Rose and Scorpius -No matter what (SV)

Heej! Min första fanfic här, så är tacksam för feedback. Det blir nog en ganska lång berättelse, så det kanske tar några kapitel innan det verkligen börjar hända saker. Vartannat kapitel kommer vara ur Roses perspektiv och vartannat ur Scorpius. Hope you like it!

Kapitel 1-6

Kapitel 7-11

Kapitel 12-14

Kapitel 15-17

Kapitel 18-19

Kapitel 20

Kapitel 21-22

Kapitel 23-24

Kapitel 25

Epilog


Titel: Rose and Scorpius - No matter what
Författare: *Miss.W*
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nej
Rating: PG (Tror den passar bättre för 11+, men den kan nog läsas av yngre också.)
Handling: Rose och Scorpius ska båda börja sitt femte år på Hogwarts. De båda känner knappt varandra, och skolåret börjar helt normalt, men så händer något som förändrar tillvaron för både Rose och Scorpius. De båda tvingas välja mellan kärlek och vänskap, och får lära sig vilka stora konsekvenser en enda liten handling kan få.


1. Rose satt på sängen i sitt rum och höll på att pricka av alla saker på sin packlista. "Grundhanboken i trollkonst... Check. Rena klädnader... Check." Mumlade hon och bockade av det med en fjäderpenna. Hennes uggla Coconut satt inlåst i sin bur och knaprade på ugglegodis. En stor koffert full med saker stod på golvet och tog plats. Imorgon skulle Rose Weasley återvända till sitt femte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, och som vanligt kände hon sig både nervös och förväntansfull för vilka prövningar och äventyr det här läsåret skulle innehålla. Sommarlovet hade inte varit särskilt händelserikt, och nu ville hon bara iväg. Spela quidditch, sitta vid den sköna brasan i uppehållsrummet, lära sig nya trollformler och träffa alla sina vänner igen. Rose suckade, bockade av en sista sak på sin långa lista, och gick ut ur rummet och ner för trappen. Hennes mamma Hermione stod i köket och lagade mat, och hennes lillebror Hugo satt vid matbordet, I full färd med att bygga korthus av knallkort. Hugo, som precis fyllt tretton, skulle börja sitt tredje år på Hogwarts.
"Hej, har du packat färdigt?" sa Hermione och tog ut en paj ur ugnen. Rose nickade och slog sig ner mitt emot sin bror vid bordet.
"Du då, Hugo, har du packat egentligen?" frågade Hermione över axeln. "Jag har lagt mina strumpor i kofferten i alla fall, resten hinner jag ju med imorgon," svarade Hugo obekymrat. Hermione skakade på huvudet. "Du är så lik din pappa ska du veta."
Precis då hörde de ytterdörren öppnas och någon minut senare kom Ron Weasley in i köket.
"Hej,” sa han och gav sin fru en kyss på kinden. "Redo att börja skolan igen, barn?" "Absolut!" Sa Rose och Hugo nickade instämmande.
"Jag stötte på Malfoy på trolldomsminesteriet idag. Han var säkert där och fjäskade för ministern igen. Hans son Scorpius borde väl gå i din årskurs nu, Rosie?" sa Ron. Rose nickade.
"Och? Är han lika hemsk som hans pappa var i skolan?" "Ron!" Sa Hermione förebrående. Rose ryckte på axlarna. "Vet inte. Han är i slytherin, jag känner honom inte." Ron såg belåten ut. "Det är bra, Rosie, du ska undvika typer som han."

