Du kan inte gömma dig för din egen skugga

Hej!
Detta är min första "berättelse" på Mugglis, så förvänta er inte för mycket!!!
Jag tänkte skriva om 10 åriga Linn som börjat känna sig iakttagen. Hon är förföljd. Hon kan inte längre gömma sig.

Jag kommer heller inte skriva med min vanliga så kallade färg eftersom då blir allt så jobbigt xD

Några som kanske vill läsa?:
luna lovegood 21
Molly Evans
lunalovegood!!

Yllen-Luna
Det var bara några.. Men om förvånansvärts vis har hittat hit utan att jag har taggat dig, så är du hjärtligt välkommen att läsa XD

Nu kör vi
__________________________________________

1. En vanlig morgon

Jag vaknade upp av att min lillasyster satt och pratade med en "talking Tom" app. Jag satte mig yrvaken upp i sängen och blängde surt på henne.
"Din irriterande lilla unge!"-mumlade jag.
Tydligen mumlade jag det ganska högt och tydligt, eftersom hon svarade mig glatt:
"Åh, Linn äntligen är du vaken! Jag har suttit i ditt rum i nästan en halv timma och väntat på att du skulle vakna din slöfock"
-"Meh, du fick mig och vakna då juh! Klockan är ju bara... Halv 9..!suckade jag
Efter att ha skällt ut henne, gick jag upp och satte mig i soffan i vardagsrummet och kollade på min mobil. Mina föräldrar hade precis gått ut på en morgonpromenad tillsammans med den lilla skit ungen och våran hund Simmi.
Jag gick in på min mobil och spelade några roliga spel.
Plötsligt så såg jag en gestalt, som en skugga svepa förbi i ögonvrån! Jag blev rädd och gnuggade mig i ögonen.
-"Jag är säkert bara lite trött, jag måste ha sett fel." trodde jag..

FORTSÄTTNING FÖLJER!
______________________________
Det var allt för den här gången! Är på semester så nästa kapitel kanske kommer om typ 1 vecka.

Bra! Fortsätt! ♥

uhh, verkar som en läskig berättelse… ♥
Förresten, du måste välja vilket "talesätt" du vill ha, antigen tar du " eller -, för tillexempel detta går inte:
-"Jag är säkert bara lite trött, jag måste ha sett fel." trodde jag..

Det måste antigen vara detta:
"Jag är säkert bara lite trött, jag måste ha sett fel." trodde jag.."
eller detta:
-Jag är säkert bara lite trött, jag måste ha sett fel." trodde jag..

Just so you know ^^♥♥♥♥♥

Bra :3 ^^

*ny läsare*
Men molly, hur gjorde du för att dubbelposta? 0.o
Men Ginny, du är ju mega bra!

Tack ♥ Du är också grym

Hur menar du?

Tror att hon menar att du skrev ett inlägg och sedan skrev jag ett inlägg och du ett efter det. Och av en konstig anledning så raderades mitt inlägg så att 2 av dina inlägg kom över varandra

Aha. Trodde det var en bugg...

Kapitel 2. Morbror Janne

Mina föräldrar, Simmi och Moa (lilla skit ungen) hade nyss kommit hem, och vi satt och åt frukost.
Jag satt tyst och rörde runt i skålen med mjölk och flingor när Moa plötsligt höjde rösten och sa:
Mamma, Linn sov till klockan nio idag!
-Mm, hon sov länge idag, eller hur Linn?"svarade mamma.
Jag lyfte sakta på huvudet och nickade lite bittert till svar.
Sedan fortsatte jag att röra runt bland flingorna.
-Du ser så ledsen ut Linn, är det någonting som har hänt" frågade pappa.
-Nej absolut ingenting!"svarade jag snabbt.
Snart var det samtalet slut och jag kunde gå upp på mitt rum.

Jag satt och funderade lite på vad det var jag såg för något när jag var ensam hemma. Efter en stund började jag tänka på morbror Janne. Han försvann förra året, och ingen har fortfarande hittat honom. Jag började bli orolig om det skulle hända mig samma sak! Jag började bli rädd!! Jag skyndade mig ner för trappan och in till köket där mina föräldrar stod och diskade.
-Vad hände egentligen med morbror Janne?"frågade jag.
Mamma kollade på mig och pappa sedan sa hon:
Det är fortfarande en olöst gåta..
___________________________________-
Det var allt för den här gången! Jag ska försöka skriva lite oftare nu. Jag har haft och har fortfarande mycket att göra! Jag har tränat fotboll och varit på fotbolls cup några dagar i streck nu, och vi har inte kunnat använda våra mobiler mycket alls på grund av att det har varit väldigt många matcher och ont om tid att vara inne på mugglis.
Hejdå!!!

Wow, bra skrivet