PRS (Matizze)

Som titeln säger, privat rollspel mellan mig och Matizze, var vänlig och skriv inte här om du inte är min motrollspelare

Utspelar sig på 1800-talet, inspirerat utav mangan och animen Black Butler.

Mall:
Namn: Viktoria Smith

Ålder: 15 år.

Kön: Kvinna

Ras: Människa

Utseende: Viktoria är en mager flicka som är någorlunda normallång och nästan alltid väldigt smutsig. Hennes ögon är skogsgröna och klara, håret långt, tovigt och chokladbrunt. Läpparna är blekt rosa och tunna.
Kläderna är oftast också ganska smutsiga även slitna då hon inte direkt köper nya så ofta.

Personlighet: Viktoria är mild och vänlig till sinnet trots det som hände hennes familj och försöker bara stjäla från de som inte verkar behöva alla pengar. Men hon hatar de som splittrade hennes familj och droger i allmänhet.
Hon är snabb som en vessla och kan gömma sig bra när det väl gäller, som om någon märker att hon håller på att fiska upp deras plånböcker ur fickan på de.
Viktoria har inte så många vänner då hon inte tycker att det är nödvändigt att ha några, hon överlever ju ändå själv trots allt.

Bakgrund: Viktoria föddes som den enda dottern till en sömmerska till mor och en droglangare som far. Allt var rätt så bra tills hon fyllde tio och hennes far inte kunde betala för en sändning med nya droger som han redan hämtat. Männen han tänkte göra affärer med dök upp i deras hem och sköt Viktoras var rakt framför ögonen på henne och hennes mor.
Modern tappade smått vettet utav att se sin make dödas och tog då sitt egna liv.
Lilla Viktoria blev vid tio års ålder helt ensam nästan och var tvungen att skaffa mat själv, hon stjäl och tar alla jobb hon får. Men det är aldrig tillräkligt. Hon sover i en liten gränd där hon gjort ett litet skjul utav en gammal låda, lite tyg och några plankor.

Övrigt:

Tja det här blir bra hoppas jag?



Namn: Nathan Moss
Ålder: Ser ut som tjugo ungefär
Kön:Man
Ras: Grim Reaper
Utseende: Nathan är överhuvudet taget en blek och ganska färglös figur, hans gröna ögon är i stort sett det enda riktigt färgglada. Hans ansikte är spetsigt och inramas av blont hår som är så ljust att det nästan ser vitt ut ibland. Hans kroppshydda är tunn och och lång.
Nathan går alltid klädd i ett par bruna byxor med en grå väst och en brun kappa över. Hans glasögon är runda och grå-vita
Personlighet: Nathan älskar att retas och kan använda de mest löjliga saker för att göra det, därför kanske han inte är så väldans omtyckt av alla. Men han är ganska vänlig om man tittar inom honom.
Han förundras av människor ibland, vad de kan ta sig till och hur de lever eller slösar bort sina liv.
Typ av Death Scythe(dödsvapen Ett svärd, närmare bestämt en katana
Övrigt:

Namn: Devon diMurdoch
Ålder: Uråldrig men han ser ut att vara 16
Kön: Man
Ras: Demon

Utseende: Devon har tjockt svart hår som räcker ungefär till örsnibbarna på sina längsta ställen. Huden är ljus som kontrast till håret men är ingniden av smuts för att passa in bättre bland slummens invånare. Devons hörntänder är mindre, fler och vassare än hos en vanlig människa och när han använder sig av sina krafter växer hans övre hörntänder sig längre.
Devon är aningen längre än medellängd med antydan till en muskulös kropp även om de muskler han har döljs av en stor ljusbrun rock av linne och ett par pösiga byxor. Övre delen av Devons ansikte, ungefär ner till nästippen, döljs helt av en stor neddragen skärmmössa då hans ögon alltid är röda med lodräta pupiller. Resten av ansiktet ligger aningen i skugga men är ändå synligt. Devons sanna form är den av en stor svart orm.

Personlighet & Bakgrund: Devon är osvikligt lojal sin mästares order men finner stort nöje i att försöka hitta kryphål i dem. Han är duktig på att skådespela och hålla masken även när han är helt oengagerad eller har tankarna på helt annat håll. Då Devon väldigt snabbt blir uttråkad försöker han alltid hitta något som kan underhålla honom, även om hans idé om underhållning kanske inte alltid är densamma som människors.
Devon är inte en av demonerna som ofta sluter kontrakt och det enda kontrakt han slutit tidigare lyckades hans nyckfulla och uppbrusande personlighet bryta. Ett visst intresse för att, åtminstone för en tid, bli en del av människornas liv och få en chans att påverka det samt uppleva hur ”lön för mödan” skiljer sig från att bara ta för sig har dock väckt viljan att försöka igen. Åtminstone intresset för att kanske göra det.

