1800-tals rååll, PRS Selma... & Sannie

Det här är, som rubriken lyder, ett Privat Rollspel mellan Selma... och Sannie.
Töntig jag är som har en sådan ful rubrik, men anyway.


Öh, mall? :3

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Familj&Bakgrund:
Övrigt:


Och vi kör utan story, gott folk. Bara fantasin som sätter gränser här. ^^

Namn: Sophie Andoria.
Ålder: 19
Kön: Kvinnligt ^^
Utseende:
Familj&Bakgrund: Familjen Andoria har sedan långt bak i tiden haft stor makt. Om man kollar tillräckligt långt bak ser man faktiskt att de har kungliga släktingar. Inte ens nu, flera hundra år fram i tiden har deras makt minskat - nej, snarare tvärtemot. Deras makt har vuxit och de har fått allt fler borgar och herrgårdar, men så går det väl när man har många, flitiga, adliga barn.
Sophie, är en av de yngre i familjen. Hon har två äldre bröder och en äldre syster, och ett par yngre tvillingsyskon. Hennes mor (Christina) har också precis fött en till flicka till deras familj.
Stora systern heter Beatrice - 22 -, hennes äldsta bror (som är äldst av familjens barn) heter Peter och är 27 år. Hennes andra bror är 24 och heter Carl. Hennes små syskon heter Sam och Rebecka (tvillingarna) och är 5 år och den nyfödda dottern heter Mila.
Sophie är van vid att få det hon vill, men nu när hennes far (Mike) vill gifta bort henne börjar hon få smått panik. Hon gillar ingen speciell kille och att giftas bort vägrar hon gå med på. Hon ska ändå inte ärva något särskilt - hon är säker på att Peter får allt - vill hon åtminstone vara lycklig och ha det liv hon vill leva. Men, det livet är inte lätt att uppnå. Hon är van vid att vara bortskämd då hon är den smarta av henne och Beatrice. Beatrice har sedan länge bara haft sitt utseende, hjärncellerna verkar helt borta hos henne (men tack och lov finns det män som endast utseende söker). Hennes far och mor har satsat på hennes studier, men då det anses vara skamligt att jobba när man är kvinna så kan hon redan glömma en karriär. Allt hennes (och andra) familjer vill att hon ska göra är att klämma ur sig en stor kull med ungar och hoppas på att alla överlever och inte blir sjuka (öh, troligt va? xD ) Fast ja, eftersom hon inte kommer ärva något stort (kanske ett mindre hus eller så) så vill hon satsa på att leva livet. Och det betyder att hon inte bara ska pressa fram en skock med ungar. Hon vill gärna bli kär...
[Okej, där tog min fantasi slut om henne, men hon är sjukt bortskämd och släpper ingen nära... Så... Ja, det är det jag har att skriva om henne]
Övrigt: [Den här brukar vara onödig enligt mig... men nu ska vi göra Sophie lite intressant :3 *evil smile* ]
Sophie älskar alla sorts vapen. Hon är intresserad av det och önskar vid vissa tillfällen att hon var en prinsessa av sorten som faktiskt får lära sig att hantera vapen. Så, om hon har tur i livet så kanske hon lyckas finna sig en man som inte tycker att tanken på att hon ska hantera vapen är förskräcklig. Annars är det att vara envis som en åsna som gäller och träna i smyg och lära sig själv ^^


[Det märks att jag är ett fan av parenteser, va?
Hoppas detta duger ^^' ♥]

Den här mallen... får bli som den blir...


Namn: Seth Alexander Ferry
Ålder: 19
Kön: Manligt
Familj&Bakgrund: Seth har en pappa och mamma som är föräldrar till 8 syskon. Seth är nummer 3 och har en storebror och storasyster framför honom. Bakom honom står tre småsystrar, och två småbröder. (In order: Tom - 22, Hannah - 20, Seth - 19, Emilia - 17, Alicia - 15, May - 15, Dean - 13 och William - 9.) Tom bor fortfarande hemma då han är förstfödd och ska ta hand om hans faders ägor. Och detta är inte bara ett hus, utan också ett stall med ett tjugotal hästar. Arbetshästar i alla olika former och med olika egenskaper. Seth är särskilt förälskad i det brunsvarta, smäckra stoet Arabella och tar hand om henne som om det vore hans egna. Hans fars hästar är kända för att vara av god kvalité och fölen som föds är eftertraktade. Men trots att familjen lever i medelklass, ligger deras hus placerat i kanten av slummen. Många av Seth’s kompisar lever i extrem fattigdom och kämpar för att inte svälta ihjäl.
Seth’s mamma och pappa vill att Seth ska få jobb inom militären, så därför går Seth i en ”militär”-skola några dagar i veckan. Men även om han har gått med på att han en dag ska ut i krig, så tycker han det är tråkigt att lära sig. Och om han ska bli en soldat, vill han helst sitta på en hästrygg med en sabel i handen. (Ful beskrivning och dålig mall, jag vet.)
Utseende: Han har svart hår, (Har du sett på Avatar - The Last Airbender? Han har sådant hår som Zuko har i de sista avsnitten. :3) precis som hela familjen. Ögonen bär en grå-grön-blå färg, som han ärvt av sin far. Modern har en djup, chokladbrun färg, som de flesta av andra barnen ärvt. Det är bara May som har den grå-grön-blå blicken tillsammans med Seth. Han är ungefär 180 cm lång, ganska smal men ändå stark och flitig.
Övrigt: Känner till familjen Andoria. Vi kan säga att de en gång har köpt en häst av Seth’s pappa eller nåt? ^^