Hogwarts Expressen avgick från Kings Cross Station kl.11 följande morgon. De promenderade, eftersom de bara bodde 20 minuter från Kings Cross. Ron och Hermione bar varsin koffert, Rose och Hugo hade sina ugglor. Vid portalen som ledde till perrong 9 3/4 träffade de familjen Potter. "Hej, hörni!" Ropade James, som skulle påbörja sitt sjätte år på Hogwarts. Rose och Hugo hälsade på sina kusiner. De båda familjerna bodde bara några kvarter från varandra och träffades ofta. Albus var i Roses ålder och Lily var lika gammal som Hugo. Och precis som Rose och Hugo tillhörde alla barnen Potter Gryffindors elevhem. "Ska vi gå då?" frågade Ginny, som var mamma till James, Albus och Lily, och de andra nickade. Rose tog ett hårt grepp om uggleburen med Coconut innuti och gick rakt igenom den tillsynes kompakta stenmuren. När hon en sekund senare kom ut på andra sidan, och såg det stora, röda ångloket som stod och bolmade rök, fylldes hon av en sprittande glad och upprymd känsla. Och på något sätt visste hon inom sig att det här läsåret skulle vara något alldeles extra. 4

Bra, mer!!!!!!!!!

Här kommer två ganska korta kapitel på en gång. Kanske kommer mer ikväll



2. Scorpius lyfte upp sin koffert i tåget, innan han klev tillbaka ner på perrongen för att säga hejdå till sina föräldrar. "Ha en bra termin nu, älskling. Ta hand om dig," sa hans mamma och kramade honom. "Hejdå Scorp, vi skriver till dig," sa hans pappa och gav honom en klapp på axeln. "Skynda dig ombord nu!" Scorpius hoppade upp i tåget och ropade "Vi ses i jul!" till sina föräldrar innan han började gå genom korridoren och leta efter kupén där de andra femteårseleverna från Slytherin satt. Men plötsligt kom han ihåg att han skulle sitta i prefektvagnen, tvärvände, och gick tillbaka genom korridoren med snabba steg tills han slutligen kom fram till rätt vagn. Det satt några stycken där inne redan. De båda högste ordningsmännen, en mörkhyad kille från Ravenclaw, båda sjätteårsprefekterna från hufflepuff, Liza Connor, som också var femteårselev från slytherin, och en tjej från Gryffindor med långt, vågigt, mörkrött hår. Scorpius var ganska säker på att hon hette Rose Weasley.
Under de närmaste fem minuterna droppade resten av alla prefekter in. När alla satt ner reste sig de båda ordningsmännen och började babbla om ansvar och förebildlighet. Scorpius lyssnade bara halvt. "...Och nu under resan ska ni patrullera i korridorerna då och då, för att se till att det inte förekommer något bråk," avslutade ordningsmannen. Alla reste sig och började tränga sig fram mot dörren. Scorpius försökte knuffa på de framför honom för att komma ut så fort som möjligt, men det gav motsatt effekt, och de som blivit knuffade knuffade tillbaka. "Men vet ni vad! Ni är ju prefekter! Sluta genast trängas!" skrek en av ordningsmännen argt. Till slut kom Scorpius ut i korridoren. Han kunde inte låta bli att ge den rödhåriga tjejen, som stått framför honom hela tiden, en sista knuff i sidan innan han gav sig iväg till Slytherin kupén.