Övrigt: Ja, det här är inte en av de bästa mallarna, men jag upplever att jag nog måste rolla fram en hel del så… rollas fram ^w^

-----------------------

Namn: Lutscher Zuckerwatte

Ålder: Ser ut att vara i de tidiga trettio

Kön: Man

Ras: Dödsgud aka. Reaper

Utseende: Lutscher har alltid sina grova, markerade anletsdrag i den strängaste min han kan uppbåda och hans tjocka, mörkt blonda hår som ligger luftigt bakåtkammat fortsätter ner i ett par buskiga polisonger för att sedan sluta i en, varsin, inåtpekande spets. Lutshers intensivt gröna ögon omges av djupa irritationsrynkor och övertäcks av ett par kantigt fyrkantiga glasögon utan bågar.
Lutschers kraftigt muskulösa kropp är iklädd en kortärmad uniformsliknande tröja i blekt grönbrun och ett par mörkare byxor som är upprullade så att de precis räcker till fotknölarna och inte kommer i vägen för de bruna kängorna.

Personlighet: Lutscher drivs av en stark vilja att göra rätt, och att se till att andra också gör rätt. Han anser att lagen alltid ska följas till punkt och pricka och kan bli riktigt otrevligt att ha och göra med om man retar honom. Tyvärr krävs det inte mycket för att elda på hans heta temperament och korta stubin och våld är lösningen på alla Lutschers heta diskussioner även om han ångrar sig något extremt efteråt.

Typ av Dödsvapen: Ett cirkulärt sågblad som ser ut ungefär så här:

Sågbladet är hopfällbart och när det inte används är bara ”handsken” synlig. Lutscher har ett likadant sågblad på andra armen också, men det är ett vanligt förstärkt sågblad och används mer för att väga upp balansen än som vapen.

Övrigt: Lutscher är väldigt dålig på att hantera både alkohol och kvinnor.

Awesome! Startar rollet nu då^^
-----------------------------------------------------
Det var en vanlig, grå och blåsig dag i London. Folk tog sig ut på gatorna för att handla, besöka vänner eller bara gå. I vilket fall som helst hade de alltid med sig plånböckerna i alla fall.
För Viktoria kändes detta som en bra dag, hon var inte så hungrig då hon fått en fin fångst dagen innan som hon kunnat köpa en bra mängd mat med. Och om hon fick in mycket pengar idag med så skulle hon kanske kunna köpa något nytt klädesplagg!
För hon frös verkligen i sin tunna, smutsiga och slitna klänning. Den hade hon haft väldigt länge...
En bit bort fick hon syn på en herre som svängde in i en gränd. Hon smög efter honom och lyckades komma nära. Snabbt stoppade hon ner handen i hans ficka utan att han märkte det, som hon trodde.

[Om det är okej så kör jag lite NPC tills jag känner att det är dags för Devon att göra entré? Läste nämligen någonstans att man måste ha tappat tron på gud och vara förtvivlad bortom gränser för att locka fram en demon så... tja... I'm gonna have a real great time here for a while >:3]

Det var dock någon annan som sett Viktorias lilla "föreställning" och denna någon var inte sen att annonsera ut det. Den kraftiga kvinnan i fuskpäls och kraftigt målade kinder tog några sekunder i hörnet som svängde in mot gränden för att fylla lungorna till bristningsgränsen och öppnade sedan munnen.
"HJÄLP!!" skrek hon dramatiskt med sin bastanta röst så att det ekade längs väggarna, studsade mot återvändsgränden längst in i gränden och ut på den stora gatan igen. "Snatteri! Ficktjuveri! Lurendrejeri! Polis! Stoppa den där!" Hon pekade med ett tjockt, ringprytt finger på den smutsiga trasan bredvid mannen.

(Det är helt okej Haha, stackars Viktoria xD)

Både Viktoria och mannen stelnade till. Hon drog snabbt handen ur hans ficka, med hans plånbok. Mannen vände sig om mot henne. "Din lilla slyna!" ropade han och sträckte sig efter henne. "Tjuv!".
Viktoria vände sig om och sprang för glatta livet. Förbi kvinnan och hon försökte ta sig förbi poliserna osm kom springandes från olika håll.
Hon hade blivit påkommen förut, men aldrig blivit tagen av polisen.

