Hjälp mig att fånga gudarna

Detta är min andra fanfiction. Min första får ni också gärna läsa. Den heter "Min kärlek till dig". Men den här heter "Hjälp mig att fånga gudarna" Den handlar om elva åriga Tindra som får sitt brev från Hogwarts. Hon blir överlycklig! Det visar sig att hon inte har en droppe magist blod i sig. Hur går det då?




Kapitel ett: Brevet


På lingongatan 27 ser man en mugglare vid namn Tindra. Hon är elva år och har ingen aning om vad som är på väg till just henne förens hon ser en svart prick borta i horisontern. Hon är förstås van vid konstiga saker. Dem ser hon varje dag. Det är inte ovanligt att man ser henne här vid fönstret och dagdrömmer. Men just dem här prickarna fångar hennes uppmärksamhet. Det var inte löv som hon hade trott utan ugglor. De var på väg hitåt. Dem landar snyggt på fönsterkarmen. Hon rycker loss breven vid deras ben av upphetsning. Ett till henne och ett till hennes tvillingsyster Laila. Hon rusar ner till köket. Hon ger det ena brevet till Laila och sliter upp det andra själv. Det var adresserat väldigt nogrant, Till Tindra Howling, lingongatan 27, det största sovrummet. Hon hade läst böckerna om Harry Potter, men det här kunde väll endå inte vara ett brev från Hogwarts. Hon läste det och ja, det var ett brev från Hogwarts. Hon läste det flera gånger.


Till Tindra Howling!

Du har fått en kallelse till skolan Hogwarts för häxkonster och trolldom. Boklistan ligger med i brevet.


Du behöver:

Grundhistorik i trollkonst årskurs ett, av minerna MCgonagall.
Förvandlingar och andra saker, av Miranda Huling.
Trolldryckskonstens historia av Horace snigelhorn
Klädnad
Trollstav, trollspö
Husdjur är frivilligt

Förstaårs elever får inte ta med egen kvastkäpp.



Tindra blev överlycklig och tänkte ropa på Mrs och Mr Howling när hon kom på att de var ute och köpte skor och andra saker


Mr och Mrs Howling blev oerhört förvånande när båda deras döttrar kom rusande emot dem och tjatade om något Hobvorts. När de äntligen förstod några begripliga ord så körde dem, de till London och lämnade dem där.
"Titta där ett ställe som heter den läckande kitteln, var det inte där vi skulle gå in?" Frågade Laila, "Naie jag ser inget" svarade Tindra men innan hon hann prata klart så drog Laila in henne i en osynlig dörr. Där inne var det massor av konstiga människor men trollstavar. Laila gick bara vidare och sa att jag skulle trycka på en speciell tegelsten. Jag hade läst i boken att det var då Diagongränden visade sig. Men muren blev lika orörd som för och vi bara stod där och gapade. Enligt boken skulle vi ju in i gränden nu med ingenting hände. Jag tröck igen men ingenting hände.

Mer! Bevakar

Tack kommer mer så snart jag har några till läsare

Jätte bra!

Kapitel två: Diagongränden



Vi stod där och jag tryckte och tryckte men ingenting hände. När Laila kom och tryckte så funkade det. Jag undrade varför inte jag kunde trycka. Jag glömde helt bort att titta på Diagongränden så jag märkte inte att vi kom fram till den nya bokhandeln i stan. Vi fick det vi ville ha och gick vidare mod klädbutiken. Där var det något annat som fångade min uppmärksamhet, en pojke i min ålder gick in i butiken. Jag satt mig på stolen bredvid honom och började försiktigt, "Hej jag heter Tindra Howling och är elva år." Pojken hörde inte riktigt utan satt och dagdrömde som jag brukade göra. "URSÄKTA!" en gång till men lite starkare. När pojken äntligen tittade upp så upprepade jag "Jag heter Tindra Howling och är elva å... AJ!" Kvinnan som satt på min klädnad hade stuckit en nål i min arm. Hon sa ursäkta och fortsatte. Pojken började fnissa men slutade när han såg min min. Han svarade istället "Jag är Teodor Ginget, elva år" Teodor sjönk ner i sin dagdrömning igen. Vi gick där ifrån för att köpa trollstav. Jag behövde bara prova en så det gick ganska fort. Den var 11,5 tum, pilträ, vilie hår som kärna. vi gick och köpte husdjur. jag köpte en katt som jag döpte till Hirre. Vi åkte hem i lugn och ro, men väl hemma så kom jag på att jag bara hade tänkt på Teodor. Han var min vän det visste jag. Men det konstiga var att vi var så lika. Jag visste att jag inte var kär men det kändes nästan så.



Hoppas ni tyckte det var bra och spännande

Tänk på att dela in texten i stycken men annars bra!