3. Rose stirrade ilsket efter den blonde killen som just knuffat till henne. Scorpius Malfoy. Självklart, tänkte hon hånfullt medan hon gick genom korridoren. Ja, hans föräldrar var ju kända översittare båda två, så det var väl inte så konstigt om Scorpius var likadan.
"Hej Rose! Varför ser du så bitter ut?" frågade Lily när Rose kom in i kupén där hon, Albus, James, Hugo, Roxanne och Fred satt. "Äsh, det är inget," muttrade hon. Lily höjde på ögonbrynen. "Vadå, var prefektmötet så hemskt?" "Tja, det var väll inte jättespännande precis. Men det var nödvändig information antar jag."
"Kommer inte lunchvagnen snart? Jag tror jag svälter ihjäl!" stönade James efter en stund. I samma stund öppnades kupé dörren och en knubbig häxa stack in huvudet. "Vill ni ha något från lunchvagnen?" frågade hon milt. James drog genast fram några mynt ur fickan, och snart satt de alla och mumsade på kittelkakor, chokladgrodor och Bertie botts bönor i alla smaker.
Eftermiddagen förflöt snabbt, och snart var det mörkt utanför fönstret. "Jag ser Hogwarts!" ropade Hugo. "Vi borde ta på oss våra klädnader." Tåget körde långsammare och långsammare tills det slutligen stannade. När de kom ut på perrongen duggade det lätt. Rose hörde en röst ropa: "Förstaårselever, hitåt! Förstaårselever!" När hon tittade upp fick hon syn på Hagrids jättelika gestalt som stack upp över alla andra. Han vinkade till henne och hon vinkade tillbaka och log brett mot honom. Rose hörde höga skrattsalvor bakom sig, och när hon vände sig om såg hon en hop Slytherin elever komma ut ur tåget, bland dem Scorpius Malfoy. Deras blickar möttes en kort sekund. Hans ögon, upptäckte hon, var mörkbruna, och stod i kontrast till hans ljusa hår. Han öppnade munnen, som om han tänkte säga något, men stängde den igen och fortsatte gå tillsammans med sina vänner. Lily dök plötsligt upp bredvid henne. "Hallå, kommer du? De andra är redan vid vagnarna." "Ja, jag kommer," sa Rose hastigt och följde med Lily, bort till de hundra vagnarna, som drogs av testraler. Rose kunde själv inte se dem, men hennes föräldrar hade berättat att de fanns där. Hon hoppade upp i en ledig vagn tillsammans med de andra. Men hon kände sig konstig, annorlunda än vad hon gjort för bara fem minuter sedan, och hon hade en känsla av att det berodde på den blonde killen som just nu satt i vagnen framför hennes tillsammans med ett gäng andra slytherinare. Men nej, hon skämdes över sig själv bara av tanken och började prata med Roxanne om quidditch istället.



Vad tycker ni? Feedback?

Bra!!!
Tänk på att byta rad ibland, som:

"Eftermiddagen förflöt snabbt, och snart var det mörkt utanför fönstret.
"Jag ser Hogwarts!" ropade Hugo. "Vi borde ta på oss våra klädnader. "Tåget körde långsammare och långsammare tills det slutligen stannade.
När de kom ut på perrongen duggade det lätt. Rose hörde en röst ropa: "Förstaårselever, hitåt! Förstaårselever!" När hon tittade upp fick hon syn på Hagrids jättelika gestalt som stack upp över alla andra.
Han vinkade till henne och hon vinkade tillbaka och log brett mot honom.
Rose hörde höga skrattsalvor bakom sig, och när hon vände sig om såg hon en hop Slytherin elever komma ut ur tåget, bland dem Scorpius Malfoy. Deras blickar möttes en kort sekund. Hans ögon, upptäckte hon, var mörkbruna, och stod i kontrast till hans ljusa hår. Han öppnade munnen, som om han tänkte säga något, men stängde den igen och fortsatte gå tillsammans med sina vänner.
Lily dök plötsligt upp bredvid henne."
Typ så...

Tack för tippset! Skrev på mobilen så jag tänkte inte på det, men jag ska göra det i fortsättningen






Här kommer ännu ett kapitel, och jag vet att det är lite härmat från de vises sten i slutet men struntsamma.

