PRS mellan Luna_rav och Nadja_Gryffindor

Cilla, Distrikt 1 Slåtter
Jag öppnade mina ögon. Jag gled ur sängen, bäddade den och gick bort till det stora fönstret i mitt rum.
Jag tittade ut över distrikt 1, jag bodde i den rikare delen. Min blick stannande på kyrktornet. Det hängde en stor klocka där, tjugo i elva. Nej. Jag hade vaknat sent i år igen. På slåtterdagen vaknar jag alltid sent. Jag klär långsamt på mig en fin grön klänning.
Vi går till slåttern tillsammans, jag och min far. När jag ska gå in i 13 års fållan tittar vi spänt på varandra en liten stund, far vänder sig om och går bort till publiken. Jag ser mig omkring i fållan, många av dom som står här är stora och starka vilket jag inte är.
"Glatt hungerspel och må oddsen alltid vara på er sida" kvittrade Sanhia "Damerna först!" Handen åkte över lapparna i glaskulan, hon grep tag i en av dom. *Det kommer inte bli jag, mitt namn står bara på två av lotterna, oddsen kan nästan inte vara bättre.*
"Den kvinliga deltagaren från distrikt 1 är ... Cilla!" kvittrade Sanhia "Kom fram!"
Nej, nej det får inte vara sant. Jag backade några steg, personer puttade fram mig till scenen. Jag tog ett djupt andetag och insåg att någon säkert kommer vart frivillig för mig. På spagettiben går jag upp för trappan till scenen. Sanhia hälsar god dag med mig
"Några frivilliga?" frågar hon. tyst ingen är frivillig. "Så pojkarna." Handen for än en gång över lapparna i en glaskula. "Mardin Hertz" En mellan stor pojke går lugnt upp till scenen. "Jag tänker vara med även om någon är frivillig" sa Mardin med ett flin. Ingen är frivillig "Våra deltagare är Cilla och Mardin Hertz! En varm applåd!" Publiken börjar applådera. Några vakter kommer och för mig till tåget.

Erik, Distrikt 2 Slåtter

Jag gick till träningslokalen. När jag kom fram var klockan nio, nio andra killar var redan där.
”Tja” sa jag till dem. ”ledsen att jag är sen”
Vi satte igång att träna på att kasta knivar. Det är inte det jag är bäst i men kniven kom bara ca 10 cm fel. Vi fortsatte att träna och byte modell på knivarna då och då. Klockan elva låste vi lokalen och började springa runt en äng, vi slutade inte för än klockan var tjugo i ett. Då skyndade jag mig hem, jag duschade under det kalla vattnet, varmvattnet var dyrt. Och klädde mig i rena kläder.
Kvart i två gick jag till torget, det var redan många människor där. Jag ställde mig lång bak bland trettonåringarna

”Glatt Hungerspel och må oddsen alltid vara er gynnsamma” kvittrade Clarky Santh ”Damerna först” Hon tog upp en lapp, läste namnet, en applåd kom ”Frivilliga?” frågade Clarky. Ett tjugotal händer stack upp ”Du där, vad heter du” En smal, stark tjej gick upp på scenen ”Derby Nymo” sa hon.
”Den manliga deltagaren från Distrikt 1 är … ” Jag var riktigt nervös. Handen gled över lapparna, fingrarna stannade vid en lapp. Hoppas mitt namn står där. Clarky vecklade ut lappen. ”Flastian Pitel” Nej, nej, det var inte mitt namn. Ännu mer hemskt var att jag vet vem Flastian är. Flastian är en av dom som kommer till träningslokalen varje dag. Det hjälpte inte att mitt namn stod på tio av lapparna.
Flastian gick med långa steg upp på scenen.
”Frivilliga?” frågade Clarky. Händer sträcktes upp, jag tittade runt mig, min hand såg så liten ut bland hundra andra händer. Clarky skulle inte se mig, hon skulle inte välja mig. En idé började ta form i mitt huvud … Snabbt sprang och knuffade jag mig genom mängden, armar höll fast mig men jag slet mig loss. Till slut stod jag på marken framför gången ingen stod i närheten av mig, hon skulle se mig nu.

”Vänta!” skrek jag, alla tittade mot mig. Jag sänkte rösten lite nu, alla såg mig ändå. ”Det är många som är frivilliga … Kan du lotta bland dom också?!” Clarky så förvånad ut. ”Nej” sa hon bestämt ”Jag väljer vem som får åka!” Det funkade inte.

