[PRS] cikki å Rut Luna c:

Okej, cikki, lets do it! Man behöver inte vara "sitt" elevhem, min karaktär kan t.ex. vara en Ravenclaw.
Namn:
Ålder:
Elevhem:
Utseende:
Intressen:
Trollstav:

Namn: Ruth Anderson
Ålder: 15
Elevhem: Ravenclaw c:
Utseende: Långt brun lockigt hår och klar blå ögon som skiftar
Intressen: Läsa, Rita, Skolan
Trollstav: 12 tum körsbärsträ med enhörningshår.
(Min karaktär som blir ihop med James.)
Kan de vara på Hogwarts samtidigt som marodörerna?

Namn: Eline Hagsand
Ålder: 15
Elevhem: Ravenclaw
Utseende: fast äldre då., c:
Intressen: Skriva, Läsa, bågskytte.
Trollstav: 9 3/4, mahogny, testrallhår som stjärna.

Vem börjar? ^^
(visst, vi kan gå på Hogwarts med marodörerna. ^^)

Yay! Kan jag vara en prefekt? c:

Ruth suckade när tåget skakade till. Ett kraftigt blyertsstreck gick över flickan som hon ritade.
Hon valde istället att rita av Remus Lupin, Gryffindors prefekt, där han satt och läste.
"Vad ritar du?", Ruth hoppade till av överraskningoch hon upptäckte att Andrew Peterson från Hufflepuff satt nära henne, med handen på hennes ben.
Hon makade på sig och började rita sig själv.
En lärare kom in och informerade dem att de kunde gå.
Ruth reste sig lättat och gick tillbaka till Eline.
Undra hur året skulle bli? Kommer någon att dö?
Hennes tankar bröts av en pojkröst.
"Hej, Mån... Remus!", Ruth vände sig om och såg en kille med svart rufsigt hår och fyrkantiga glasögon. "Vem är det?"
Till hennes förfäran pekade han på HENNE.
"Jag kan nog svara själv på det.", sa hon, men inte tillräcklig högt, eftersom Remus Lupin svarade åt henne.
"Ruth Anderson, Ravenclaw, smart. Ritar mycket."
Hon gick iväg, och hon kände killens blick bränna i ryggen. Hon hittade tillslut kupén där Eline satt i och hon dunsade ned mittemot henne.
"Vet du vem den glasögonprydda svarthåriga gryffindoreleven är?"

(Visst. ^^går det bra att jag skriver i Jag-form?)

Jag stänger boken när Ruth kommer in och lägger den bredvid mig.
"Vet du vem den glasögonprydda svarthåriga Gryffindoreleven är?" Frågar hon. Jag snurrar en hårlock mellan fingrarna.
"Han? Han heter James, tror jag. James Potter."
Jag klappar min gråfläckiga katt Moon som jag har i knät. Hon spinner och jag kliar henne bakom örat. Jag älskar katter. De känns så mystiska på något sätt.
Jag kollar längtansfullt på boken. Även om jag tycker om att vara med andra människor, så längtar jag tills jag kan få fortsätta i boken.

Ruth nickar lätt och tänker att hon kanske borde sätta på sig uniformen. De var framme om ca 20 minuter, så det är väl lika bra.
Kofferten var tung och Ruth knäböjde under dess vikt. Hon öppnade kofferten och tog fram sina kläder.
"Skjorta, kjol, slips, kofta, mantel...", räknade hon tyst för sig själv.
Hon drog av sig byxorna och skyndade sig att sätta på sig kjolen, sedan strumpor...
Efter några minuter var hon klar. Hon upptäckte att det var en kvart kvar, så hon fiskade upp sin katt, Loranga, som var kolsvart.
De gula ögonen blängde på Ruth, och det tydde på att hon hade väckt honom
Hon strök hans rygg och han började motvilligt spinna.
"Tjena, mittbena!", hördes en bekant röst. James dunsade ned bredvid henne. Hon blev så överraskad (rädd) att hon slängde upp Loranga i luften, som fräste ilsket.
"Goddag, mr Potter.", sa hon kort.
"Ska inte du och Black gå och stöta på äldre elever.", sa Eline kyligt.
James tittade på henne och sa att hon skulle ta det "lilla lugna".
"Gå bara.", suckade Ruth, och till hennes förvåning gjorde han det efter att han han hade kysst henne.
"Tänk.", sa han, och när han hade gått började hon fnittra, sen började hon skratta.