Tänkte det så blev glad när du skrev den sista meningen Hon får gilla hästar helt enkelt ^^ ♥

Vem börjar? :3

Du får äran. ^^

Yey xD

-------------

Sophie granskar sig själv i spegeln då sömmerskan tar hennes mått.
"Var försiktig", säger hon lågt då Sophie såg kvinnan ta en nål alldeles för nära hennes hud.
"Ja, miss", mumlar hon och fortsätter med försiktiga fingrar att sy klänningen.
Sophie är sedan länge vad vid att personer, jungfrur, tjänare och annat folk springer runt henne och försöker behaga henne, och hennes klänningar har alltid varit specialsydda. Fast det betyder inte under några omständigheter att hon gillar det. Vare sig hur duktiga de än är så sticker de jämt henne med nålar. Men den här kvinnan är ung och försiktig.
"Säg mig, vad är ditt namn?" frågar Sophie så att hon kan minnas det tills nästa gång. Den här kvinnan ska inte bli ersatt. Hon är duktig och vill inte göra illa henne.
"Summer, miss", säger kvinnan som nu har ett namn - Summer.
Sophie bryr sig inte utan går ner från den lilla palliknande saken som hon nyss stod på.
"Skulle du vilja bli mig privata sömmerska?" Sophie vet att hon kanske förhastar sig men hon är trött på att det jämt är nya personer som kommer och tar på henne.
"... Miss, är ni säker?"
Sophie nickar genast.
"Åh... Då kan jag inget annat än ta emot erbjudandet, tack så mycket, miss", ler Summer och Sophie ler tillbaka innan hon går upp på den palliknande saken igen. Hon har ont i fötterna efter att ha stått stilla så länge, speciellt i högklackade skor, men vet att hon bara måste stå ut i någon mer timma. Sedan är hon "fri" och får göra ungefär det hon vill. Bara en timme till...

"Seth! Kom och hjälp din far med hästarna!" ropade hans moder.
Seth lade genast ifrån sig sitt svärd han fått i läxa att studera, och skyndade sig ut ur huset.
'Vad som helst, bara inte teoretisk del i stridskonst', tänkte han och mötte dagens solljus utanför dörren. Han skuggade ögonen med handen och traskade ut mot stallet som låg placerat ungefär tio meter därifrån.
Han kom in i hästarnas byggnad och kände den välbekanta doften av häst och hö.
"Far?" ropade han och hästarna riktade ett eller två nyfikna öron mot honom, "Behöver ni hjälp, far?"
"Seth!" Fadern kom ut ur Brutus's bås med ett tilltufsat hår och smutsiga kläder, "Ja, det vore snällt om du ville hjälpa mig, min son. Vi ska ha adel på besök som ska titta närmare på ett av våra ston, och jag behöver hjälp med att göra i ordning i stallet. Du kan börja städa Arabella's bås, och fortsätt sedan vidare åt vänster."
Seth nickade för att visa att han förstod och vände sig sedan om. Han gick bort till Arabella och log när han såg det brunsvarta, mycket vackra stoet. Han gick in till henne och kliade kärleksfullt i hennes tjocka man, och hon frustade nöjt.
"Hej tjejen", mumlade han ömt och skådade in i hästens blanka ögon. Hon verkade glad över att se honom.

(Well... Om jag inte har förstått detta rätt så är det bara att... jag vet inte xD )

Edit: [Och nu rollar jag dåtid från ingenstans... ._. okej, det blev bara så >.< ]

____________________________________________

"Sophie!" Hennes mors röst hördes över hela våningen. Christina Andoria hade en vacker och mäktig röst. Så hon behövde inte ens höja rösten särskilt mycket.
"Jag är här, mor!" ropade Sophie och stoppade den smala sidentråden mellan sidorna när hon läst klart meningen. Hennes mor kom snabbt in i rummet med Sophies lillasyster i famnen. Sophie suckade inte som hon skulle ha gjort i vanliga fall då hennes mor störde hennes läsning. Utan, Sophie kunde inte hindra det stora leendet som uppenbarade sig på hennes läppar då hon såg den lilla Mila.
"Åh..." Hon kunde inte låta bli. Hon tappade jämt andan då hon såg sin lillasyster. Snövit hy, blåa ögon klarare än ädelstenar, och en gullig näsa som Sophie inte kunde låta bli att "peta" på för att få Mila att skratta och blinka förvånat. Sophie reste sig och hennes mor lämnade utan att tveka över Mila till henne.
"Gör dig i ordning", sade hennes mor leende samtidigt som hon granskade hennes båda döttrar.
Sophie slutade le och leka med Mila och tittade upp. "Ska vi någonstans, mor?" frågade hon förvånat.
"Ja. Kommer du ihåg Simona?" frågade hennes mor.
Sophie rynkade på ögonbrynen. "Du får det att låta som om min älskade häst har dött", säger hon allvarligt.
"Inte då. Men hon är inte ridbar längre. Gör dig redo, vi ska åka till familjen Ferry igen", sade hennes mor.
"... Just det, det var de som hade fött upp Simona, om jag minns rätt?" sade Sophie trevande.
"Självklart minns du rätt!" log hennes mor och skrattade lätt. När hennes mor försökte ta tillbaka Mila till sin egen famn så lämnade Sophie väldigt motvilligt tillbaka sin lillasyster.
Christina Andoria försvann ur rummet lika plötsligt som hon hade kommit. Kvar lämnade hon en förvånad dotter som då suckade och gick med lätt irriterade steg mot sin klädkammare i jakt på en mer "uppvisbar" klänning. Och en korsett som skulle klämma livet ur henne.
Hur skulle någon kunna låta bli att sucka i en sådan situation?

