[PRS] Nyckeln~fashion7 och Zendaya

Namn: Vanessa
Ålder: 18
Kön: Kvinna
Utseénde: Du vet XD
Element: Luft

Handling: 'Vår egen' Nyckeln ur Vanneas perspektiv.

fashion7 ss2

Namn: Linnea
Ålder: snart 18
Kön: Kvinna
Utseénde: Cool
Element: Vatten

Du får börja

oki, lets start
~

Linnea vaknar av att mobilen vibrerar. Det är Minoo. Gud vad hon e påtänker hon. Senaste dagarna har Minoo varit fördjävlig, tjatat om att läsa i Mönstrets bok och att leta upp Nicolaus och en massa annat skit. Linnea Plockar upp mobilen och kollar. Minoo vill att vi träffas vid Idas grav. Fan. Dags att gå upp

~Samtidigt~
Vanessa stod framför garderoben och kollar igenom kläder hon skulle kunna bära någon gång, bara för skojs skull, då mobilen ger ifrån sig ett pip. Hon tar upp den från bakfickan i sina tajta shorts och läser. Besserwissern Minoo vill möta henne och de andra vid Idas grav.
"Jaha, dags att röra på sig då" mumlade hon för sig själv när hon gick ut i hallen.
De nya höga Conversen stod redan vid dörren, så hon drog bara på sig de och en Hollister hoodie innan hon gav sig ut i mörkret. Allt eftersom att vi fått reda på att Akopalypsen närmar sig så verkar allt bli mörkare. Till och med sommardagarna verkade mörka.
Vanessa kom fram till Idas grav, för att möta de andra tjejerna. Minoo och Anna-Karin var redan där.
"Hej" sa Anna-Karin.
"Hej" sa hon tillbaka "Har Linnéa kommit än?"

"jag är här" svarar Linnea på Vanessas fråga. Linnea kliver ut i solljuset och går mot Idas grav. Hon lägger dit en bukett med ogräs och en vissen ros. Så reser hon sig upp och betraktar de andra i gänget. Anna-Karin bär som vanligt mjukisbrallor och en flera storlekar för stor t-shirt. Minoo bär grå jeans och en lång, mörkblå kappa. Hennes hår är för ovanlighetens skull uppsatt i en hög hästsvans. Linneas blick hamnar slutligen på Vanessa. Hon bär tajta, korta shorts och nya convissar. Hon är verkligen vacker tänker Linnea. "Så, chefen, vad gör vi här?" frågar Linnea Minoo. Minoo ger henne en irriterad blick, och Vanessa fnittrar till, men när Linnea ser på henne så sänker Vanessa blicken igen. Den har visserligen smält senaste tiden men Isberget mellan Linnea och de andra är fortfarande kvar sedan hon berättat om att hon kunnat läsa deras tankar. Linnea riktat uppmärksamheten mot Minoo istället, som berättar att hon för andra gången fått ett brev undertecknat med Nicolaus namn. "Men brevet är skrivet via mejl och vi vet alla att Nicolaus inte ens kan hitta start-knappen på vare sig en dator eller en mobil." säger Minoo oroligt. Linnea tycker Minoo oroar sig i onödan fast det gnager lite i Linnea, vem är det egentligen som skickat det där brevet?

"Men såg du mejladressen eller nått?" frågade Vanessa och försökte samtidigt verka som en sån där expert på datorer och sånt skit.
"Ja, den var '[email protected]'" svarade Minoo "Men varför skulle han ens heta så? Han skulle aldrig använda sin dotters namn i något sådant, rädd för att någon kommer att missbruka det"
"Ja, då är det väl så" sa Anna-Karin med sin låga röst "Någon måste ha skapat en fejk mejladress och försökt få kontakt med oss"
Det blev tyst.
"Om det är så..." frågade jag de andra "Borde vi vara oroliga?"

"Ni vet vad jag tycker" sade Linnea och lät argare än hon var. "Vi letar upp den/ de som gjort det och lär dem en läxa"

"Vi måste bara ta reda på hur" sa Minoo, som såg ut att ha en lösning "Jag kollar upp IP-adress"
Hon hade tagit med en dator, vilket förvånade Vanessa. Minoo kollade upp sin e-mail och någon hemsida. Allt verkade gå bra.
När hon granskade skärmen med smala ögon och lätt gapande mun så gick Vanessa och kollade på skärmen.
"Det här är ju en dator från vår skola" sade hon "Vi kan inte göra något mer. Det här är säkert bara ett skämt eller nått"

"Skolan är en ondskans plats" mumlar Linnea. "Det är den välsignade, det är jag säker på." Vanessas ansikte spricker upp i ett leende, och Linnea känner sig stolt över att ha sagt vad hon tänkt på. Men när Linnea ler tillbaka tittar Vanessa bort. Linnea rodnar. Skit, jag gjorde bort mig, vad trodde jag egentligen; tänker hon.