"I Drottning Victorias namn befaller jag er att stanna!" ropar en polis men rör sig inte ur fläcken. Högst engagerat. En annan polis har böjt sig ner över den kraftiga kvinnan som nu har svimmat av i en sista, dramatisk gest. Högst välprioriterat. Det är inte svårt att gissa att poliserna inte är de som kommer att stoppa tjuven. Nej, det som gör den största ansträngningen i att stoppa tjuven är en annan mycket välklädd man som tidigare kommit på vad som måste vara precis samma tjuv med att stjäla och springa iväg med hans förlovningsring. Det hade resulterat i evig skam inom hans familj då hela den så välplanerade kvällen slagits i spillror. Nu springer mannen därför rätt över gatan för att försöka stoppa tjuven som fortfarande har några hundra meter kvar innan hon passerar honom. Hästarna som drar ekipaget på gatan skräms av den springande mannen och gör en så tvär halt att de fortfarande snurrande hjulen på själva vagnen nästan kör över dem. Mannen märker det dock inte och han hör inte skriken och uppståndelsen runt omkring sig, så koncentrerad är han på att fånga den tjuvaktiga skatan och återupprätta sin och sin familjs heder.

Viktoria lyssnade inte ett dugg på polisen. Åt skogen med drottning Elizabeth. Om hon var en bra drottningen skulle hon se till att sådana som hon inte skulle behöva stjäla, eller att droger ens fanns.
I ögonvrån såg Viktoia något som skulle kunna bli ett problem, en man som kom springandes mot henne. Hon ökade farten och sprang med allt hon kunde. Om hon blev fångad visste hon inte vad som skulle hända, säkert något straff, fängelse över någon natt eller liknande. Eller kanske något mer fysiskt straff...
Tanken på det sporrade Viktoria att fortsätta springa. Men mannen var inte så långsam han, om inte hon lyckades springa förbi honom så skulle han ta henne....
Hon samlade sin sista fart för att kunna komma förbi mannen.

Viktoria skulle mycket riktigt ha kunnat springa ifrån och förbi mannen. Hade, om inte ekipagets hästar hade varit av det allra nervösaste slaget, och när de väl var skärrade räckte det med något alldeles särskilt litet för att försätta dem i panik. Detta alldeles särskilda var i detta nu skriken från folket på gatorna runt om och piskan från kusken. De båda hästarna slog med hovarna, tuggade fradga och rullade med sina vitt uppspärrade ögon samtidigt som folket drog sig undan bäst de kunde. Kusken slog vilt omkring sig med piskan i ett uselt försök att få hästarna att lugna ner sig vilket bara ökade paniken.
Då hände det som absolut inte fick hända - den ena hästens sele gick sönder och hästen rusade ut på trottoaren i vild panik. Mannen på gatan fick en hård hon rätt i tinningen och föll medvetslöst rakt mot tjuven. Hästen fortsatte att stampa, gnägga och slå omkring sig och blockerade på så sätt hela trottoaren. En av poliserna rusade fram för att försöka få bukt på uppståndelsen utan att lyckas.
Så hördes ett skott, så högt att det ekade i trumhinnorna och tystade ner hela gatan på bara några sekunder. Hästen föll livlös ned på trottoaren och polisen sänkte pistolen innan han sträckte fram handen för att gripa tag i tjuvens handled.
"Du är härmed under arrest", sade han samtidigt med en röst hård som stål.

Viktoria var förbluffad av paniken och kaoset hon nog åstadkommit. Men hon försökte bara hitta en väg ur allt detta med ett hårt grepp om plånboken i hennes hand. Varför kunde de inte bara låta henne få den? De hade väl tillräckligt med pengar ändå, men hon var bara en svältande och föräldralös flicka...
En panik över att hon inte skulle kunna komma därifrån växte till sig då hästen kom löss. Och den exploderade nästan när skottet hördes och en hand hårt tog tag om hennes handled.
Viktoria försökte slita sig loss men till intet, mannen var stark som en oxe. "Släpp mig!" började hon gorma. "Jag försöker bara överleva! Ni har pengar så det räcker i en evighet och jag svälter!". Plånboken föll till marken.

Dock var det ingen som brydde sig om flickans bedjande om medkänsla. Istället hoppade kusken ned från kuskbocken och rusade fram till polisen.
"Min häst är död!" nästan skrek han. "Jag kräver att någon straffas! Häng henne! Piska henne till döds! Ett liv för ett liv!"
"Två liv", sade den andra polisen som nu vågat sig fram och undersökte mannen som låg fastklämd under hästen. "Om han inte får läkarhjälp snarast."