PRS Godrica|AlexZz

Heej Godrica! ^^

Det finns en stad där man varje dag bränner folk för häxeri, ovanligt nog så är det även där man lyckas bränna flest riktiga häxor.
I den här staden lever det en del häxor och trollkarlar som ser till att hålla sig hemliga för att de inte ska brännas. Så hur är det att leva som den sortens magiker?

Mallförslag:
Namn:
Ålder:
Utseende:
Familj&Bakgrund:
Övrigt:

Räcker det, tror du? owo

Äntligen Mallen blir bra tror jag Vi kan ju lägga till något efter hand ifall vi saknar det ♥ Hur gammal tänker du vara? Jag tänker mellan 15-20 typ

Mallförslag:
Namn: Beata Bruce
Ålder: 16
Utseende:
Mörkbrunt hår som hänger i långa och trassliga lockar. Ljusbrun hy och chokladbruna ögon. Ses ofta i jägarkläder samt kängor. Beata är 1.68 cm lång.

Familj&Bakgrund: Far, äldre bror på 21 samt en yngre syster på 13 år. Mamman brändes på bål när Beata var tretton år. Resten av familjen han gömma sig, men tyvärr fick man tag på mamman.
Övrigt: -

Namn: Matthew Sands
Ålder: 18
Utseende:

Runt 180 centimeter lång, som mest klädd i kängor, lös skjorta, svart tygväst, bruna lösa tygbyxor och knähöga kängor.
Familj&Bakgrund: Matthew bor med sin far och yngre brodern William eftersom hans äldre syster och mor båda två bränts på bål. Hans far är en duktig smed och William och Matthew brukar hjälpa till i smedjan men också sälja Williams täljkonst. Matthew är den som ordnar med själva hemmet, vilket inte är alldeles för svårt när de får hjälp av grannkvinnan som också är en hemlig häxa.
Övrigt:

Vem börjar? Går bra vilket som för mig.

Du kan börja. >83

Jag gick ut ur huset. Jag ville sätta mig och fundera en stund. Det gjorde jag bäst på mitt funderarställe, vid skogen. Den högsta och tjockaste eken var ett perfekt ställe att sitta och fundera, bara prata och tänka med och på sig själv. Släppa allt annat. Ingen störde heller, för ingen kunde se mig uppe i trädet. Löven hängde alltid i stora klasar ner från grenarna och jag hade för bra klädsel för att man skulle se mig. Jag hade alltid mina kängor på mig utanför dörren, och min gröna tröja som var sliten i ärmarna. Mina svarta läderbyxor var väldigt lyxiga, det var inte många som hade råd med sådana.
Men i och med att vi var magiker, jag och min familj var det inte svårt att få tag på sådana. Far tyckte inte om att jag bar byxorna då de kunde avslöja vår identitet som magiker, men jag älskade byxorna.
På vägen till skogen gick jag förbi torget och alla stånd. Jag gick fram och granskade ett äpple noga innan jag bestämde mig för att köpa det.
"Hur mycket blir det här?", frågade jag den överviktiga mannen bakom ståndet.
"Ett silvermynt", sade han. Jag räckte honom ett sådant mynt och han bet på det för att se så det var äkta. Jag tackade och bet av en tugga på äpplet.

~
Well, hur långt vill du att man skriver? Jag ville inte sluta, du behöver inte skriva lika långt, men om du vill göra det - eller skriva längre - så är det fritt fram-

Matthew hade snart suttit med sin bror i ungefär tre timmar vid ståndet som William byggt ihop av några det trä som funnits hemma, så det ser väl lite skraltigt ut men då stjäl ingen det om natten åtminstone. Förutom att Matthew hållit sig själv upptagen med uppgiften att sälja och William har karvat ännu mer att sälja. Fast, det förstås, Matthew har inte direkt försökt sälja men Williams udda träkonst är otroligt populär i staden av någon anledning. Matthew själv hade bara gjort allting hemma med magi, fast William hade förstås en rotad rädsla för att använda magi så han finner inte mycket glädje i att använda det. Därför undviker Matthew att använda magi runt sin yngre bror vilket är varför han är otroligt uttråkad där han sitter vid bordet och väntar på att någonting intressant ska ske. William brukar vakta bordet ensam, men eftersom han inte hunnit klart med det han ville ha sålt igår då de städat igenom smedjan tillsammans med deras far. Matthew hade självklart använt magi så fort varken hans far eller William sett honom. Båda två livrädda för att bli brända på bål. Lite synd för att båda två är faktiskt väldigt bra på magi. Fast det är bara Matthew som vågar ta användning för den.
"Matthew, du kan gå hem igen om du vill, jag klarar mig nu." Säger William, Matthew vet att han inte har ett val dock.
"Jag antar att du kommer hem till middagen?" Frågar Matthew som rest sig.
"Självklart." Svarar William och Matthew rufsar om den lilla pojkens morotsröda hår och börjar vandra bort igen.

--

Långa, korta, doesn't matter to me. x3 Det är intressant med långa inlägg, men korta kan också vara bra. ^_^
Ska vara karaktärer känna varandra på något sätt?

Och förlåt för att jag är så seg. T_T

Våra föräldrar kanske har pratat lite och är bekanta men är inte världens bästa vänner, you know.
~

Jag fortsatte gå genom torget och såg William och hans bror vid ståndet William hade för sin träkonst. Jag hade handlat hos honom några gånger och jag älskade faktiskt konsten han gjorde med sina händer.
Far hade pratat med Williams far några gånger och jag hade pratat lite med William, men mest angående hans konst.
Jag visste att han och hans bror var duktiga magiker, liksom mig. Jag gick fram till honom och brodern som troligtvis skulle gå, det såg ut så iallafall.
"God afton William och...", säger jag. Det gick upp ett ljus för mig ett jag inte kommer ihåg broderns namn.

"Matthew." Avslutar Matthew stilfullt Beatas mening. Han kommer ihåg hennes namn, mestadels för att William pratat om henne lite nu och då. Annars skulle hon troligen bara ha varit ännu ett svunnet minne. "William har nya verk som du verkligen borde se." Konstaterar Matthew och som om han tryckt på en knapp så håller William upp en av de små skulpturerna, det må vara en av de dyrare men till och med Matthew skulle lägga pengarna på den. Ironiskt nog är den här träskulpturen format som ett träd. Väldigt fint faktiskt, fina detaljer, inte alls som Williams första skulpturer som var helt värdelösa. Fast det har Matthew aldrig sagt högt.

Matthew. Javisst ja. "Ursäkta, det var lite oförskämt av mig att inte kunna ditt namn", sade jag ursäktande.
"Wow, vad ska du ha för den där?", säger jag när William ställer fram trädet. Jag blickar mot Matthew, trädet och sist William som ler triumferande.
Trädet var makalöst fint, med så många detaljer och utskärningar från träbiten. Jag tycker det är bra jobbat av William, jag skulle aldrig klarat det, särskilt inte utan magi.