PRS(Dragon Fantasy)

Som titeln säger; Ett privat rollspel mellan mig och Vildvittra(Hello there!). Och jag vet, jag är den bästa på titlar xD (Eller inte)

Mall:
Namn: Nalel Ararr
Ålder: 47
Kön: Kvinna
Ras: Hob
Utseende: Nalel ser yngre ut än vad hon är och uppfattas också vara yngre på grund av sin längd. Hennes kroppshydda är smal och liten, som de flesta hobers. Och hennes hår är rödblont och väldigt lockigt. Ansiktet är fyrkantigt och ögonen är mörkbruna och stora.
Hon klär sig i enkla och slitstarka kläder, men hon har aldrig något på fötterna.
Personlighet: Nalel är en ganska nyfiken hob och tycker om att lära sig saker om andra raser och platser, hon tycker även om att möta och besöka dem. Hon är oftast glad och trevlig av sig förutom då det är allvarliga saker.
Familj: Hon har sin gamla mor och far som hon tar hand om lite, samt sin storebror som flyttat hemifrån och lever med sin familj.



Ja det får duga^^

Namn: Meira Narlbeth
Ålder: 20 år
Kön: Kvinna
Ras: Människa
Utseende:

Klädnad:

Personlighet: (Skriver inget då de brukar ändras för mig xD)
Familj: Hennes far var en av de många soldater som dog i kriget mot Sauron. Hennes mor tog sitt liv då hon fick beskedet. Meira var endast ett barn på några månader.
Övrigt: Aragorn tog hand om henne och mången föräldralöst barn, som förlorat sina föräldrar i striden. Till slottet för att skötas, uppfostras och skaffa sig ett yrke. Meira tränades till soldat, då de upptäckte att hon hade fallenhet för detta och hantera vapen.

(Börjar väl rollet med att de kanske kommer till Nalels by för att samla soldater? xD)

Nalel hade precis ätit sin andra frukost tillsammans med sina föräldrar då hon gick ut. Solen stod högt upp på himmelen och ljud och liv hördes överallt. De små barnen lekte och fåglarna kvittrade. Allt var som vanligt.
Eller, Nalel visste att det bara var skenet som bedrog en aning. Alla äldre i byn, inklusive henne visste att soldater skulle komma till deras by idag, de skulle samla folk ifall oroligheter bröt ut.
Nalel var faktiskt en aning upphetsad för detta, hon hade nästan aldrig träffat människor, i alla fall inte på väldigt lång tid, och det hände nästan aldrig deras by något. Hon började gå mot skogskanten för att hålla utkik lite.

(Jepp så kan vi göra xD)

Meira satt framför Bearn på hans häst medans hennes leddes där bak. De hade varit ett orcanfall och Meira hade fått ett svärdshugg i armen. Hon hade förlorat mycket blod och bandaget var rött. De hade alla sina sår men de var inte långt från hobbyn där de skulle hämta soldarter så de tänkte ta hand om de sårade där.
De kom inridande oh soldaterna hoppade av sina hästar.

Nalel behövde knappt sitta och titta mot skogen i en kvart innan ljudet utav hovar och människor hördes. Hon studerade alla soldater, de verkade inte lägga märke till henne, kanske för att hon var klätt i grönt denna dag och var tyst som en mus. Hon smälte in. Och soldaterna verkade upptagna av sina sår.
Så fort alla var förbi henne reste hon sig och gick så snabbt hon kunde tillbaka till byn, så snabbt det nu gick för en liten hob.

Bearn drog av Meira och såg sig om runt hoberna, de var alla mycket små och såg upp med stora ögon på den storväxta mannen med den avsvimmade kvinnan i hans famn.
Han ser en hob komma ur skogen och stannar henne, "Har ni en läkare?" frågade han och såg på henne, eller någon som kunde sköta svärdshugg.

Nalel stannade upp och var tvungen att böja sig bakåt en aning för att se på mannen med kvinnan. "Ja, kom jag tar er till honom" sa hon snabbt då hon såg att kvinnan var skadad.
Hon började gå emot ett litet hus, det var den gamle Angus som bodde där. Han var som byns läkare. Hoben öppnade upp sin dörr samtidigt som Nalel började gå, han hade nog hört all uppståndelse.

Bearn nickade tacksamt och log lite mot bobflickan, "Tack." sa han och sedan kom de fram till läkaren och blev insläppta. Bearn fick böja sig rejält och ingen säng var stor nog åt Meira så läkaren bad hobflickan att fixa en bädd.

Nalel for genast iväg i huset och drog fram några täcken fylla med dun och bredde ut på golvet som fick tjäna som madrass. Hon la sedan dit en massa kuddar som nog skulle räcka och sedan några täcken till som kvinnan kunde ha över sig.
Angus visade mannen med kvinnan till bädden och plockade fram lite verktyg.

"Tack, vad heter du?" sa Bearn vänligt mot flickan och lämnade bädden efter att han lagt Meira där, för att läkaren skulle kunna se över hennes sår. "Är du bra på krigsskador?" frågade han sedan läkaren som kommit tillbaka.