Fast i mörker.

Titel: Fast i mörker.
Författare: Smoke Smoke
Rating: PG & PG - 13.
Handling:
En mobbad tjej i Slytherin hade inte gått sitt 5:te år på Hogwarts, eftersom hon reste bort hela året. Men det brydde sig ingen om, eftersom hon VAR ful och hade inte så speciellt många vänner som brydde sig, eller för att vara ärlig hade hon inga vänner alls.
Men efter att ha kommit tillbaks från en jätte lång semester så börjar hon sitt sjätte år på Hogwarts.
Ingen känner igen henne eftersom hon förändrats mycket sedan dem såg henne sist.
Från en ful ankungen till en vacker svan.
Plötsligt blir hon den snyggaste tjejen på Hogwarts, men fortfarande är hon lika blyg och blir fortfarande mobbad i Slytherin, vilket gör så hon tappar sitt självförtroende ännu en gång.
Och den flickan heter Chanel Channi Parker.
Men frågan är kommer Chanel utvecklas från denna blyga rara tjejen och bli en vacker tuff tjej som vågar ta plats?
Och kommer hon hitta sin drömprins detta år?

~

Namn: Chanel Channi Parker.
Ålder: 16.
Utseende:

Låter bra!
*Bevakar*

Låter bra! Bevakar!

Låter super!
Bevakar!

Tack för att ni bevakar. ♥
Denna kapitel är skriven på mobilen eftersom min dator är cp, det kan finnas stavfel och jag tror det är säkert ett jätte kort kapitel men jag är nöjd med det jag skrivit hoppas ni tycker det med. ♥

Kapitel 1.
"Tagit livet ur mig själv?" - Del 1.

Jag tittade ordentligt igenom min koffert för sista gången för att se till att jag hade packat ner allt jag behövde.
Inget fattades, så jag stängde ihop kofferten och samtidigt slängde jag några blickar åt spegeln för att se om jag såg bra ut, och det gjorde jag.

Både pappa och hans flickvän, Fiona kramade om mig hårt.
Eller ja, pappa var den som kramade om mej hårt, men Fiona kramade mej också men inte lika länge och hårt.
"Hur känns det att äntligen få återvända till Hogwarts?" Pappa la sin ena hand på min axel och log stort men samtidigt var han ledsen.
Jag la min hand över pappas hand som fortfarande var på min nakna axel.
"Jag känner mig taggad, men det finns ett problem." Mitt leende hade försvunnit ifrån mitt ansikte, minnen kom framför ögonen på mig.
Jag såg hur de behandlade mig för ett år sedan, de behandlade mig som skit.
"Ryck upp dej, vännen. Allt är okej nu." Pappa skakade lätt på min nakna solbrända axel.
Jag skakade lätt på mig själv för att samtidigt skaka av de sorgsna tankarna över mig själv.
Jag gav ett lätt leende till pappa som log sedan snabbt tillbaks.
"Okej." Jag gav en sista hård kram till pappa, jag kände hur pappas tårar rann ner på min rygg.
"Åh, pappa gråt inte." Sade jag och tittade sorgset in i pappas tårögda bruna ögon.
"Vi ses väl till jul?" Frågade pappa när jag drog ur mig själv ifrån pappas varma famn.
"Ja, det gör vi väl." Jag gav pappa ännu ett lätt leende, sedan tittade jag på Fiona som inte verkade bry sig om jag fanns eller inte.
"Vi ses, Fiona." Sade jag halvt tyst och pressade ihop mina stora läppar.
"Vi syns." Fiona tittade ointresserad på mig, äsch hon bryr sig inte ändå så särskilt mycket om mig.
Sista gången kramade jag om pappa och för sista gången tog jag farväl av både Fiona och pappa.
Sedan vände jag mig om och gick mot tåget som skulle snart ge sig av mot Hogwarts.

Jag satt själv i en tom kupé på Hogwarts Expressen och tittade ut genom den lilla fönsterrutan som var täckt av små regn droppar.
Men fortfarande sken solen på fönsterrutan.
Jag la min hand över min mun eftersom en gäspning visade sig fram och några trötta tårar visade också sig fram men jag lät inte de rinna ner från ögonen, för att jag hade torkat bort dem genast.
Jag drog sedan min ena hand igenom mitt långa bruna plattade hår, jag suckade och lutade mig tungt mot den kalla fönsterrutan.

Jag tittade ut från fönster rutan i en rätt så bra lång stund, tills någon smällde upp dörren till kupén jag satt i.
Jag hoppade till av smället, sedan tittade jag försiktigt på vem som smällde upp dörren.
Det var tre killar och en tjej, jag svallade nervöst och tittade rakt fram istället.
Jag kände hur deras blickar brändes i huvudet på mig jag svalde nervöst ännu en gång.
"Är det ledigt här?" Den personen som talade hade en ganska hög och mörk röst.
Jag blundade och andades djupt innan jag svarade dem.
"Ja." Jag svarade dem utan att titta åt deras håll, och så lät jag ganska darrig och blyg i rösten.
Jag kände hur alla fyra vännerna (eller vad man nu ska kalla dem för nåt) gick längre in i kupén och de valde var sin plats som de sjönk ned sakta på.
Jag tittade ner på mina nakna solbrända ben och satt blixt stilla, jag gjorde inte ett ända rörelse eller ett ända ljud.
De satt också ganska tysta tills en kille med blont hår och silver glimmande ögon började prata.
"Vad heter du? Är du typ ny." Jag lyfte blicken ifrån mina lårben och tittade på den blonda killen istället som satt framför mig.
Jag drog snabbt min ena hand genom mitt långa bruna hår som hade hamnat på mitt ansikte.
"Öh, jag är faktiskt inte ny. Och jag heter Chanel Parker, men kallas för Channi." Jag pressade ihop mina stora läppar och tittade nervöst på
killen som satt framför mig.
"Är du Chanel Parker? Det är omöjligt, det sägs att Chanel har tagit livet av sig själv." Jag kände igen rösten som kom ut ur flickan som satt vid mig, flickan heter Pansy Parkinson, det var hon som brukade sprida rycken om mig.
"Tagit livet ur mig själv? Men jag lever ju."

Fortsättning följer . . . I kapitel 2.

Bra ff! *Bevakar*

Love this story!

Jättebra!
Elzyii läs!!!

"Är du Chanel Parker? Det är omöjligt, det sägs att Chanel har tagit livet av sig själv." Jag kände igen rösten som kom ut ur flickan som satt vid mig, flickan heter Pansy Parkinson, det var hon som brukade sprida rycken om mig.
"Tagit livet ur mig själv? Men jag lever ju."

Hahaha, kort men jätte bra!

Åh tack ska du ha! ♥



And I love you so much! ♥



Tack ska du ha ♥



Haha, tack ska du ha ♥ ♥