4. Tillsammans med Alec och Christopher gick Scorpius genom entréhallen och in i stora salen. Hundratals levande ljus svävade över borden i stora salen och lyste upp den. Scorpius och hans vänner slog sig ner vid änden av slytherinbordet.
Festmåltiden förflöt precis som den brukade. Sorterings ceremonin, maten och sen rektorns tal. Efter började alla resa på sig för att gå till sina sovsalar. När Scorpius, Alec och Christopher lyckats tränga sig igenom folkmassan, och kom ut i entréhallen gick de genom en dörr och ner för en trappa, som ledde till de gamla fängelsehålorna där slytherins uppehållsrum låg. De stannade framför en stenvägg och Scorpius vände sig mot de andra.
”Vet någon av er lösenordet?”
”Avgrundsvrål,” sa en röst och alla tre hoppade till. Det var John Andrews, en prefekt i sjunde årskursen. Stenväggen öppnades och alla fyra gick in i en fackelbelyst gång som ledde till slytherins uppehållsrum.
”Jag tror att jag går och lägger mig med en gång,” gäspade Christopher, och de andra instämmde.
Deras koffertar stod bredvid deras himmelssängar när de kom in i sovsalen.
"Jaha, har ni spanat in nån än då?" sa Alec och drog av sig sin klädnad.
"Va? Vad snackar du om?" sa Scorpius och satte sig med en duns på sin säng.
"Men är du seriös?" Alec såg nästan ut att hånle. "Men det förstås, du kanske inte är så erfaren på det området."
"Vad fan pratar du om?" sa Scorpius, nu irriterad.
"Tjejer förstås," svarade Christopher, och såg också han på Scorpius med ett enormt irriterande flin.
"Nej, jag har inte 'spanat in nån'. Till skillnad från er har jag faktiskt viktigare saker i min hjärna," fräste Scorpius ilsket och sparkade av sig skorna.
"Själv tycker jag att Claire Harver är rätt snygg. Jag funderar på att lägga in en stöt mot henne," fortsatte Alec utan att låtsas om Scorpius kommentar.
"Claire Harver? Hon den långa, blonda?"
"Precis."
"Tja, hon ser väll ganska bra ut, men jag tycker Samantha Parkins är bättre."
"Du då Scor? Nån måste du väll gilla." Scorpius ryckte på axlarna.
"Nej, varför skulle jag det? Jag kollar inte på hur de ser ut." Christopher och Alec tittade på varandra i två sekunder. Sen började de gapskratta. Scorpius ignorerade dem och klädde på sig sin pyjamas. Sen la han sig i sin säng och drog för förhängena. Men han kunde inte låta bli att tänka på det som Christopher och Alec hade sagt. Var han konstig på nåt sätt för att han inte gick runt och tänkte på tjejer? Alec hade redan varit tillsammans med flera stycken. Men det hade aldrig stört Scorpius. Han hade knappt lagt märke till det. Aldrig brytt sig. Men borde han göra det? Borde han gilla eller ha gillat någon vid det här laget? Men nej, varför låg han och tänkte på det här? Scorpius blev nästan arg på sig själv. Bestämt trängde han undan de pinsamma tankarna och slöt ögonen.
I drömmen var han i diagongränden. Men det var inte fullt av folk, utan helt tomt, mörkt och tyst. Han följde efter ett stort, vackert lejon. Han var hela tiden nära att nå fram till det, men det försvann så fort han försökte röra vid det.
Plötsligt dök det upp en jättelik orm som försökte angripa lejonet. Scorpius skrek: Nej! Han försökte slita bort ormen, men då försvann det vackra lejonet och ormen förvandlades till hans pappa, som sa att Scorpius hade brutit mot trollkarlslagen och skulle skickas till Azkaban.
Ormen dök upp igen. Den slingrade sig runt Scorpius, kramade åt hårdare och hårdare tills han kände revbenen knäckas.
Och då vaknade han, kallsvettig och andfådd. Men efter att chocken hade lagt sig rullade han runt på andra sidan och somnade. Nästa morgon mindes han inte drömmen.

Jättebra, skriv mer c:

*bevakar*

Tack! Kommer mer imorgon c:



Alright, här kommer ännu ett kapitel. Och snart börjar det hända lite mer, så sluta inte läsa!