”Den manliga deltagaren är … DU!” Jag tappade hakan. Långsamt tittade jag upp på henne för att säga tack. Mitt leende frös till is. Clarkys hand pekade på en annan kille. Pojken gick förbi mig och upp på scenen. Någon annan skulle få vara med i Hungerspelen, någon annan, inte jag. Jag som hade tränat hela livet.

Jag satte händerna i fickorna, något hårt låg där. Jag kramade knivens blad med handen. Rött blod trängde fram vid knivens egg. Jag torkade bort bladet på byxorna.
Långsamt siktade jag, kniven skulle träffa i ryggen. Jag snärtade snabbt med handen och kniven flög iväg, den gick genom en båge i luften och träffade pojkens rygg. Killen föll till han låg på golvet i en hög. Blodet forsade fram vid kniven och en mörk fläck bildades. Han skulle vara död snart även om kniven inte träffade hjärtat.

”Jaha” pep Clarky lite tveksamt. Antagligen var hon rädd för att få en kniv genom sig. ” Ehm … Jag tror att vi har en ny manlig deltagare, kom fram.” Jag gick upp till scenen. Mina ben darrade lite av ilska. ”Erik” sa jag kallt när jag stod bredvid henne. ”Distrikt 2s deltagare i den 58de Hungerspelen är” sa Clarky ”Derby och Erik!” Vi gick till tåget med vakter runt oss.

Fred, Distrikt 4 (Förresten Nadja... Erik är i d 2. Kolla på den näst sista raden. då skrev du d1)

Jag gick runt i rummet och försökte komma på hur jag skulle göra om jag blev vald. Springa upp i ett träd och gömma mig? Eller slås som idioterna i d 1 och 2? Jag visste att det var en otroligt liten risk att jag skulle vara med. Men jag har lärt mig att man inte alltid kan vara helt hundra.
"Fred gör dig i ordning nu!" Hörde jag min snälla mamma säga genom väggarna. Det var mycket jag behövde göra jämfört med de vanliga dagarna. Jag satte på mig den ljusblå skjortan och mina mörka byxor. Efter det fick jag kamma mitt ljusa hår noggrant. duschen funkade inte så jag fick försöka göra så att mitt hår inte såg flottigt ut. Efter det gick jag till det lilla köket och tog makor och vatten.
"Hur mår du?" Frågade min mamma och hällde upp ett till glas vatten.
"Fint..." Sa jag med rädsla i rösten.
"Det kommer att gå bra. Du har inte en så stor chans." Sa hon och tog tag i min hand. Jag log svagt.
"Men inget är omöjligt." Svarade jag dystert och gick ut ur huset efter jag sagt adjö. Jag gick till torget med alla andra och ställde mig vid de andra trettonåringarna. Jag kollade runt mig. Det var fler människor i stan än vad jag trott. En sminkad kvinna kom upp på scenen.
"Hejsan alla kära ungdomar och äldre. Mitt namn är Melrose Parkes och ska leda årets deltagare." Sa hon och log ett brett leende. "Så ska vi se här... Eftersom alla andra distrikt tar damerna först kan väl vi köra tvärt om i år?" Sa hon och tog handen i den stora glaskulan för herrar. Hon tog en vit lapp med svarta bokstäver på. Det började regna. "Årets deltagare för herrar är... Fred.." Jag hoppade till. Det var ju... bara en hans att det skulle bli jag... Men jag började gå framåt skakande.

Donny Distrikt 7 Slåtter
Pinnen träffade mig i magen, hårt. ”Det är inte sovmorgon idag!” sa mamma. Jag tittade på den smutsiga klockan som låg på golvet, klockan var fyra på morgonen. Jag skyndade mig att sätta på kläderna. För att komma till skogen där våran familjs träd fanns behövde man gå långt.

Klockan fem var jag framme. Jag lossade min yxa från bältet och började hugga ner ett träd som tillhörde vår familj. Det var en gran. Tallar var dyra och det tog lång tid för dem att bli stora medans granar var ganska billiga och man fick inte så mycket trä eller pengar från dem. Granens taggar piskade mig i ansiktet men jag var van. Granen föll och jag högg bort grenarna, la dom i en stark tyg påse och högg trädet i mindre delar jag skulle hugga dem till fina ved bitar sen. Ved bitarna staplade jag i högar innan jag började hugga ner en till gran.

Jag gick hem, vägen var lång och träden var tunga, på vintern byggde man ibland slädar att ha all ved på men det fans ingen snö just nu. Jag tappade vedbitar då och då men jag stannade och tog upp dem.

När jag kom hem var klockan tolv, jag la ved bitarna i vårt lilla förråd, det var inte så trångt allt fick lätt plats. Jag satte några plankor framför ingången till förrådet, dörrar var dyrt.

