon. Klär sig oftast i svart.
Vapen: pil och båge, kniv.
Familj: har en mamma, som jobbar hela tiden, och en hund, schäfer.
Frivillig: nej.
Övrigt: är blyg och tyst.

Namn: Alicia Miller
Ålder: 14
Distrikt:2
Utseende:ljus hud, ljust hår och ljusblåa ögon
Vapen: Svärd och kastkniv
Familj: Storebror, Kim
Frivillig:Nej
Övrigt: Föräldrar är mördade och gillar att busa och klättra i träd

Namn: Daisy Oak
Ålder: 15
Distrikt: 7
Utseende: Mörkt tjockt vågigt hår till armbågarna, bronsfärgad hy, bruna stora "rådjursögon" och tjockare lätt vinklade ögonbryn.
Vapen: Yxa, kan också göra bra fällor.
Familj: Mamma, pappa och lillebror som är 9 år.
Frivillig: Nej
Övrigt: Daisy är väldigt lugn, och jordnära. Stressar sällan upp sig, och förstår att Hungerspelen är något som bara måste "avklaras", även om hon inte tror att hon kommer vinna.

(Förlåt att det tog lite tid innan jag skrev, var först i stallet.)

Jag vill nog helst inte börja... Var så himla länge sedan jag rollade på detta sätt, så det vore typ skönt om någon annan började så jag får "se" lite hur det går till

Jag vaknade av väckarklockans gälla signal.
Jag slog upp ögonen och tryckte halvsovande på "snoza" och somnade direkt om.
När väckarklockan ringde igen och jag råkade snegla en blick på den hoppade jag till.
11.30, jag skulle snart komma försent till slåttern!
Jag hoppade upp ur sängen och tog på mig ett par svarta jeans och en mörkblå stor tröja matchad med svarta kilklackar.
Jag kammade mitt bruna hår [ändrade hårfärgen] och satte lite smink i ansiktet.
Jag hatade att man måste se bra ut när det var slåtterdag!
Jag kutade ner för trappan och tryckte i mig en macka och ett glas oboy.
"Jag går till slåttern!" Ropade jag över axeln till mamma, men det enda jag fick tillbaka var en grymtning.
Jag hoppade på cykeln och cyklade fort iväg.
När jag kom fram dit hade dom redan valt en deltagare som stod och skakade där på scenen.
Innan jag ens han pusta ut ropades Vera Swann upp.
Jag pustade upp innan jag upptäckte att det var jag.
Jag stirrade framför mig och började långsamt gå mot scenen.
Kvinnan där framme såg förskräcklig ut, men log ett smörande leende mot mig.
Jag hamnade i distrikt ett, tillsammans med en Biffig kille som såg ut som att han hade kunnat bryta ett träd på mitten om han velat.
Vi skakade hand och gick av scenen.

-

Förresten, kan vi tre vara vänner?
Blir roligare då

Okej, jag skriver väl lite nu vi får se hur det blir... Skrev jag lite väl långt nu?

"... och tänk om det blir du som blir vald!", min lillebror Evan pratade oavbrutet. Jag suckade tröttsamt, även fast jag visste att han bara var orolig.
"Hur många gånger ska jag behöva säga det, chansen är så pytteliten...", sa jag och stoppade en sked vetegröt i munnen. Evan tystnade, jag kunde se på de stora bruna oroliga ögonen att han var långt ifrån övertygad.
Mamma kom in i köket, med pappa gåendes bakom. Jag såg att mamma hade gråtit. Hon blev alltid lika nervös under Slåttern, och Evan hade antagligen ärvt den ganska dumma egenskapen av henne. Pappa, med sin stora kroppshydda, stannade i dörröppningen. Han var skogsarbetare, och det var på trädens stammar han tog ut sin vrede. Hemma var han annars tyst som en klippa.
Just nu låg tystnaden tung i köket. Alla var tysta.
Väntandes.

Efter frukosten gick jag med grannflickan Sunnie till Stadshuset. Mina familj skulle förstås också dit, men jag var den enda som... kunde vara en deltagare av det kommande årets spel.
"Är du nervös?", frågade Sunnie, hennes rosa blommiga klänning hade fått en fläck på fållen som hon intensivt försökte gnugga bort med tummen.
"Nej.", suckade jag. Sunnie frös i rörelsen, och såg upp på mig.
"Inte jag heller.", ljög hon. Jag hade nästan lust att skratta, för att lögnen var så tydlig som bara en dålig lögn kan vara.
Sunnie var ett år yngre än mig, så henne kunde man väl inte klandra. Men hade jag varit nervös inför förra året? Jag kunde knappt minnas.

Vi ställde oss i en kö. Sunnie stod tätt bakom mig, och jag kunde föreställa mig hur hennes blick vinklades åt alla håll och kanter. Jag gäspade. Evan hade hållit mig vaken nästan hela natten fram till gryningen med sina nervösa frågor och mardrömmar.
Jag förstod inte vad han fruktade? Hans namn låg ju inte ens i en av de runda glasskålarna.
"Handen, tack.", sa en kvinna helt klädd i vitt. Jag sträckte fram den, och min blick föll på scenen.

Skulle vi vara vänner, för nu skrivet jag typ så.

-

Jag stirrade på kvinnan framför mig.
Hur kunde hon le?
"Det kommer bli så kul! Tycker du inte?"
Hon gnuggade sina händer och log mot mig.
Jag svarade inte, kunde inte få fram ett ljud, så jag nickade kort och hon gav till ett skratt som lät som en hunds ivriga skällande efter mat.
Efter ett tag blev jag visad in till ett stort rum med en vit fluffig säng.
Den såg väldigt inbjudande ut men jag la mig inte där.
I stället kollade jag vidare på rummet och upptäckte ett litet bord med en fjärrkontroll på.
När jag studerade den närmare upptäckte jag små symboler med skor, klänningar, byxor, tröjor och ytterligare några knappar.
Jag tryckte på byxorna och en dörr öppnades med ett stort urval med olika sorters byxor dök fram. Jag tog på mig ett par tajts, svarta och ett par blåblommiga shorts över.
Sedan tog jag på mig ett svart linne.
Sedan gick jag ut.
När jag tittade åt vänster upptäckte jag plötsligt att Alicia stod en bit ifrån mig.
Alicia!
Min bästa vän!
Jag skulle bli tvungen att slås med henne, kanske till och med döda henne...jag hoppades att jag skulle dö innan jag skulle vara med om det.