5. September förflöt utan att något särskilt hände. Gryffindors quidditch lag övade för fullt inför säsongens första match mot Ravenclaw. Rose spelade jagare tillsammans med Roxanne och Lois. Antalet läxor hade ökat drastiskt, och till och med Rose, som annars brukade ha ganska lätt att klara av skolarbetet (vilket hon ärvt från sin mamma) fick ibland sitta uppe till sent på kvällarna och jobba. Nästa besök till byn Hogsmead (som alla elever från tredje årskursen och uppåt som hade målsmans tillstånd fick besöka) skulle äga rum den 18 oktober. Och en morgon när Rose och hennes vänner Sarah och Emily kom ner till uppehållsrummet satt ett nytt anslag med ett annat evenemang på den stora anslagstavlan.
Halloween Bal
I samband med festmåltiden på alla helgons dag kommer det hållas en Halloween bal, som alla elever från fjärde årskursen och uppåt har tillstånd att vara med på. Balen kommer att hållas i stora salen direkt efter festmåltiden. Alla som vill komma ombeds att bära festkläder.
"Wow, en bal," suckade Sarah drömmande. "Vem skulle ni vilja gå med?"
"Ingen aning," sa Rose ärligt. Sarah och Emily diskuterade balen hela vägen ner till frukosten, och fortsatte med det även när de satt sig vid Gryffindor bordet. Och det var de inte ensamma om. Alla tjejer verkade prata om samma sak. Rose kände sig lite utanför. Hon hade aldrig haft en pojkvän och visste ingen som hon skulle vilja bjuda på balen. Därför kände hon sig lättad när post ugglorna kom inflygande och flaxet av vingar överröstade alla samtal.
Coconut landade framför Rose med ett litet kuvert fastbundet vid benet. Rose lirkade förvånat loss det. Hennes föräldrar hade skrivit senast förra veckan, och hon kunde inte tänka sig vem det annars kunde vara från. Hon rev upp kuvertet och fiskade fram den lilla papperslappen som låg inuti.
Rose, jag gillar dig, och skulle gärna vilja gå med dig på balen. Möt mig i Hogsmead, utanför tre kvastar nästa lördag.
Rose läste om det korta meddelandet flera gånger. Det hade ingen avsändare. Hennes hjärta bankade hårt. "Har du fått brev? Från vem?" frågade Emily nyfiket.
"Nej! Jag menar, det är inget särskilt. Från mamma och pappa bara," sa Rose och stoppade hastigt den lilla lappen i fickan. Hon tänkte inte visa den för någon.
Hela dagen gick hon och tänkte på meddelandet. Vem kunde den hemliga beundraren vara? Skulle hon möta den här personen i Hogsmead eller inte? Fast om hon inte gjorde det skulle hon ju inte få veta vem det var. Men tänk om allt bara var ett skämt?
När man hade så mycket att tänka på var det inte lätt att koncentrera sig på lektionerna. Efter att Rose för första gången fått extraläxa i förvandlingskonst, drog Sarah och Emily henne åt sidan.
"Vad är det med dig egentligen? Du har ju varit helt väck hela dagen!"
"Nej men jag mår bra," sa Rose utan att möta deras bekymrade blickar.
"Säkert?"
"Ja då, lite huvudvärk bara. Jag fick knappt någon sömn igår, jag var tvungen att sitta uppe till två med trolldrycks uppsatsen."
"Emily och Sarah verkade godta den ursäkten, och började själva beklaga sig över alla läxor. Rose behövde bara humma och nicka medan hon fortsatte fundera över meddelandet. När hon till slut låg i sin säng i sovsalen på kvällen hade hon till slut bestämt sig för att gå till värdshuset Tre Kvastar på lördag. Hon var faktiskt väldigt nyfiken på vem den hemlige beundraren kunde vara.

Ny läsare! Du skriver riktigt bra! Men... Kan du inte skriva typ med Sne text när det är brev och sånt. Det blir mer tydligt att det är text i texten.

Tack! Och tack för tippset, ska tänka på det!