"Far, vet du vilket sto de tänker köpa?" frågade Seth efter några minuters passage. Han hade gjort rent Arabella’s bås och var nu hos nästa häst.
"Jag vet inte om de har bestämt sig för någon speciell, de har inte varit här sedan...", en liten paus, "... Ja, det var längesen i alla fall. Jag är osäker på om de ens vet vilka hästar som finns här."
Seth svarade inte. En svag känsla sa att de kanske skulle välja Arabella, och det ville han verkligen inte. Hon var vacker, stark och självständig, säkert en av dem bästa stona de hade.
Han lassade på avföring på en kärra och tog en ryktborste för att göra den gråprickiga skimmeln Carla, med ljusgrå man och svans, fin för besökarna. 'Carla är också ett vacker sto', tänkte Seth, 'Hoppas de väljer henne före Arabella.'
Han suckade lite och lassade på ännu mer avföring. Carla piskade honom retsamt med sin svans. Hon såg på honom.
"Tack, väldigt snällt", sa han och flinade lite. Carla slog lätt till honom igen och frustade lite. "Vill du ha morötter eller?" frågade Seth, utan att sluta flina.
"Seth, sluta prata med hästarna och jobba i snabbare tempo. De kan vara här när som helst!" skällde hans far och såg bort i stallgången mot sin son.
"Ja, far", mumlade Seth och återgick till sitt arbete.
Efter att ytterligare några minuter hade passerat hörde Seth någon komma in i stallet. En suck, och Seth kunde höra att det var hans storebror Tom.
"Far, jag är tillbaka", sa han och flämtade lätt, "Det är en rysligt varm dag."
"Tom, börja göra ordning hos stona. Vi ska ha adeln på besök."
"Mor berättade", sa Tom och nickade, "Familjen Andoria. Jag har hört att de har en mycket förtjusande dotter."
Seth såg upp från sitt smutsiga arbete. Tom log brett, längtansfullt. Han ville ha en kvinna med vackert utseende, inte en tös från landet som aldrig hört talas om hygien. Tom såg bra ut, var stark och smart. Vilken kvinna skulle inte se åt hans håll? Seth slängde med huvudet för att få luggen ur pannan när Tom kollade mot honom.
"Hur går det, lillebrorsan?" frågade han.
"Det går bra", svarade Seth.
Tom nickade och tog en kvast för att sopa stallgången.

Med en suck tog Sophie tag i klänningen så att den inte skulle släpas och satte sig i vagnen som väntade.
När hon väl hade klätt på sig och förberett sig så framstod det tydligt att endast hon, Beatrice och hennes far skulle åka. Det var ju trots allt Sophies sto som hade börjat bli för gammalt, ingen annans. Men Sophie klagade inte. Det enda hon försökte göra var att inte rynka på ögonbrynen då vagnen krängde till och hon påmindes om korsetten som som kanske klämde åt lite för hårt.
"Har du bestämt vilken häst du vill ha ännu?" frågade Beatrice. Sophies syster var väldigt vacker. Svart hår som låg rakt och prydligt, blåa ögon som nästan lyste, lätt rosenröda kinder och en perfekt hy.
"Ett präktigt sto", löd Sophies svar och hennes far skrockade lågt då Beatrice rynkade på ögonbrynen.
"Hon har ännu inte sett hästarna ännu, Beatrice", sade hennes far påminnande.
"En häst är väl en häst", sade Beatrice förvånat. Sophie suckade lågt. Hennes syster var lätt korkad.
"En människa är väl en människa. Då kan du väl inte förvänta dig att alla ska vilja ha dig?" frågar Sophie med ett höjt ögonbryn. En häst är väl en häst? Var det det hennes syster hade sagt? Om Beatrice förolämpade hästarna ännu en gång så skulle Sophie vägra prata med sin syster i en hel månad. Sophie fnös tyst åt sin systers dumma kommentar.
"Sophie, förolämpa inte din syster", sade hennes far lågt. Sophie nickade kort och drog bort gardinen som täckte utsikten så att hon kunde titta ut.
"Herrn! Vi är framme!" ropade kusken och vagnen krängde till en sista gång.