Jag satte mig på marken framför huset och började ta bort baren från grenarna, barren la jag i en burk och dem skalade grenarna la jag i en hög på marken. När barren var borta på alla grenarna gav jag barren till mamma, hon skulle göra soppa av dem, soppan bestod av barr och vatten kanske något annat vi hade hemma ibland, vi åt den här soppan till lunch och middag var ända dag.

På väg till torget tvättade jag mitt ansikte och mina händer i en bäck, vattnet var ljummet och brunt.

På torget hade människor samlats, en varelse med långa morrhår och det blå håret i en snurrad fläta runt huvudet, flätan gick på toppen av huvudet och försatte några decimeter upp i luften där den slutade.

”Glatt Hungerspel och må oddsen alltid vara er gynnsamma!” pep Falthisia ”Damerna först” Handen tog snabbt upp en liten ihop vikt lapp. Vecklade ut den. ”Den kvinnliga deltagaren är Sabina Tris” Några klappade halvhjärtat i händerna.
”Den manliga deltagaren är…” Hon tog snabbt upp en lapp. ”Donny McDonalds” Det är mitt namn, till och med mitt efternamn. Hur kan hon veta mitt namn?
Jag går upp på scenen, jag måste skaka hand med Sabina.
”Distrikt 7 deltagare i den 58de Hungerspelen är” pep Falthisia ”Sabina Tris och Donny McDonalds” Vi gick till tåget.

Bea, Distrikt 3 Slåtter
Jag springer mot ymnighetshornet.
Rycker åt mig en väska.
Den är tung.
Jag vänder mig om.
Springer bort från blodbadet.
En deltagare faller framför mig.
Död.
Jag snubblar på den döda.
Slår i marken.
Får den dödas blod i munnen.
Kan inte andas.
Blodet stryper mig.
Jag kräks.
En av deltagarna ramlar ut ur min mun.
Död.
Deltagarna förvandlas till maskar.
Maskarna äter upp mina öron.
Jag flyr.
Springer.
Trött.
Stannar.
Törstig.
Öppnar väskan.
Hoppas på vatten.
Stenar.
Väskan är full av sten.
Jag förvandlas.
Till sten.
Jag blir hård.
Hungrig.
Hungrig på människokött.
Ingen i närheten.
Ser ner på mig.
Tar en tugga.
Äter fingrarna.
Händerna.
Fötterna.
Armarna.
Benen.
Magen.
Hjärtat ramlar ut.
Det stirrar hånfullt upp mot mig.
Jag sliter av mina ögon.
Stoppar dem i munnen.
Sväljer.

Jag slår upp ögonen. Filten är blöt av svett och jag darrar.
Mardröm. Slåtterdag. Två ungdomar från Distrikt 3 kommer antagligen att dö.

Jag går upp. Klättrar upp på taket genom det stora hålet i taket. Klockan ser ut att vara vid tre tiden. Jag snurrar på propellern som sitter på taket. Svaga vindar fångar upp den. Den snurrar runt, runt, långsamt men den snurrar.

Jag går ner in i huset igen. Jag sätter mig vid en bunt med sladdar kopplar ihop den stora sladden med en av dem mindre, lampsladden. Lampan lyser dämpat uppe i taket.

Jag tar fram en nål och tråd. Jag lagar hål på den gråa stickiga filten. Nålen sticker mig i fingret och lite blod blandas bland smutsen på mina fingrar. Jag tänker på mardrömmen, när jag får munnen ful med blod. Jag mår dåligt men jag fortsätter att sy. Efter krångel med nålen och tråden som gick sönder ett antal gånger är hålet lagat.

Jag går mot torget, förut gick jag förbi mammas och pappas hus och sa hejdå till dem, man vet aldrig vad som händer. Någon tar blod från mig.

”Glatt Hungerspel och må oddsen alltid vara er gynnsamma” kvittrade Luceci Hawt ”Damerna först” Luceci hade lila skin med silver mönster. Hennes lila hand grep tag i en lapp. Inte jag, inte jag.
”Bea” Nej. Mardrömmen far omkring i mitt huvud. På ostadiga ben går jag upp för trappan till scenen, i Distrikt 3 är den extra lång och det tar ett tag att gå upp. Jag försöker se självsäker ut, jag tror att jag misslyckas.

”Distrikt 63 kvinnliga deltagare i den 68de Hungerspelen är Bea” kvittrar Luceci glatt ”och den manliga deltagaren är…” Inte nån jag känner. ”Kim Deq” Inte någon som jag känner. Kim gick upp på scenen.
Vi gick mot tåget.