6. "Jaha, har ni bjudit någon på balen än?" frågade Alec med en gäspning när de satt och åt frukost på lördagsmorgonen. Varken Scorpius eller Christopher svarade. Christopher hade anförtrott åt Scorpius igår att han frågat Samantha Parkins om hon ville gå med honom, men hon hade sagt nej. Christopher hade inte berättat det för Alec, eftersom chansen var stor att bli utskrattad.
"Jag ska fråga Claire idag, när vi är i Hogsmead. Ni två borde också haffa nån innan alla bra är upptagna," fortsatte Alec sin monolog, för varken Christopher eller Scorpius lyssnade. Scorpius visste inte ens om han tänkte gå på den där dumma balen. Men om han inte gick skulle det leda till ännu fler irriterande pikar från Alec. Fast det skulle se dumt ut om han var den enda som kom till balen utan partner. Men vem skulle han bjuda? Scorpius spanade upp och ner längs Slytherin bordet. Det satt en massa tjejer där som pratade och skrattade. Men han var inte intresserad av någon av dem.
"Ska vi gå då?" sa Christopher när de ätit klart. De båda andra nickade.
Vädret var soligt, men lite blåsigt, när de gick till Hogsmead, och det var varmt för att vara oktober.
"Vart ska vi först?" frågade Scorpius.
"Godisbaronen?" föreslog Alec.
En klocka pinglade när de klev in i godisaffären. Det var proppfullt och kvavt där inne och godisdoften var nästan bedövande. Plötsligt kände Scorpius en knackning på axeln, och när han svängde runt fick han syn på en tjej med långt, blont hår.
"Ehum... Scorpius, skulle jag kunna få prata med dig lite," hon nickade mot dörren. "Alltså... Ensam." Hon rodnade lätt när hon sa det och tittade ner i marken. Scorpius ryckte på axlarna.
"Visst," sa han, lätt förbluffad, och följde med henne.
"Jo, det gäller balen..." sa hon när de kommit ut
"Vill du att jag frågar Alec åt dig. Han kommer ändå fråga dig när som helst."
"Åh, nej det är inte det. Jag tänkte... Kanske du skulle vilja gå med mig." Hon rodnade ännu häftigare, men såg spänt på honom. Scorpius var helt paff. Det här var det sista han hade väntat sig. Tusentals olika tankar flög igenom hans hjärna. Självklart måste han säga nej. Alec skulle hata honom. Han skulle vara världens sämsta kompis. Men sen tänkte han på alla de gånger som Alec hade retats med honom. Här hade han ju sin chans att visa att han inte var någon barnslig liten unge som inte kunde få någon tjej.
"Vill du?" frågade Claire igen, ännu osäkrare den här gången. Scorpius tvekade.
"Okej," sa han till slut och log lite.
"Okej, bra. Ehm... Vi ses då." Hon tryckte hans hand lätt, och gick sedan hastigt därifrån.


När Scorpius kom tillbaka in i godisaffären stod Christopher och Alec böjda över en tunna full med vandrande lakritsgubbar. De verkade inte ha märkt att han varit borta.
"Ska vi gå vidare till tre kvastar nu?" sa Cristopher.
"Gå dit ni, jag ska leta reda på min blivande partner," sa Alec självsäkert. Scorpius såg ner på sina fötter och undvek Alecs blick. Han och Christopher strövade mot värdshuset Tre Kvastar, medan Alec fortsatte på den kullerbelagda gatan för att hitta Claire.
Utanför Tre Kvastar stod Rose Weasley lutad mot väggen. Hon såg ut att vänta på någon och tittade på sin klocka då och då. Och åter igen kände Scorpius den där konstiga, pirrande känslan i magen när han såg henne. Vad var det med honom egentligen? "Hur mår du Scorp? Du ser konstig ut," sa Christopher plötsligt.
"Va? Åh, nej det är inget. Lite huvudvärk bara. Kom så går vi in."

Bra bevakar