Privat Twilight rollspel.

Minihäst

Du kan skriva mallen först

Sure!


Namn: Susanna Johnson (Su)
Kön:Kvinna
Personlighet: Tänker gärna på sig själv i första hand. Gillar att festa även om bloddoften gör att hon inte klarar det särskilt länge. Tar vara på sina överlägsenheter som vampyr noga.
Art: Vampyr. Ständigt på resande fot. Jagar människor.
Utseende: Blek och skrämmande vacker, liksom alla andra vampyrer. Höga kinden och liten näsa. Lång och slank. Rött orange/brunt hår. Röda ögon.
Övrigt:Har varit vampyr i 30 år. Gillar inte när folk använder "Susanna"

Namn: Kevin Young
Kön: Manlig
Personlighet: Han är väldigt omtänksam och snäll. Han har bra humor och kommer bra överens med andra. Han kan bli lätt irriterad och sur.
Art: Vampyr. Jagar djur.
Utseende: Axellångt ljusbrunt hår med små lockar. Blek och ganska kort. Smått utstående öron och stora ögon.
Övrigt: Han är stark och har varit vampyr i ca 15 år. Han blev vampyr då han var 18 och han lever på egenhand.

(blev Vampyr som tjugo åring )

Och jag brukar inte skriva så här långt så känn ingen press men jag gillar att börja "ordentligt"

Su gick nerför den döda gatan. Inte en människa syntes till. Kunde ju bero på mordet som ägt rum igår. Folk trodde så klart att en galen man gick omkring och dödade folk. Självklart var det bara Su som fått sin måltid, även om den inte mättat någon längre tid. Hon hade ju kunnat fixa det till en stillsam död, men att stöka till det lite i småstäderna var alltid lika roligt. Nu var det dags att dra vidare.
Snabbare och snabbare satte hon benen framför varandra, nu sprang hon i en mycket hög hastighet, vart visste hon inte.

Kevin satt som vanligt i skogen på en sten och lyssnade på fågel kvittret. Det gjorde honom lugn.
Han hade inte visat sig utanför skogen och hemmet på nästan 5 år nu. Han hade inte sett en enda människa eller en vampyr. Men varulvar hade han sett några gånger. Han hade alltid vunnit, och en gång till och med dödat en av dem. Det var därför han inte hade kommit ut ur skogen. Han ville inte döda flera av dem.

När Su sprungit några mil stannade hon för att vädra. Trots att hon ätit igår var hon riktigt hungrig- och sysslolös! När hon stannade kände jag doften av något lite sötaktigt. Antagligen en annan vampyr, förhoppningsvis i alla fall. Då skulle hon ha någon att jag med. Hon sprang de sista kilometrarna.
Väl framma i skogen såg hon mycket riktigt en annan vampyr sitta på en sten.
-Hej, viskade hon och i en snabb rörelse ställde hon sig framför honom i en hukad position. Vänlig men redo till språng.

Kevin tog ett långt skutt bakåt redo att attackera den andra vampyren. Vad skulle han säga ?
- Hej, vad gör du här ? Frågade Kevin och lyfte på ena ögonbrynet.
Det var den första vampyren som han hade sett på 5 år. Hon var vacker men såg lite läskig ut.

Su studerade den andra vampyren noga. Han hade antagligen varit vacker även som människa.
-Jag kände doften. Och en jaktkamrat är roligt. Själv då? Att sitta på en sten kan inte vara särskilt kul. Hon tittade på honom med en utstrålning av att "jag vet vad jag gör" samtidigt visste hon att detta helt klart var hans revir.

- Jag får väl göra vad jag vill och var jag vill ? och är du en vampyr ? Frågar Kevin. Han hade glömt lukten av de andra och kom inte ihåg att de skulle ha röda ögon. Hon luktade lite som han själv men lite bättre.
Han tog två steg närmare henne men fortfarande redo att attackera henne.

Han tog ett steg närmare och Su fnös ljudligt åt hans fråga.
-Tro vad du vill. Du jagar inte på riktigt va? Hans gyllene ögon var ett tecken på den svagheten vissa hade.