PRS(Wolf)

Detta är ett privat rollspel mellan mig och Wolf. Var snäll och skriv inte här om du inte är min motrollspelare! ;3

Mall:
Namn: Nathan Swark

Ålder: 22 år

Kön: Man

Personlighet: Nathan är en av de snällare piraterna i besättningen, han brukar inte vara så våldsam och brukar oftast respektera kvinnor och barn. Men han är hänsynslös i strid och kan verkligen försvara sig! (mer rollars fram).

Utseende: Nathan har blont och solblekt hår som är kort och ojämt för att det klippts med en rostig sax. Han är solbränd och arbetet på skeppet har gjort honom muskellös. Han är 180 centimeter och har stålgråa ögon.

Bakgrund: Han växte upp på ett piratskepp eftersom hans pappa är den fruktade kaptenen på piratskeppet The Black Mermaid. Eftersom han är son till kaptenen har han alltid behandlats bra av de andra i besättningen, även om alla inte är lika mjuka som han.

Överigt; Detta är väl en sådär mall men men^^

Namn: Claire Marks
Ålder: 19
Kön: Woomaan
Personlighet: Claire är envis och kaxig. Hon brukar ställa till trubbel både för sig själv och för andra
Utseende: http://www.deviantart.com/art/Music-Anime-Girl-254119087
Blont hår och gröna ögon
Bakgrund: Har en någorlunda rik far som knappt har tid för sin dotter och som ofta är ute sent. Det har bidragit till Claires personlighet

(Startar väl självaste rollet då ;3)

Nathan tyckte inte om att ta fångar, det hade han aldrig gjort. Men hans far hade beordrat honom och två andra pirater att kidnappa en viss Claire Marks.
Det hade gått ovanligt lätt, alla hade flytt då piraterna kommit med dragna sablar i staden och de hade bara kunnat dra med sig flickan.
Nu var de äntligen tillbaka på skeppet. Han och en annan pirat vid namn Jenks drog flickan mot en cell.

"Släpp mig, era idioter!" skrek jag i protest och sparkade vilt. Jag hade vaknat en vanlig söndagsmorgon och gått ut för att handla mat eftersom min lata pappa hade skitit i det. Alla byborna bara strök sig mot väggarna när piraterna kom stormande. Fegisar, tänkte jag ilsket. Nu var jag på ett stinkande skepp med två korkade pirater på vardera sida.

Nathan besvarade inte hennes ord utan öppnade bara upp dörren till cellen och puttade in kvinnan. Han stängde snabbt dörren och låste.
"Om din pappa betalar kommer du ut härifrån fort" sa han nästan för att trösta. Han kände för henne, det var nog inte så kul att vara fånge.

Jag passade på och sparkade mannen som pratade på smalbenet innan han stängde dörren. "Ja, visst. Det tar väl bara tre år innan han upptäcker att jag är borta ens", fnös jag och sjönk ned på golvet.

Nathan svor lågt till av smärtan i benet. "Då får du lära dig att leva här då" sa han med mindre vänlig ton. "Far...jag menar kapten kan vara grym om man är olydig". Han fick inte kalla sin far för far, utan var tvungen att säga kapten.

"Äh, håll tyst", muttrade jag och vek in benen under mig. Kjolen snodde in sig och jag svor lågt. Jag suckade och hängde med huvudet. Hur skulle det här sluta?

Nathan suckade och gick ifrån rummen med cellerna och in till sin fars hytt.
"Kapten, flickan är inlåst" rapporterade han till mannen som satt framför honom i en gammal stol. Hans far liknade honom själv väldigt mycket, förutom att hans ansikte var ärrat och håret grått.

Efter ett tag reste jag mig upp och bankade hårt på dörren. "Hallååå?" ropade jag. "Jag är hungrig!" Jag stampade otåligt med foten och försökte kika ut genom nyckelhålet.