Min kärlek till dig

Hej det här är min första fanfiction, Min kärlek till dig.

Författare: Parva Fortemque
Titel: Min kärlek till dig
Språk: Svenska
Huvudpersoner: Lilja Wiclind, Neckra Wiclind och Dorth Rolmotch
Handling: Lilja Wiclind går sitt tredje år på Hogwarts när Horogo Malfoy förolämpar mugglaren Dorth Horogo, han har retat. Lilja som är i slytherin fast tycker synd om mugglaren läser i De Daily Prophet om mugglaren faller för honom men vad ska Mrs och Mr Wiclind säja? De tycker bara rent blod är rätt!



___________________________________________________________




Kapitel 1. Resan till Hogwarts.


Jag kommer ihåg den dagen jag satt på mig sorterings hatten och den precis skulle sortera mig i Rawenklav när jag skrek till. Jag tänkte Slytherin snälla Slytherin. Jag tyckte att Slytherin var det sämsta elevhemmet som fanns men jag visste att jag skulle bli retad av min familj om jag inte hamnade där.

Det var för nästan tre år börja tredje året på Hogwarts nu. Alla i min familj tillhörde Slytherin. Horogo, min pojkvän som jag egentligen inte var kär i hade jag bara svarat ja till för att han hade ett hemskt humör, mina kompisar Gimtillia och Linga från Gryffindor satt i en kupé på Hogwartsexpessen och väntade på mig var det ända som höll modet uppe i mig. Jag tog satts och sprang. Jag kom in till det rykande loket och gick på. Där satt de. Horogo kysste mig på munnen i mer en fem minuter, jag låssades njuta av kyssen men egentligen led jag. Jag satte mig brevid honom och kysste honom igen. Har skröt som vanligt, den här gången om en mugglare som han hade retat. Jag kunde inte låta bli och tycka synd om mugglaren. Jag var så djupt inne i mina tankar att jag inte märkte att godis vagnen kom rullande utan blev medveten om det när Horogo kysste mig. Jag tog bara en Choklad groda. Jag sjönk djupt in i mina tankar igen. Tåget saktade in farten och stannade helt. Vi satte oss i en av vagnarna, den ryckte till och började. Vi körde bort mot Hogwarts. Mitt hem. Långt borta så hörde jag Linga skrika "Mot evigheten och längre än så". Vi var på väg, men jag kunde inte få mugglaren som Horogo retat ut ur huvudet.

Låter bra!

grym

Kapitel 2: Första lektionen.


Jag kom in genom porten och till den förtrollade taket. Jag skildes från mina vänner och gick tillsammans med Horogo till Slytherin bordet. Rektorn höll sitt årliga tal också dök festmaten upp. Jag var inte särskilt hungrig men åt ändå. När efterrätterna dök upp så orkade jag inget mer än en liten bit sirapspaj. Ugglorna kom sent idag på grund av det dåliga vädret. Min uggla kom med The Daily Prophet fast bunden vid benet. Jag slet loss tidningen och gav ugglan fem knutingar. Jag behövde bara läsa rubriken för att förstå att den handlade om mugglaren, vid namn Dorth, som Horogo hade retat. Sedan kom professorn och delade ut scheman för dagen. Min första lektion var trollformellära. Jag älskade det! Men även om det var min älsklings lektion så sjönk jag ner i dvala igen. Långt borta hörde jag några som mumlade mitt namn, tillslut så hörde jag äntligen några vettiga ord, "Lilja jag ställde en fråga". Jag hoppade till av förvåning och svarade "ursäkta professorn jag hörde inte" professorn svarade "ja,a Lilja jag tror att du måste gå till sjukhusflygeln, du brukar ju aldrig somna på trollformelläran". Jag nickade motvilligt och gick upp dit och somnade. När jag vaknade försökte jag komma på vad drömmen hade handlat om, Jag som kysste Dorth. Jag förstod att jag hade blivit kär,men mamma och pappa då? De hatar ju allt som har med mugglare och halvblod att göra? Jag mindes kyssen så tydligt. Hans läppar som närmades mina och tillslut snuddade dem. Det hade varit en fantastisk dröm, jag ville bara ut i världen och leta efter mitt livs ända kärlek, Dorth. Så fantastiskt, men det var bara att ge upp. Världen var så stor och vi så små.

Super bra

Kapitel:3


Jag ville inte ge upp Dorth, så jag packade min koffert på en gång och tog på min mantel. Det var fortfarande mitt i natten så ingen såg att jag smög ut. Jag skulle börja min vandring här och nu men först så skulle jag lämna ett brev till Gimtillia och Linga, att jag kom tillbaka så snart jag hittade Dorth, och ett till Horogo där det stod att jag aldrig älskat honom och aldrig kommer att göra det häller. Jag sprang ut i natten och började min sökning. Jag sov vidare under ett viset träd när jag hade gått i ca en timme. Den här gången var drömmen mer tydlig. Jag knackade på ett hus och hittade Dorth. Han kom sakta emot mig. Han vred på huvudet, fortfarande väldigt sakta och hans läppar mot mina, min tunga trängde sig in genom hans läppar och han förvandlades till Horogo som satt naglarna i mina kinder och förtrollade mig till en padda.sedan vaknade jag. Det hade hunnit blivit ljust jag skulle gissa på att klockan var rund fem, så jag gick vidare. Jag stötte på en mängd olika varelser och hoppade på en hipogriff som bugade sig innan jag själv. Jag flög över berg och dal och försökte föreställa mig om Dorth hade suttit där bakom mig. Vi skulle ha det mysigt tillsammans. Jag dök ner i en okänd stad. Jag tror att det var NewYork. Där var jag i nästan en vecka hos en snäll gammal farbror. Han hade envisats om att hans dotter skulle få följa med. Så nu var vi alltså två. Vi åkte och åkte i nästan tre dygn. Vi skrattade och hade det roligt när en drake kom och åkte förbi. Då gjorde jag ett stort misstag. Jag skrek! Draken lade märke till oss och ändrade riktning. Mot oss. Jag förstod att det här var våran sista stund i livet. Och jag skulle aldrig hitta Dorth. Jag hann bara tänka det och hipogriffen dog. Vi störtade ner i en sjö. Jag kände hur mitt huvud skar igenom vatten ytan. Jag fick syrebrist. Sedan blev allt svart som natten. Min sista tanke var att Dorth aldrig skulle sakna en häxa endå.

Fortsätt! Grymt spännande