"Ruth, sluta. Ni känner knappt varandra," säger jag och suckar. Potter leker med många flickors känslor, och jag vill inte att det ska vända Ruth.
Jag börjar ta på mig min skolklädnad. Moon ligger på sätet bredvid min bok.
"Ja, vadå då?" frågar Ruth och ser efter Potter som försvinner i korridoren. Jag ser många som vänder sig om för att titta på honom.
Jag suckar och tar upp min bok igen. Ruth sätter sig och tittar ut genom fönstret.
Jag är så uppslukad av boken att jag inte hör att Ruth säger någonting, och plötsligt står hon framför mig. Hon ser lite sur ut.

"Jag gillar honom inte, han är ett egoistiskt SVIN!", konstaterade Ruth. "Remus är mer i min smak...", tillade hon drömskt.
Eline suckade djupt och knäppte sin mantel.
"Kom, vi är framme.", sa hon och reste sig och tog sina saker. Ruth gjorde likadant, och de gick mot utgången.

Stora salen var fylld av nervösa förstaårselever, och både Ruth, Eline och Ian, Ruths lillebror, kände sympati.
"Hon", sa Ian "kommer till Hufflepuff. Han till Gryffindor..."
McGonagall harklade sig och på en sekund blev det knäpptyst i salen.
"Igor McKellen", pojken som Ian hade pekat på gick med nervösa steg upp, och hatten vaknade till.
"Hrrm, jaså, okej.... GRYFFINDOR!", Ian hade rätt och han gjorde en liten segergest.
Efter ungefär en kvart, tjugo minuter var alla sorterade, och de kunde börja hugga in i måltiden.
Eline tittade mot Gryffindorbordet.
"Han gillar dig.", sa hon till Ruth som åt en kycklingvinge.
"Va? Vem?", svarade hon, men förstod. "Potter..."
"Gillar Potter dig?", sa Ian och tittade på henne. "Han är jagare i Gryffindors quidditchlag, du är...."
Ruths blick mörknade.
"Vad är jag?"
"Vacker.... euhm, smart, konstnärlig?", sa han nervöst. Hennes blick ljusnade lite och hon fortsatte att äta.

Senare i uppehållsrummet diskuterade dem.
"Vi kanske kunde göra ett experiment! Jag går ut med honom, och ser hur han, och andra i omgivningen reagerar!", sa Ruth, och Eline nickade.
"Absolut!"

Några dagar senare hade dem blivit ihop, tillfälligt... (> )
Hans vänner Peter Pettigrew och Remus Lupin, var ofta med när hon var där. Hon hade inte träffat Sirius Black dock, men hon hade hört att många flickor pratar om honom.

"Skynda Ruth, vi kommer för sent till örtläran!" Jag suckar irriterat när Ruth inte låtsas om mig utan fortsätter med att teckna en flickas hår. Åh, jag önskar jag var så bra på att rita..
"Jaja, jag ska bara bli klar med det här, säger hon och Jag får nästan slita upp henne ur fåtöljen för att få med henne ner till växthusen.
Jag upptäcker att vi har Örtlära med Gryffindor, och jag ser James förtjusta ansiktuttryck när han ser Ruth.
"Hej, " säger han och rufsar till sig i håret. Jag suckar och himlar med ögonen.
Lektionen börjar och vi ska forska om en växt som heter Trejhda. Jag lyssnar intresserat när Professor Sprout redovisar om dem.
"Trejhda är en växt med många bra egenskaper. Blommorna brukar man använda i botemedel, roten smörjer man in kvastkäppar med för att på ett fastare grepp. Stjälken brukar många ha i salad hemma. Men om man inte är försiktig, kan det bli ens död att äta dem.
Eran uppgift är att ta reda på hur man ska bli av med giftet från dem. Börja!"

Efter ca tio miuter har Ruth och Eline listat ut det och de får hjärtligt med beröm av Professor Sprout.
Många av Gryffindorelevern tittade avundsjukt på dem, framförallt Peter Pettigrew. Han var inte så smart den pojken. Lily Evans var dock mycket duktig, och fixade det någon minut efter.
Lite senare när de skulle börja äta så kom det en lång och smal (och vacker) Slytherinelev med böljande blont hår, men ögonen var mörka av hat.
"Du", sa hon och pekade på Ruth "låter Potter vara! Evans är min konkurrent redan, okej?"
"Ta det lungt, det är på prov...", pep Ruth och hon försökte hindra ögonen från att bli blanka.
"Aha... Okej! Informera mig när ni har gjort slut!", kvittrade hon och gick mot sitt bord...

"Vem var... Det?" frågar jag tyst. Slytherinnaren försvinner bort mot sitt bord och hon börjar glatt fnittra med flickorna som sitter bredvid.
Efter Lunchen tittar de på schemat.
"Ånej, Spådomskonst," stönar Jag, och vi börjar gå mot spådomssalen.
Vi ser Slytherinnaren som går efter oss, med ett vakande öga på Ruth. Jag kollar igen lite på schemat. Nej, det är med Slytherin...